Google Plus är ett hot mot Facebook, Twitter, Skype, LinkedIn och befintliga intranät

Under veckan släpptes Google Plus. Plus är Googles senaste satsning på sociala webben, en direkt konkurrent till Facebook och flertalet andra sociala nätverk.

Facebook har legat tvåa i min morgonrutin under lång tid: först kollar jag mejl, sen loggar jag in på Facebook. Men redan andra dagen på Google Plus konstaterade jag att jag ruckade på rutinen och loggade in där först.

Jag vågar påstå att de som säger att Google Plus inte kommer att slå igenom har fel. Så enkelt är det.

Jag tycker att det finns flera saker som pekar på att Google Plus kommer att fungera, till skillnad från Googles tidigare sociala satsningar som till exempel orkut, buzz och wave.

"People" och "Circles"

Facebook vilar på konceptet vän, Twitter på konceptet följare. Google Plus kallar det helt enkelt för folk (people). Relationen med andra är enkelsidig, det vill säga jag kan lägga till dig på Google Plus utan att du accepterar det eller lägger till mig. Det gör att Google Plus i sin grund är mer likt Twitter än Facebook, eftersom Facebooks vänner är en dubbelsidig relation (eller "reciprok"). Till utseendet är Google Plus dock väldigt likt Facebook. Flödet med statusuppdateringar skiljer sig väldigt lite på Facebook:

På Google Plus lägger man till folk i så kallade Circles, som helt enkelt är grupper av användare. Ett passande svenskt ord kanske är "kretsar". Circles är Googles sätt att lösa flera utmaningar som finns hos andra nätverk. Dels kan man lättare sortera i sitt flöde genom att välja vilken circle man vill se uppdateringar från. Dels kan man med hjälp av circles lättare styra vem som får vilka uppdateringar och på så sätt undvika de integritetsproblem som många upplevt på Facebook.

Som standard finns circles för Friends, Family, Acquantances och Following. Man kan självklart skapa egna circles, själv har jag än så länge bara lagt till Jobb och Webbfolk. En person kan tillhöra flera circles. Man får veta när man blivit tillagd i någons circles, men man får inte veta vilken circle man lagts till i. Gränssnittet för att hantera sina circles bygger på drag-och-släpp, vilket gör det otroligt lätt att överblicka sina relationer och ändra tillhörigheterna mellan olika grupper.

Integritet

Facebook har fått kritik för att det är svårt för användaren att säkerställa sin integritet. Det man skriver kommer ut publikt på internet eller når personer som det inte var avsett för. På Google Plus måste man välja en circle för att kunna dela något i sitt flöde. På så sätt har integriteten fått mycket större vikt än på Facebook.

Personligen är jag lite skeptisk till det här. Det är i och för sig bra att möjligheten finns, men jag tycker att det finns en poäng med att allt som standard är publikt, jag tycker att det är en del av styrkan med sociala medier. Det kommer dock att vara en stark fördel för Google Plus.

Stäng av möjligheten att kommentera eller dela vidare
Ytterligare en del i det starkare integritetsskyddet på Google Plus är möjligheten att stänga av möjligheten att kommentera eller dela vidare en statusuppdatering. Genom att klicka på pilen till höger om en uppdatering får man en meny med alternativ:

Privat kommunikation

Både Facebook och Twitter gör det möjligt att kommunicera privat med en eller flera personer. I båda fallen är dock privat-meddelanden en funktion utanför det ordinarie flödet. På Google Plus kan man kommunicera privat direkt i det vanliga flödet genom att ange mottagens namn under sitt meddelande. 

Samla alla relationer på en plats

Ytterligare en stor fördel med Google Plus jämfört med tidigare nätverk, är att personer man lägger till i sina circles inte behöver vara Google Plus-användare själva. Det ger en möjlighet att samla alla sina kontakter på en plats (så länge man har en epostadress och ett namn). För användaren underlättar det och för Google Plus tror jag det kommer att det innebära att fler ansluter sig. Jag vill inte ha vissa kontakter på Facebook, andra på Twitter och ytterligare andra i min e-mail. Jag vill ha dem alla på samma plats.

