Intervju med anonyma bloggaren bakom Totalstyrelsen

View Comments

12 message
Please Comment 19 maj 2010

Under våren har en anställd på Socialstyrelsen bloggat anonymt om livet på myndigheten. Bloggen Totalstyrelsen skrivs av "Gullan" och har väckt en hel del reaktioner i organisationen. Nedan är en intervju jag genomförde med Gullan under mars kring drivkrafterna och idéerna bakom bloggen.

Jag har tidigare skrivit hur man som organisation kan hantera anonyma bloggar. I intervjun och några kommande inlägg följer jag istället upp drivkrafterna bakom anonyma kritik-bloggar, sammanställer tips om hur man lyckas som bloggande whistleblower samt (tror jag) en guide om hur man bevarar sin anonymitet.



"Totalstyrelsen har gjort nytta"

Gullan berättar att tanken på bloggen uppstod under hösten 2009 som en reaktion på de interna problem hon upplevde på myndigheten. Hon beskriver att hon kände ett behov av att reagera och få uttrycka sig fritt.


– Den utlösande orsaken var nog till sist den absurda interna situationen som varit frustrerande under två års tid. Den nya ledarstilen som förde med sig rädsla, tystnad och osäkerhet.

Syftet med Totalstyrelsen har enligt Gullan inte varit att minska förtroendet för Socialstyrelsen som myndighet. Hon ger intryck av att vara en person som verkligen tror på Socialstyrelsen och dess uppdrag. Det finns en stor vilja och kunskap bland dem som jobbar på myndigheten och man gör generellt ett bra jobb som förtjänar allmänhetens förtroende.


– Tillit och förtroende är något man får om man förtjänar det. Om Totalstyrelsen förtjänar förtroende får den det. Men verksamheten behöver alltid diskuteras och granskas. Det väcker mer misstankar och osäkerhet när man försöker dölja vad som händer.

Om sagoformen...
Totalstyrelsen är skriven i sagoform. Huvudpersonen Måns är Socialstyrelsens generaldirektör och karaktärerna Måna, Bill O´bull och Strålflickan är alla höga chefer på myndigheten.

– Bloggens sagoform kändes naturlig och gjorde det möjligt att fabulera friare. Jag såg det som hände i sagoform innan jag fick tankarna på att börja blogga. Figurerna Måns och Bill O'bull hade redan skapat sig själva.

Gullan tror också att sagoformen är en orsak till att bloggen blivit levande och att det uppstått så mycket interaktivitet med läsarna. Många som kommenterar väljer också att använda sagoformen och skriver in sig själva i berättelsen. Kommentatorer har också lyft upp personer som saknas i berättelse och Gullan har följt upp med att införa en ny karaktär.

– Jag kan egentligen inte se några nackdelar med sagoformen. Den passar bra ihop med anonymiteten. Bloggaren visar sig inte och då ska inte heller det som beskrivs ha verklighetens form. Det är också en markering om att detta är min subjektiva verklighet. Jag kan inte hävda att det jag skriver är sant. Bloggen är en subjektiv spegelbild av den verkliga myndigheten.

Om anonymiteten...
Anonymiteten är ett tema som diskuterats relativt ofta i kommentarerna på bloggen. Majoriteten av besökarna försvarar Gullan och hennes rätt att vara anonym, medan andra anser att det sänker trovärdigheten och skapar en otrevlig ton.

– Anonymiteten är ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin i sig.

Om läsarnas reaktioner... 
Det övergripande temat på bloggen är kritiken av ledarskapet på myndigheten. Det handlar om lågt i tak, stark hierarki och rädsla att säga vad man tycker. Inläggen har bemötts huvudsakligen av positiva reaktioner, men det är också många som inte håller med Gullan.

– Det mest överraskande i läsarens reaktioner är tacksamheten som uttrycks. Många uttrycker att de känner sig mindre ensamma i sin frustration och mindre galna i sina tolkningar av det som sker. Men det har också kommit några negativa kommentarer. Ett tag blev stämningen hotfull mot mig. Jag skulle vara rädd, man visste vem jag var och så vidare.

Gullan lyfter också fram att hon hela tiden försökt att inte vara utpekande mot enskilda medarbetare. Det har fungerat bra, men har också vid några tillfällen gått fel, främst gentemot medarbetare på kommunikationsavdelningen, "pratarbetare".

– Jag har varit okunnig om vissa begrepp och titlar. Det gjorde att vissa pratarbetare kände sig utpekade. Jag drog egentligen alla över en kam, visste inte att det bara fanns en person med en viss titel och att denna skulle känna sig utpekad.

Om effekten bloggen haft i organisationen... 
Under tiden som bloggen var som mest aktiv fördes en diskussion internt på Socialstyrelsen om hur man skulle förhålla sig till den. Generaldirektör Lars-Erik Holm har också intervjuats på Socialstyrelsens intranät om sin syn på Gullan.

– Ja, jag tror att bloggen haft viss effekt internt, säger Gullan. Jag tror att en effekt är den interna debatten om takhöjden som väcktes till liv här under våren. Det blev nog omöjligt för ledningen att undvika den. Samtidigt är det en svår debatt för ledningen att föra. Det hjälper ju inte hur mycket de ropar att taket är högt om de inte visar det i handling. Om bloggens anhängare har rätt, har den i alla fall bidragit till bättre arbetsmiljö för dem.

Gullan har sedan en liten tid tillbaka tagit "time-out" från bloggandet, men säger att hon kanske kommer tillbaka igen.


Not 1: Jag kallar Gullan för "hon" men det kan lika gärna vara "han".
Not 2: Jag har tidigare jobbat på Socialstyrelsens kommunikationsavdelning.
Spara / dela:
blog comments powered by Disqus
Beerware! All text
får återanvändas. Läs här.
vd-blogg.se