Kevin Kelly om internet och webben i framtiden

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

Ines Uusmann hade rätt: Internet var en fluga

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi." Så sa Ines Uusmann, dåvarande Kommunikationsminister, enligt Svenska Dagbladet, 12 maj 1996.

Hon kanske hade rätt ändå. Internet är en fluga, något obeständigt som inte kommer att finnas kvar. Eller i alla fall internet som det sett ut under hela 2000-talet. De 10 senaste åren har varit webbplatsens decennium. Under 90-talet och några år in på 2000-talet skulle alla "finnas på nätet", det vill säga ha ett domännamn (helst .com eller .se) och en "hemsida". Man pratade om "vårt digitalt skyltfönster" och "vårt visitkort på nätet". Mest handlade det om att ha en plats för att dumpa lite säljmaterial och annat skräp. Sen växte hemsidan till en webbplats och webbplatsen växte till att kompletteras med kampanjsajter.

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

2010-talet är den sociala webbens decennium. Det handlar mer om att finnas där andra finns, föra en konversation och skapa delaktighet, än om att bygga in sig på egna "platser". Kommunikation är något som sker gemensamt, då kan man inte tro att man ska sitta på sin kammare (webbplatsen) och hoppas att andra kommer dit och pratar. Man måste ut på torgen (den sociala webben) och prata med dem!

Inom två år kommer vi att se ett flertal företag utan webbplats. Inom fyra år kommer vi att se webbutiker utan egna sajter, försäljningen sker hos andra.

Så snälla, om ni tänkt lägga massa pengar på att bygga en ny sajt, tänk efter en gång till om det verkligen behövs. För tio år sen skulle alla lägga till sin domänadress i all sin kommunikation. Nu är det dags att börja ta bort den! Det har redan börjat, Absolut struntar till exempel i att ange sin klassiska adress och går istället direkt på Facebook:

Läs även: Wendelfalck: Tänk Webbnärvaro snarare än Webbsida och Digitala affärer.

12 skäl till att din organisation bör undvika sociala medier

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation.

Eller så här: För att vi ("sociala medier-ivrare och pr-folk") ska bli bättre på att bemöta företagsledningarnas kritik av sociala medier och den negativa bilden som ofta målas upp i de traditionella medierna, så kan det vara bra att vi funderar på vilka argument de använder. Samtliga argument nedan är verkliga, hämtade från olika organisationer och inspirerat från olika inlägg på nätet.

Vissa är lätta att tillbakavisa, andra är svårare och vissa är faktiskt helt korrekta. Jag tror helt enkelt att vi måste våga problematisera och diskutera fördelar, nackdelar och utmaningar mer öppet istället för att bara höja sociala medier till skyarna utan att riktigt bemöta den skepsis som finns. Uppmaning: Vad är era kortaste och bästa svar på motargumenten nedan? Vilka av dem  har ni stött på? Saknas det något?

1. Vi måste hålla en hög produktivitet bland våra anställda
Om vi öppnar upp för de så kallade sociala medierna kommer det att ta alldeles för mycket tid av de anställda. Det blir avbrott i arbetet hela tiden om man ska sitta och läsa bloggar och svara på chattar. Det finns studier som bevisar detta. Till exempel Trend Micro i Sverige som konstaterar att en stor andel människor privatsurfar 1-2 timmar varje dag på jobbet. Andra intressanta är BizReport eller Bob Bly. 

2. Vi vill inte ha negativa kommentarer
Om vi tillåter kommentarer på vår webbplats eller använder Facebook kommer vi att få massa negativa kommentarer. Det är alltid de som är kritiska som skriver, de positiva skriver inget. Jag vet att vi framförallt har några gamla kunder som alltid kommer tillbaka och är kritiska, det är naturligt i vår bransch. Och några före detta anställda som är förbannade. Men vi kan inte låta dem ta över och skriva ner oss. Tänk om någon startar en hatgrupp mot oss? Vi förlorar helt enkelt kontrollen över vårt varumärke.

3. Vi måste förhindra att information läcker ut
Det är affärer vi bedriver och vårt affärsfokus har lett oss dit vi är. Det är många som skulle vilja veta hur vi gör och våra konkurrenter bevakar oss hela tiden. Vi kan inte tillåta att information läcker ut för att de anställda sitter på nätet. Det kan också vara känsligt internt, stora beslut vi fattar kan skapa oro bland de anställda, vi måste kunna hålla såna diskussioner internt i små grupper. Det finns många exempel på detta, amerikanska försvarsdepartementet har till exempel konstaterat att hemlig militär information läcker ut från amerikanska försvaret via sociala medier nästa varje månad. Se även denna rapport.