Dessutom integrerar Google Plus naturligtvis kontakter från andra Google-lösningar, till exempel gMail och gTalk. Plötsligt kan du alltså interagera med enormt många fler människor än du kunde på Facebook. Facebook känns plötsligt begränsat tycker jag. Min mamma har aldrig gått med i Facebook, men hon har ett gMail-konto vilket gör att hon finns med både i min Family Circle och finns med i listan över folk jag kan chatta med på Google Plus.

Utöka sitt nätverk

Facebook bygger som sagt på "vänner", den underförstådda drivkraften är att hålla kontakt med sina vänner. Att hitta nya vänner är inte i fokus, även om det självklart också finns funktioner för att få rekommendationer på nya vänner. På Twitter är det tvärtom: det kallas för följare och drivkraften är att få fler följare och så att säga utöka sin räckvidd. Om man jämför detta med LinkedIn så är drivkraften där i stor utsträckning att skapa nya (affärs)relationer.

Ytterligare en sak som gör Google Plus intressant i detta sammanhang är att det är lättare att utöka sitt nätverk. Det känns som att det är lättare att upptäcka nya människor än på både Twitter och Facebook. Lättare än på Facebook bland annat eftersom relationen man skapar är enkel-sidig så jag kan lägga till nya människor utan att de behöver lägga till mig. Lättare än Twitter eftersom informationen och interaktionen med personer är mer fullödig än i den mycket begränsade Twitter-världen. Dessutom kan man nämna (vilket man kan göra antingen genom att skriva @ eller + framför ett namn) folk som man inte själv har en relation med, som till exempel Google-grundaren Larry Page:

Ytterligare en funktion som underlättar nätverkande är att man lätt kan få statusuppdateringar från folk som inte ingår i ens circles, genom att välja flödet för "Incoming". Jag har inte riktigt listat ut vilka inlägg som visas i incoming, men klart är att det ger nya möjligheter att upptäcka nya människor och man kan också direkt interagera med dem utan att lägga till dem i circles.

Hangout

Hangout är en funktion för att umgås med personerna i en circle genom video, chatt och delningar av information live. Det gör Google Plus till en konkurrent även till Skype och lösningar för livekommunikation som Microsoft Lync. Här kan man också titta på YouTube-klipp tillsammans - vilket i förlängningen förhoppningsvis också innebär att man kan dela annat material, som textdokument eller bilder.

Integration av Googles produkter

Google är inte direkt kända för att vara bra på att integrera sina tjänster med varandra. Men Google Plus lyckas ändå relativt bra. För nån vecka sen kom +1 som är Googles motsvarighet till Facebooks Gilla-knapp. Och lite senare började en mörk menyrad dyka upp på Google. Båda ser ut att ha varit steg i det som sen introducerades som Google Plus.

Chatten på Google Plus kommer från gTalk och är rätt väl integrerad. Bildfunktionen kommer från Picasa:

Det som däremot är synd är att man fortfarande inte lyckats bättre med integrationen med produkter som Google Docs. Lyckas man med det kommer Google Plus att vara en mycket stor konkurrent till intranät och en stor företagsmarknad öppnar sig.

Sparks

Sparks är en ny funktion som inte har någon motsvarighet i andra sociala nätverk. Det handlar om att följa ämnen man är intresserad av. Jag förstår dock inte riktigt hur urvalet görs. Jag har till exempel sparks för "social media" och "ledarskap", men ingen av dem visar egentligen några intressanta länkar. Ser fram en kraftigare sökfunktion (Googles klassiska!) och integration med Google Reader.

Mobilitet - Mer genomtänkt och bra Android-app

Google Plus har byggts med mobilitet i åtanke. Det är smidigt och snabbt att lägga till plats i varje uppdatering man gör. Mobilversionen av Google Plus för Android är även den smidig och bra och åtminstone på min Galaxy S så är den snabbare än Facebooks applikation. Adroid-applikationen för Google Plus kommer dessutom med en specialfunktion: Huddle. Huddle är en sorts gruppchatt, där flera personer kan delta. I princip en utökad och mobilanpassad version av gTalk.

