Bloggande är personlig utveckling

Under 2005 pluggade jag marknadskommunikation och projektledning på Berghs School of Communication. Samtidigt drev jag en filmbutik på nätet (DVDarena), tog några konsultuppdrag samt drev egna webbutvecklingsprojekt. Jag skrev också min första blogg, forsandree.blogspot.com.

Flera av inläggen från 2005 var reflektioner jag gjorde om mig själv och mitt sätt att arbeta. Nu sex år senare har jag gått igenom min gamla blogg, rensat och flyttat över material till min nya vd-blogg.se (tekniknot: det går faktiskt att nästan få till 301 redirect från Blogger till Wordpress).

Jag konstaterar två saker: Dels att det faktiskt funkar att medvetet utveckla sig själv. Dels att bloggen är ett utmärkt verktyg för personlig utveckling. De saker jag skrev 2005 har jag faktiskt fortsatt jobba med ända sen dess och blivit bättre och bättre på.

Här är en sammanställning av inlägg från 2005, samtliga på temat personlig utveckling.

Så såg forsandree.blogspot.com ut

Egennyttan måste alltid vara större än allmännyttan

Att lyckas på nätet kräver tre saker: Användare, Något som användarna vill ha, och att uppnå verksamhetsnytta. Det användarna vill ha och nyttan som verksamheten vill uppnå är väldigt nära knutna till varandra. Men man missar ofta det ena eller det andra, i de allra flesta fall tänker man bara verksamhetsnytta och missar användarna (i många fall tänker man tyvärr inte klart på verksamhetsnyttan heller).

1. Ekonomiavdelningen behöver bättre koll på hur mycket de anställda jobbar i respektive projekt, så tiden faktureras till rätt kund och vi kan följa upp vilka projekt som är lönsamma och vilka som bör avskaffas. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
2. Alla kan förstå att det behövs, ändå är det otroligt svårt att få folk att redovisa sin tid. Man ser helt enkelt ingen egen nytta med det. 

1. Kvalitetsansvarig behöver en interaktiv checklista så vi kan säkerställa att alla följer samma steg i arbetet, gör på rätt sätt och så att vi upprätthåller vår kvalitet. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
2. De anställda förstår att kvalitet är viktigt, men de flesta tycker att de själva har tillräcklig kvalitet och upplever checklistor som ett tidskrävande och störande moment. Checklistorna blir inte ifyllda korrekt, eller användarna fyller i dem utan att faktiskt ha gjort jobbet, bara för att bli av med det på enklast möjliga vis.

För att verksamhetsnyttan ska uppstå måste det finnas en användarnytta. Egennyttan måste helt enkelt alltid överstiga allmännyttan. Så länge den gör det, kommer lösningen att användas och verksamhetsnyttan att uppnås.


Innan du börjar utveckla eller införa ett nytt system eller webblösning, fundera både på verksamhetsnyttan och användarnyttan. För varje sak du vill uppnå med lösningen, fundera på vem som ska göra det i systemet och vad den personen får ut av det.

• Vad vill vi som verksamhet uppnå med lösningen?
• Finns det andra system som försöker lösa samma problem eller uppnå samma nytta?
• Vilka personer kommer att använda lösningen?
• Vad drivs dessa personer av, vad kommer att få dem att VILJA använda systemet?

The Two Governing Dynamics of Change

1. Change is difficult but necessary

We are all afraid of trying something new. It's just natural. We are creatures of habit, we do what we are used to and what we are good at. We want to get it right, we want to know what's coming up, we want to keep what we have. People in power want to keep their influence and will fight to preserve things how they are.

On the other hand we all strive for change. The essence of achieving anything is risk-taking, if we don't take a risk we cannot evolve, be it in business, in family or in society.

This is the First Governing Dynamic of change: We all need it, but we are afraid of it.

2. Change is personal, but most change is for a greater purpose

Change always occurs in a context. The management wants to change how we do our work, the authorities want to change how we pay our taxes, or our family wants to change what we do together. When someone wants something to change, it almost always involves others.

But we are all motivated by self-interest. Unless we see a personal winning we wont act. That personal winning may be anything from getting a pay-raise or learning semething, to being loved or just the feeling of having helped someone else.