4. Vi har juridiska hinder mot att använda sociala medier
Vi är juridiskt ansvariga för allt vi publicerar, men det kan vi inte följa upp när vem som helst får skriva på vår webbplats eller när våra anställda skriver var som helst om oss. Rättsläget är också oklart vad gäller hur mycket vi måste informera om när vi skriver en företagsblogg, eller om kommentarer som kommer in har samma juridiska status som brev. Vem ansvarar för innehållet i bloggkommentarerna, får de anställda skriva vad de vill? Därför måste vi ha kontroll över detta.

5. Vi måste värna om vår höga trovärdighet
De så kallade sociala medierna är inte trovärdiga, vem som helst kan ändra innehållet, det finns ingen kontroll av vem som ligger bakom. Det är ingen trovärdig kanal, man har ju hört om hur sidor på Facebook missbrukas och folk som blir lurade hela tiden. Vi har hög trovärdighet och det får vi inte riskera att förlora.

6. Vi har ingen användning av kommentarerna vi får
Vi kan inte agera utifrån tyckande och allmänna kommentarer, utan måste ha en verifierad metod när vi arbetar. Det är inte statistiskt säkerställt med frågor och svar på nätet och vi måste ha verifierbara data. Om några personer tycker nåt på vår hemsida, hur vet vi att det är representativt för hela vår målgrupp?

7. Vi måste ha hög IT-säkerhet och inte slösa bandbredd
De sociala medierna är inte it-säkra. Det sprids virus och det finns säkerhetsluckor i sajterna så andra kan komma in i våra nätverk och komma över känslig information. Sajterna tar också så mycket bandbredd att vårt nät blir segt. Det är många som gör så här, så det är inget konstigt. Till exempel SEB , SAS , Vasa Stad och Katedralskolan. Läs även SEOtaktik som sammanställer säkerhetsrisker med sociala medier.

8. Vi måste göra långsiktiga investeringar
Vi kan inte bara hoppa på trender, som det här med sociala medier. Det har blivit väldigt stort och övervärderat just nu. Vi är ett företag som har funnits i 75 år, vi måste ta det lite lugnt med att hoppa på nya trender och se till att vi gör långsiktiga satsningar för att överleva i minst 75 år till. Vi behöver inte vara först ut; de andra, mindre, aktörerna måste hoppa på trender för att hitta en nisch men vi tillhör marknadsledarna och då har vi ett annat ansvar för långsiktigheten. Vi ska nog vänta ett tag, vi behöver inte vara först.

9. Vi måste tänka på våra anställda
De måste få ha sin integrititet och sin fritid. Man har ju hört om bedrägerierna och mobbningen på nätet. Vi har ett ansvar som arbetsgivare för att våra anställda inte far illa, i alla fall inte på arbetstid. Det är samma sak som att vi har en strikt alkoholpolicy och inte tillåter rökning. Förresten är det bättre att folk umgås på riktigt!

10. Vi har ingen användning av sociala medier
Det går inte se en return of investment på sociala medier. Kostnaderna är höga och vi vet alla att det är svårt att sälja på nätet. Dessutom kan vi inte bara ge bort informationen vi har, vi måste ju ta betalt för den kunskap och de redskap vi har. Nä, det finns ingen avkastning på sociala medier. Det är bara en massa pladder och småsnack. Det finns omfattande studier på detta. Institutet Pear Analytics i USA har till exempel konstaterat att Twitter består av meningslöst babbel. I sin rapport konstaterar dem att 40 procent av meddelandena är sådant världen kunde vara utan. Twitter är som att läsa mail utan spamfilter.

11. Vi måste se till att behålla våra medarbetare
Det är ju massa rekryteringsföretag på nätet, framförallt LinkedIn. Det gör ju att våra medarbetare kanske blir uppsökta av andra aktörer som vill ha information eller rekrytera dem. Vi måste vara försiktiga så inte andra tar vår kompetens. De kanske kan lägga upp sina intressen, men inte hela cv:n.

12. Vi har ingen som kan lägga så mycket tid
Ska vi jobba med sociala medier? Då måste vi ju ha nån som kan svara på alla kommentarer. Och vi måste upprätta en granskningsfunktion och en rutin för det. Tänk om vi får så många kommentarer och frågor att vi inte kan hantera det? Och vem kan läga den tiden?

Om det inte räcker... 
Om argumenten ovan inte biter, så går det också bra att försöka med undanflykter. Till exempel: "Vi får titta på det senare, efter stortavlekampanjen i höst kanske." Eller skyll på nån annan avdelningen: "Det där är marknadsavdelningens/it-avdelningens ansvar." Eller gör det till nåt jättestort: "Det där är en styrelsefråga."