Google har över 1 miljard användare

Google Plus är en väldigt lovande produkt tekniskt och användbarhetsmässigt. Utöver de stora funktionerna så finns också ett flertal detaljer som gör helheten ännu mer angenäm, till exempel att man alltid kan redigera sina inlägg i efterhand. Men det räcker inte för att ett socialt nätverk ska fungera. Det centrala är att få dit användarna. Men givet att Google har över en miljard användare och tack vare integrationen mellan olika Google-produkter tror jag att Plus snabbt kan bli en del i många människors vardag. Det gäller att Google inte går för snabbt fram - tillväxten bör ske så organiskt som möjligt, det vill säga låt användarna lägga till varandra successivt. Just nu är det väldigt mycket early adopters  (och så gott som alla som finns på Google Plus finns även på Twitter). Men bara intensiteten i interaktion så här första veckan visar att tjänsten fungerar mycket väl. Antalet medlemmar kommer att växa och steg för steg kommer man att ägna mer tid åt Google Plus och mindre tid åt andra tjänster. Den här bilden kommer att synas som profilbild på fler och fler Facebook-konton:

Andra som skrivit om Google Plus:

• Sökmotorkonsult: Google Plus - Nja
• Bisonblog: Google Plus har en chans att krossa Facebookdominansen
• Dagens media: Veckans snackis - Google Plus
• Wolber: Stort test: Så här är Facebook-dödaren Google+ på insidan
• Zackrisson: Google Plus och jakten på en killer feature
• Doktor Spinn: First Impressions of Google +
• Simon Zetterberg: Google+, Twitter, Facebook och jag
• Google Plus en Killer? 
• Sveriges radio: Augustin Erba provar nya Google+ och funderar kring de sociala nätverkens kretslopp 

Nätkultur: Net Slackers, PK-Pretton, Troll och Jerks

Inte alls oväntat så känner sig väldigt många lurade efter att det framkom att en grupp på Facebook med rubriken "2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti" inte alls var vad man förväntade sig. När gruppen hade över 200.000 medlemmar fick den plötsligt en vidrig bild på en död människa och en ny beskrivningstext som berättade att Svenska Nekrofilföreningen låg bakom. Pengarna skulle gå till att ”ha hem kropparna i så bra skick som möjligt”. Läs min tidigare analys, som också avslöjar en till bluff-grupp.

När jag har följt den här händelsen i media, i bloggosfären och i diskussionsforum så utkristalliseras fyra grupper av människor. Generaliseringar förstås!

Disclaimer: Jag hoppas verkligen att de två personer som jag citerar inte tar illa upp. Ni har helt enkelt de bästa beskrivningarna jag har hittat av två av de här synsätten.

Troll

Många av de som skriver om Haitibluffen på sina bloggar, i diskussionsforum eller i kommenterar, är upprörda för att de på allvar tror att Svenska nekrofilföreningen låg bakom gruppen, vilket de förstås inte kan stödja.

Man har alltså fortfarande inte förstått att det är bluff. Det är inte Svenska nekrofilföreningen som ligger bakom, utan en grupp människor som gör den här typen av kapningar som skämt. Det kallas Facebook-trollning och är en form av practical jokes, med samhällskritiska undertoner. Det Macks, som ligger bakom just Haiti-bluffen, skrattar åt i diskussionsforum på nätet är hur pass lättlurade människor är.

Ytterst är det en kritik av att så många människor rakt av accepterar det man säger till dem, utan någon som helst källkritik. Och trollen, som de kallas, har ju en poäng: Först går 200.000 svenskar på att en anonym bidragsgivare ger 2 kr per medlem till Haiti. Sen går en stor del av samma människor på att Svenska nekrofilföreningen ligger bakom. Sen sprider de budskapet vidare till sina vänner om att gruppen är falsk, fortfarande i stor utsträckning utan att kolla själva. Och inte nog med det: Slutligen går ett antal människor med i en annan Facebook-grupp: "Vi som ogillar dem som byter namn på grupper". Som förstås också var en troll-grupp.

Trollen har alltså inte någon politisk agenda i det de gör. Och de gör inte det här i reklamsyfte eller av kommersiella skäl. Det är en anonym grupp av digital natives, som med distanserad - och förvisso morbid - humor kritiserar sina medmänniskor.