This is the Second Governing Dynamic of Change: Unless the self-interest is greater than the common-good, change wont happen.

Facebook förlorar 2010. Skäl #3: För många öde profiler

Fram till nyår kommer jag att posta ett antal skäl till varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Här är det tredje:

3. För många öde profiler
Andelen lurkers sägs vara över 90% på sajter där användarna själva skapar innehållet. Det är naturligt att det är så även på Facebook. Men det finns en tydlig tendens att andelen inaktiva medlemmar ökar och att statusflöden domineras mer och mer av ett fåtal mycket aktiva användare.

Ett exempel på hur jag tycker det ser ut på fler och fler Facebook-konton. Den här personen har tre inlägg på sin logg, med mycket långa mellanrum mellan vardera.


Sociala medier har liknats vid ett stort cocktail-party (till exempel i boken med just namnet ”Social Media is a Cocktail Party”). På cocktail-partyn står man ofta och pratar med de man redan känner, men introduceras också med nya människor och byter några ord med flyktiga bekanta. Man snappar upp vissa saker som sägs runtomkring en och filtrerar bort annat. Men föreställ dig att du står på ett cocktail-party med 130 personer du känner och bara pratar med ett tiotal (en genomsnittlig Facebook-användare har 130 vänner). De övriga 120 står tysta – du vet att de är där och de kan höra vad du säger, men själva står de helt tysta. Den tendensen finns på Facebook. Det blir visserligen mindre brus att filtrera, men efter ett tag tror jag du tar de tio vänner du pratar med och går till efterfesten nån annanstans. Det betyder naturligtvis inte att Facebook helt förlorar sitt värde, men det har inte samma värde som det har för många människor idag. Det faktum att de där människorna finns där har ett värde, du kan kontakta dem och hålla dig hjälpligt uppdaterad med vad de gör. Och du kan bjuda in dem till fester och andra aktiviteter. Men du kommer inte att hänga på Facebook på det sätt du gjort tidigare.

Facebook förlorar 2010. Skäl #2: De sociala drivkrafterna blir mindre

Fram till nyår kommer jag att posta ett antal skäl till varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Här är det andra:

2. De sociala drivkrafterna blir mindre

Användandet av Facebook blir mer och mer medvetet – man har ett syfte med att besöka sajten, mer än det sociala. Det blir till exempel allt vanligare att medlemmarna använder Facebook för att locka besökare till andra platser, sina bloggar till exempel. Företag använder det för att nå ut med sina budskap och politiker använder det för att driva opinion och engagera väljare. Håller den trenden i sig så tror jag Facebook blir mindre och mindre personligt och den sociala kraften minskar.

Här är några av de statusuppdateringar som passerade mitt flöde under en relativt kort period. Alla pushar till olika blogginlägg.

Jag menar inte att det är ett problem i sig att ett nätverk används mer ”funktionellt” än socialt. Båda drivkrafterna fungerar. Problemet är att det innebär en förskjutning av Facebooks identitet. Från att ha drivits enbart av sociala faktorer så blir det andra faktorer som styr. Det är svår förändring att genomföra. Jämför det med LinkedIn eller Twitter. LinkedIn har hela tiden haft ett tydligt fokus på funktionella drivkrafter, som att söka jobb, hitta nya affärskontakter och diskutera arbetsrelaterade frågor. Skulle LinkedIn börja förskjutas mot sociala drivkrafter så riskerar man också att förlora. Twitter är också intressant, där tycker jag de båda faktorerna lyckas samverka i högre grad, det är helt enkelt byggt på ett sätt som tillåter att sociala och arbetsrelaterade faktorer samverkar i högre grad (ett skäl till det är att det krävs en aktiv handling åt båda hållen; jag följer dig och du följer mig).

Sex principer för att påverka på internet

Robert Cialdini har forskat kring påverkan. I sina experimentstudier har han identifierat sex typer av grundläggande påverkningsmönster hos människor. Det här kan enkelt appliceras på webben. Här är Cialdinis sex principer, med en anpassning till webben för var och en av dem (inspirerat av Mattias Malmnäs och Karin Billes Övertyga på internet från 2003, som dock aldrig nämnde att de lånat hela upplägget från Cialdini...). 

1. Återgäldande (reciprocation)

Människor upplever sig stå i skuld till de som gett dem något. Det är en närmast evolutionär princip enligt Cialidni -- de samhällen som lever efter återgäldandet får en kompetitiv fördel och överlever. De individer som behöver hjälp och ber om det kommer att få det, för att de vet att de senare får tillbaka. Vi har en drift att försöka ge tillbaka det vi fått.

Alla relationer bygger på den här principen enligt Cialdini. När vi får något från någon annan uppstår en "skuld". Antingen kan vi avfärda skulden ("det var inget") eller så kan vi behålla den ("du skulle ha gjort detsamma för mig"). Vilket erbjudande ger man först: Det dyrare eller det billigare? Börja alltid med det större, menar Cialdini. Säger personen nej, be om något mindre (kanske det du egentligen är ute efter). Motparten känner sig i skuld och accepterar. "Kan du inte hjälpa oss med 100 kr, kanske du kan köpa ett julkort för 15?"...

På webben: Dela ut digitala smakprover, skapa känslan att besökaren ”får något”, ge bort kunskap, verktyg, underhållning, bidrag till välgörenhet. Värdet av erbjudanden kunden tackar nej till är möjligheten ”att i kundens huvud omvandlas till ett underskott i ge & ta-balansen”. 

2. Knapphet (scarcity)
Begränsad tillgång skapar större efterfrågan. Om man förklarar för någon att en produkt eller tjänst inte går att hitta någon annanstans, så påverkar det motpartens att vilja ha den. Det gäller även information: "Det är bara ett fåtal personer som får veta det här" är mer övertygande än om alla får veta det. "People want more of what they can't have", skriver Cialdini.

Enligt forskningen är folk mer motiverade av vad de kan förlora, än vad de har att vinna. "Utan det här, förlorar du 50 öre per dag" är mer motiverande än "med det här, tjänar du 50 öre per dag".

På webben: Begränsad tillgång, tidsbegränsat, först-till-kvarn, auktioner, här-och-nu-känsla, lagerstatus, rea och utförsäljning

3. Auktoritet (authority)
Vi tror på auktoriteter som läkare eller advokater. Auktoritet uppstår till exempel när man presentera svaga punkter först och de stora fördelarna senare. Det bygger, enligt Cialdini, trovärdighet och pålitlighet.

På webben: Visa upp intyg, länka till trovärdiga källor, använd referenser, love all – serve all, visa vem som ligger bakom webbplatsen, beskriv medarbetare och expertis, uppdatera kontinuerligt, undvik misstag, gör tester på hur trovärdig designen upplevs.

4. Åtagande och konsistens (commitment and consistency)
Har man åtagit sig något, eller tänkt på ett visst sätt, så vill man hålla kvar vid det. "People are significantly more willing to say yes to a request that is consistent to what they have allready said or done."

På webben: Hänvisa till tidigare köp de gjort så vill de vara konsekventa mot det beslut de fattade då och köper igen, låt kunden delta i produktutvecklingen, gör slogantävlingar, låt kunden steg för steg fatta viktiga till synes små beslut i riktning mot köp, låt kunden själv beskriva och skapa sitt behov, låt användare personanpassa webbplatsen eller produkterna.

5. Sociala bevis (consensus)
Människor fattar beslut utifrån hur andra som liknar dem, gör. Grupptryckets makt. "Många andra människor gör så här, så det måste vara rätt." När något ligger längst upp på en topplista så säljer det ännu mer.

På webben: Tio-i-topplistor över mest sålda varor, referenser från tredje part, visa aktiviteten på webbplatsen i realtid, ”en dag i rampljuset”, köptips, recensioner, tipsa-en-vän. 

6. Gillande (liking)
Man säger hellre ja till folk man man gillar och tycker om. Tre faktorer ökar gillande: Likhet (vi tycker om de som är som vi själva), komplimanger (vi tycker om de som ger oss kompliganger) och ansträningen att sammarbeta (vi tycker om de som går i samma riktning som vi gör).

På webben: Sociala webben, personalisering, delning, progress-bars ("grattis, din profil är 80% klar) etc.

(Det här är en lite omarbetad version av en bloggpost jag skrev 2005)