Net Slackers

Köper man mediebilden, med gråtande människor och tiotals polisanmälningar om dagen för 2 kr-bluffen, så tror man kanske lätt att alla är upprörda och känner sig lurade. I själva verket tror jag det är en rätt liten andel som blir upprörda. Och en stor grupp människor som har den inställning Lisa beskriver i sin blogg:

"...folk kanske inte lägger ner sin själ i allt de gör på internet? Att de kanske inte stenhårt tror på varenda grupp de går med i? De som kritiserar, känner de hundra procent engagemang, superstöd och lojalitet för exakt varenda grej de är fan av på facebook? Grattis och herrejävlar vad ansträngande det måste vara.

Inse att många går med i grupper som Haitiluringen på vinst och förlust. De fattar att det här förmodligen är båg men tänker fuck it, jag kör, det kostar mig en knapptryckning och inget mer och skit samma om det är fejk, alla som går med hjälper åtminstone till att sprida ordet om Haiti."

Jag tror att det är en rätt bra beskrivning av många användare, man kanske kan kalla dem Net Slackers. De lever ett väldigt avslappnat liv på nätet, strösurfar ofta, facebookar väldigt mycket, men tar allt på väldigt lite allvar. De snackar sällan jobb eller politik på nätet. När de gör det är det ofta i form av korta och snabba handlingar, som att bli medlem i en grupp eller "gilla" det någon annan säger. Ungefär som i ett muntligt samtal:

– Har du hört om Haiti?
– Ja, det är hemsk!

"Ja, det är hemskt." Det är vad en Net Slacker menar med att till exempel gå med i en Facebook-grupp. Det är inte mer än så. Om gruppen sen byter inriktning, so what det där var ju längesen, nu är det helt taget ur sitt sammanhang.

PK-Pretton

En annan bloggare kommenterar kapningarna av Facebook-grupper från ett helt annat perspektiv. Lisa Förare Winbladh skriver, apropå de som inte tar detta på allvar:

"Jo, du förlorar något på det. Du förlorar din trovärdighet och du devalverar betydelsen av en namnunderskrift. Inte bara din egen utan min och alla andras. Ditt namn och dina personuppgifter som du i vanliga fall kanske vakar över som en hök var inte ens värda en minuts halvhjärtad googling vilket hade fått dig att upptäcka att det bara är luft bakom gruppen. /.../ Två kronor. Så lite var ditt namn värt för dig."

Det här synsättet är den politiskt korrekta pretton, PK-pretton. Det är den vanligaste gruppen och den grupp jag själv tillhör (i alla fall oftast). De här människorna har överlag åsikter som ligger inom mainstream. De har svårt att förstå hur man kan ta saker så lättvändigt och de drar gärna långtgående konsekvenser av sitt och framförallt andras agerande.

Men Net Slackerns synsätt ska inte underskattas, det är väldigt många som har den inställningen på nätet och jag tycker inte att det bara kan avfärdas. Man måste se människor i ett större sammanhang, vi lever i olika kulturer som skär mot varandra på olika sätt. Man kan ha ett beteende och en inställning online och en annan offline. Och man kan ha en attityd på Facebook och en på Twitter. Eller en med sina kompisar och en annan med sina föräldrar.

Jerks
Den sista gruppen har jag bitvis redan beskrivit. Det är de personer som jag nämnde i beskrivningen av trollen, de som först på allvar trodde att 2 kr gick till Haiti, sen på allvar trodde att Svenska nekrofilföreningen låg bakom och sen i vissa fall till och med blev blåsta igen i gruppen "Vi som ogillar dem som byter namn på grupper".


Fler som skriver om facebook-trollning: SVT: Så lades taktiken up bakom Facebook-bluffen, SVT: Internettroll ingen ny företeelse, Digital PR: Slutet för grupper? , Resumé: Reporter kapar grupp , Expressen: Kända svenskar hängs ut i pedofilgrupp ,Sydsvenskan: Kolla innan du klickar , Sydsvenskan: Facebookgrupp för Haiti avslöjad som bluff , Deepedition: 2 kr till Haiti var vidrig scam , SvD: Osmakligt skämt på Facebook , DN: Polisen maktlös inför bluffar på Facebook , Good Old: 2 kr per medlem till offren i Haiti , What's up STHLM , Kunskapsbloggen: Källkritik, fejkade Facebookgrupper ,Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti) , Dagens media: 200 000 svenskar blåsta , DN: Falska Facebookgruppen ny trend ,

Haitibluffen och Facebooktroll - Källkritiken på nätet är otroligt dålig

Några dagar efter den stora jordbävningen på Haiti dök det upp en grupp på Facebook med namnet "2 kr per användare till Haiti". På kort tid kom den upp i över 211.000 medlemmar. Jag såg själv hur några av mina Facebook-vänner gick med i gruppen.

Gruppen var bluff och skapade rätt mycket rubriker när innehållet plötsligt ersattes med budskap om nekrofili.

Detta kallas trollning och handlar om att man provocerar medlemmarna på en sajt med innehåll som man vet att de inte alls kan stå för. På Facebook har upplägget varit att man skapar en hel grupp för en viss fråga (till exempel "Vi som hatar Sverigedemokraterna"). Sen jobbar man med att få många anhängare, och till slut byter man ut innehållet eller namnet på gruppen till något annat ("Vi som är Sverigedemokrater"). Numera går det inte längre att byta namn på grupper med över 5000 medlemmar, men då byts istället bild och beskrivning ut.

Hittade en trollgrupp på 15 minuter: "Hårdare straff för våldtäktsmän"
Det som är anmärkningsvärt är att det är så pass vanligt och att det är så lätt att få anhängare till en sådan grupp. Det tog mig bara 15 minuter att hitta en solklar trollgrupp genom att titta igenom några grupper som mina Facebook-vänner är med i.

Minst en av mina vänner är med i gruppen "Hårdare straff för våldtäktsmän". Gruppen har 2037 medlemmar efter bara ha funnits lite drygt en månad (första inlägget skrevs 21 december 2009).

Att detta är fejk är helt uppenbart. Det räcker att titta på de tre personer som är administratörer för gruppen: Kennet Hurtig, Tito Rizzoni och Jesper Wass. Kennet har 9 vänner, Tito har 6 vänner och Jesper har 8 vänner. Dessutom är förstås alla tre vänner med varandra, så det är en väldigt liten krets. Detta är förstås fejkade konton, personerna är påhittade.

Om inte gruppen avslöjas (vilket jag hoppas att detta inlägg ska klara av) så lovar jag att den kommer att byta namn till något i stil med "Legalisera våldtäkt" när den börjar nå kring 10.000 medlemmar.

Vem ligger bakom?
Upphovsmännen (nästan helt uteslutande män) bakom trollningarna består dels av en mängd nybörjare som har hört talas om trollning och vill prova själva. I den gruppen finns exempel på folk som misslyckas helt och till exempel använder sina riktiga konton. Det får förstås också som konsekvens att deras riktiga vänner drabbas.

Men det finns också en inre kärna av mycket större troll. De håller till på exempelvis Flashback och numera även Existenz, där man både kommer på trollidéer och planerar tillsammans. Och de har till och med ett eget förbund "Svenska Trollförbundet", där bland annat Haiti-gruppens skapare Macks, är med. 

Jag har försökt förstå vad som driver dem och får faktiskt erkänna att jag förstår en del av charmen med trollning, utan att jag på något sätt stödjer dem. Många verkar tro att facebootrollning handlar om att sprida sina budskap, mer eller mindre i reklamsyfte. Till exempel säger juristen Karolina Lassbo i en intervju med Realtid.se att "en anledning till att dra igång dessa grupper kan vara att de egentligen vill göra reklam för något annat". Dataföreningens it-expert Daniel Tornberg verkar ha samma uppfattning: "Att en grupp vill komma upp i viss volym beror ofta på att de vill få fram ett budskap; det kan gälla politiska, religiösa eller kommersiella intressen."

Men det handlar inte om det. Trollen skriver själva att det handlar om humor och det verkar faktiskt vara deras främsta drivkraft. Stora skrattsalvor uppstår i diskussionstrådarna när någon blivit lurad och återkommande ord är "löjligt", "ironiskt" och uttryck som till exempel "hur kan folk vara så dumma så de går på det där". Det liknar i grund och botten practical jokes och är förstås en typ av humor. Man kanske kan jämföra med det klassiska "dolda kameran"-temat; man lurar någon intet ont anande människa och ser på hur de beter sig i den situationen.

Så långt är jag med. Däremot tycker jag det går till överdrift när man till exempel drar in barnporr eller börjar skratta åt händelser som jordbävningen i Haiti eller olika dödsfall. Men det finns alltså vad jag kan se inget egentligt syfte att sprida dessa budskap. Snarare väljs budskapen ut just för att de väcker uppståndelse, eftersom skämtet når längre då.

Några troll som pratar om Haiti-bluffen:

Yantra: Mycket lyckat tycker jag me, skrattade så jag väckte hela huset igår natt
Cybzil: Underbart kul. Ett intressant iakttagande är ju att dem som klagar över att det var smaklöst och hemskt på ens riktiga facebook är ju till 90% tjejor, antar att det var samma för er?
lillhaggan: Jag följde haitigruppen på avstånd, och bara väntade på att det skulle explodera, och jävlar vilken smäll! Sjukt osmakligt och humor på högsta nivå! Snyggt!

Trollen har en poäng
Det som gång på gång också framhålls av trollen - det som de faktiskt skrattar åt - är hur pass lätt det är att lura folk på det här sättet. Om man försöker bortse lite från upprördheten kring till exempel Haiti-bluffen, så är det faktiskt intressant att det här så lätt kan bli så stort. Hur kan 211.000 människor på en vecka gå med i en grupp som ska skänka 2 kronor per medlem utan att ens veta vem som ligger bakom och skänker pengarna? Tänker man lite på det så är det nästan lika förbluffande som att folk fortfarande blir blåsta av mejlen med låtsas-vinsten på lotto: "Du har vunnit 10 miljoner (i ett lotteri i Nigeria som du aldrig varit med i!), skicka en administrativ avgift på 1000 dollar så skickar vi din vinst".

Trots att internet är en del av vardagen för en väldigt stor mängd människor, så är förståelsen för nätet och grundläggande källkritik fortfarande extremt låg. Beteendet hos många användare på nätet är väldigt "spontant" och okritiskt. I princip accepterar man rakt av det man blir serverad. 

Så vad ska man göra? 
Grundläggande källkritik är inte så svårt. Man når väldigt långt med bara tre frågor och några knep:

1. Verkar den person/organisation som ligger bakom detta vara äkta? Har personen färre än 50 vänner är sannolikheten hög att gruppen är bluff. Har personen över 1000 vänner är sannolikheten också stor att det är bluff. Har profilen skapats ungefär samtidigt som gruppen - hög sannolikhet för bluff? Har du nån misstanke: Googla på personen och se om profilbilden stämmer överens med andra bilder på denna person. Och se om namnet förekommer på andra platser. Är det ett företag, kolla deras sajt, de flesta som har Facebook-kampanjer skriver det också på sin sajt. Är någon anonym (som till exempel sponsorn i Haiti-gruppen) så är det en solklar varningsklocka.
   
2. Verkar det sannolikt att det de säger är sant? Skulle någon verkligen vara beredd att skänka uppåt en halv miljon utan att träda fram? Sannolikheten är låg, om ett företag sponsrar så vill de synas så mycket som möjligt. 
3. Vad kan han/hon ha för motiv till det? Kan det finns politiska, religiösa eller andra ideologiska motiv bakom? Även om gruppen i sig kanske har ett bra syfte, kan det bli jobbigt om personen bakom träder fram som Sverigedemokrat.
   

Några exempel på framtida trollgrupper som diskuteras

• Bygga upp och döpa om "vi som inte kan leva utan dator" till "vi som inte kan leva utan japansk bajsporr!
• Bygga upp och döpa om "vi som alltid är positiva " till "vi som är hiv-positiva". 
• Bygga upp och döpa om "vi som hatar djurplågeri" till "vi som gillar att tända eld på katter". 

Fler som skriver om facebook-trollning: SVT: Så lades taktiken up bakom Facebook-bluffen, SVT: Internettroll ingen ny företeelse, Digital PR: Slutet för grupper? , Resumé: Reporter kapar grupp , Expressen: Kända svenskar hängs ut i pedofilgrupp ,Sydsvenskan: Kolla innan du klickar , Sydsvenskan: Facebookgrupp för Haiti avslöjad som bluff , Deepedition: 2 kr till Haiti var vidrig scam , SvD: Osmakligt skämt på Facebook , DN: Polisen maktlös inför bluffar på Facebook , Good Old: 2 kr per medlem till offren i Haiti , What's up STHLM , Kunskapsbloggen: Källkritik, fejkade Facebookgrupper ,Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti) , Dagens media: 200 000 svenskar blåsta , DN: Falska Facebookgruppen ny trend ,

Vilket företag/produkt har bäst fanpage på Facebook?

För några veckor sen startade juristjouren en fanpage på Facebook. Efter bara några dagar började det som förväntat dyka upp fans och de första juridiska frågorna ställdes. Det som var mindre väntat var att det redan tidigt kom så många positiva kommentarer. Även om det tillkommit nästan 500 medlemmar på två veckor så känns det lite tidigt för påståendet i exemplet nedan. Eller har personen rätt? Vilket svenskt företag/organisation/produkt har bäst fanpage på Facebook? Och varför? Vad tycker du?

Facebook förlorar 2010. Skäl #3: För många öde profiler

Fram till nyår kommer jag att posta ett antal skäl till varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Här är det tredje:

3. För många öde profiler
Andelen lurkers sägs vara över 90% på sajter där användarna själva skapar innehållet. Det är naturligt att det är så även på Facebook. Men det finns en tydlig tendens att andelen inaktiva medlemmar ökar och att statusflöden domineras mer och mer av ett fåtal mycket aktiva användare.

Ett exempel på hur jag tycker det ser ut på fler och fler Facebook-konton. Den här personen har tre inlägg på sin logg, med mycket långa mellanrum mellan vardera.


Sociala medier har liknats vid ett stort cocktail-party (till exempel i boken med just namnet ”Social Media is a Cocktail Party”). På cocktail-partyn står man ofta och pratar med de man redan känner, men introduceras också med nya människor och byter några ord med flyktiga bekanta. Man snappar upp vissa saker som sägs runtomkring en och filtrerar bort annat. Men föreställ dig att du står på ett cocktail-party med 130 personer du känner och bara pratar med ett tiotal (en genomsnittlig Facebook-användare har 130 vänner). De övriga 120 står tysta – du vet att de är där och de kan höra vad du säger, men själva står de helt tysta. Den tendensen finns på Facebook. Det blir visserligen mindre brus att filtrera, men efter ett tag tror jag du tar de tio vänner du pratar med och går till efterfesten nån annanstans. Det betyder naturligtvis inte att Facebook helt förlorar sitt värde, men det har inte samma värde som det har för många människor idag. Det faktum att de där människorna finns där har ett värde, du kan kontakta dem och hålla dig hjälpligt uppdaterad med vad de gör. Och du kan bjuda in dem till fester och andra aktiviteter. Men du kommer inte att hänga på Facebook på det sätt du gjort tidigare.

Facebook förlorar 2010. Skäl #2: De sociala drivkrafterna blir mindre

Fram till nyår kommer jag att posta ett antal skäl till varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Här är det andra:

2. De sociala drivkrafterna blir mindre

Användandet av Facebook blir mer och mer medvetet – man har ett syfte med att besöka sajten, mer än det sociala. Det blir till exempel allt vanligare att medlemmarna använder Facebook för att locka besökare till andra platser, sina bloggar till exempel. Företag använder det för att nå ut med sina budskap och politiker använder det för att driva opinion och engagera väljare. Håller den trenden i sig så tror jag Facebook blir mindre och mindre personligt och den sociala kraften minskar.

Här är några av de statusuppdateringar som passerade mitt flöde under en relativt kort period. Alla pushar till olika blogginlägg.

Jag menar inte att det är ett problem i sig att ett nätverk används mer ”funktionellt” än socialt. Båda drivkrafterna fungerar. Problemet är att det innebär en förskjutning av Facebooks identitet. Från att ha drivits enbart av sociala faktorer så blir det andra faktorer som styr. Det är svår förändring att genomföra. Jämför det med LinkedIn eller Twitter. LinkedIn har hela tiden haft ett tydligt fokus på funktionella drivkrafter, som att söka jobb, hitta nya affärskontakter och diskutera arbetsrelaterade frågor. Skulle LinkedIn börja förskjutas mot sociala drivkrafter så riskerar man också att förlora. Twitter är också intressant, där tycker jag de båda faktorerna lyckas samverka i högre grad, det är helt enkelt byggt på ett sätt som tillåter att sociala och arbetsrelaterade faktorer samverkar i högre grad (ett skäl till det är att det krävs en aktiv handling åt båda hållen; jag följer dig och du följer mig).

Facebook förlorar 2010. Skäl #1: För diversiferad målgrupp

Det är den tiden på året då många sammanfattar det som varit och förutspår vad som ska komma nästa år. Till exempel skrev Magnus Höij för ett tag sen sina sex spaningar inför 2010. En av hans spaningar är att Facebook slår alla rekord 2010 och fortsätter vara den breda sociala sajten som alla måste förhålla sig till. Jag tror att det är helt rätt att Facebook är en sajt alla måste förhålla sig till, men nästa år tror jag framgångarna för Facebook vänder.
2009 var Facebooks år. Min spaning inför 2010 är att användningen av Facebook avtar kraftigt och många lämnar sajten. Tillväxten av rena medlemstal kan nog fortsätta ett tag till eftersom det tillkommer helt nya grupper av användare, främst uppåt i åldrarna. Men jag tror att aktiviteten generellt minskar och att många kommer att avsluta sitt medlemskap.

Jag ska försöka förklara varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Det blir några inlägg från idag och fram till nyår. Här är det första:

1. För diversifierad målgrupp
Tänk efter: När träffade du senast din mamma, din syster, din chef, några kollegor, bästa polarna, före detta flick-/pojkvänner, dina barns dagispersonal och dina kompisar från grundskolan – samtidigt? Det gör man inte så ofta. Och för de flesta tror jag att det skulle kännas rätt obekvämt och konstigt. Man pratar inte om samma saker med sin mamma som med sina polare eller sina kollegor.

Facebook har under 2009 haft en enorm tillväxt i samtliga ålderssegment. Men det intressanta är att tillväxten är så mycket högre ju längre upp i åldrarna man kommer. Det är inte så konstigt med tanke på att penetrationen (andelen personer av hela befolkningen som använder Facebook) redan var så hög i de lägre åldrarna. Men hos många andra sajter av den typen har tillväxten i de högre åldersgrupperna aldrig kommit överhuvudtaget. På Facebook däremot börjar åldersskillnaderna faktiskt plana ut.

Tillväxt per åldersgrupp, procentuell förändring maj 2009 till december 2009

Tillväxt av antal medlemmar, maj 2009 till december 2009

Siffrorna är baserade på Facebook Ads, vilket innebär att de inte är exakta. Men som Simon Sundén konstaterade när han gjorde sin mycket intressanta statistik-sammanställning så är siffrorna slående även om det skulle vara en felmarginal överlag på säg 10%. 


Från demokratiskt perspektiv tycker jag det är jättebra att fler personer använder sociala medier och det är viktigt att åldersklyftan generellt sett minskar på nätet. Men i takt med att föräldrarna börjar använda Facebook kommer deras barn att sluta göra det. Och ju fler som ansluter sig, desto svagare tror jag att de sociala banden blir eftersom det helt enkelt finns för mycket olikheter mellan de människor som finns där.

Sociala band bygger i mycket stor utsträckning på likhet mellan gruppens medlemmar. Ett fungerande socialt nätverk förutsätter att medlemmarna inte skiljer sig för mycket åt. Jag tror att fungerande sociala nätverk förutsätter en lagom blandning av homogenitet och heterogenitet; tillräckligt lika för att det inte ska kännas konstigt att dela med sig av sig själv, men tillräckligt mycket olikhet för att det ändå ska ge något att vara där.

Samma individ kan tillhöra olika sociala grupper, där likheter och olikheter överlappar varandra mellan grupper. Men om du slår ihop den sociala grupp du har på jobbet, med polarna och med familjen så är det inte säkert att de passar ihop bara för att du är den gemensamma nämnaren. Och på Facebook kommunicerar du samtidigt med samtliga dina vänner. Facebook jobbar på att förbättra möjligheterna att styra vem som ser vad, men jag tror inte att den grundläggande uppbyggnaden kommer att hålla för en sån bredd av medlemmar.