Svar, motargument och uppmuntran: 

• Björn Alberts: Motargument till 12 skäl att inte använda sociala medier
• Same Same but Different, Jerry Silfwer: Veckan som gick – Vecka 4
• Doktorspintt, Jerry Silfwer: Smurftips
• Martin Garlöv, Brygubben: Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier
• Joakim Jardenberg 
• Gert Frost: 12 frågor och svar 
• Beta Alfa

Andra som skriver om detta: Chef: Facebook ger dumma medarbetare , Management Issues: Man blir dummare av Facebook än av marijuana , Trend Micro: Svenska företag brister i riktlinjer , SVT: Facebook oroar chefer , SvD: Nya JK avvisar sociala medier , Ledarna: Allt fler företag spärrar Facebook , Chef: Farligt att stänga av sociala nätverk , Chef: »Ska jag adda medarbetare på Facebook?« , Kreafon: Oro, okunskap och sociala medier , SvD: Chefer oroliga för Facebook , DN: Cheferna oroas över Facebook , Dagens Media: Twitter och Facebook oroar svenska chefer , IDG IT24: Allt fler företag blockerar Facebook , Fredrikbloggen: Chefers oro för sociala medier , Sydsvenskan: Revolutionen kommer inte att äga rum på Twitter , Financial Post: Does Social Media Help or Hinder Productivity? , Resumé: ”PR-byråerna förstår inte sociala medier” ,

Tim Berners-Lee om internet och webben i framtiden

Nova Spivack om internet och webben i framtiden

Slaget om startsidan, ännu fler orsaker

Ännu fler bakomliggande orsaker till att Slaget om startsidan uppstår, de här handlar mer om faktorer som försvårar arbetet med startsidan:

• Tron att allt måste vara klart från början. Slaget om startsidan späs på av att man ofta vill ha en perfekt lösning från början, vilket gör själva arbetsprocessen svår för att hitta en bra balans. Man måste börja nånstans och få ett underlag från riktiga besökare för att kunna utvärdera hur man ska förbättra. 
• Tron att trovärdighet är viktigare än relevans. Detta förtjänar egentligen ett separat inlägg, får återkomma till det senare. Det handlar om att det sker en generell förskjutning av våra värderingar, från den traditionella tilltron till auktoriteter, mot en större tilltro till personliga relationer. Därmed blir det som är relevant för mig viktigare än det som har en trovärdig källa. Ändå 
• Tron att webben sköter sig själv. För att hitta bra lösningar behöver de som jobbar med sakinnehållet vara med hela vägen i projektet. Det finns en tendens att tro att utvecklingen inte är något man behöver bry sig om. Engagemanget från sakkunniga väcks ofta först vid fullbordat faktum och då är möjligheterna att påverka tyvärr små. Engagemanget måste komma tidigit för att lyckas. 
• Tron att allt måste vara med. Många förutsätter att allt innehåll måste vara med och allt måste behandlas med samma prioritet vilket förstås inte är rimligt om man ska skapa något som fungerar. 
• Rädsla att göra fel, förlora kontroll. Man har en alltför perfektionistisk syn på innehållet. Man lämnar inte ifrån sig utkast förrän det är ett "färdigt" material, vilket får till konsekvens att man missar samordningen med annat material. 

Kulturella normer styr sociala medier

Att ge sig ut i social medier möts ofta av stor oro och skepsis i organisationer. Det är sunt att ifrågasätta, men att vara orolig är inte sunt. Oron handlar till exempel om att "det finns ingen roi", "det där är inget för oss" eller "det är bara en fluga".

Ett av de största orosmolnen är rädslan för att "förlora kontrollen". Man oroar sig till exempel för att få negativa kommentarer och kritik om man låter användarna själva delta. Den oron tycker jag bygger på missuppfattningar.

På internet, liksom i alla sammanhang där det finns människor, uppstår kulturella normer. När jag sitter på puben med några vänner beter jag mig på ett visst sätt, när jag är på klubb beter jag mig på ett annat och när jag hämtar sonen från dagis beter jag på ytterligare ett annat. Dels för att förutsättningarna är annorlunda (på puben sitter jag vid ett bord, på klubben rör jag mig i lokalen, på dagis är jag... på dagis), dels för att jag helt enkelt förväntas göra det. Att komma i badrock till puben, blåställ till klubben eller frack till dagis skulle helt enkelt avvika för mycket från normen – alltså gör jag det inte. De kulturella normerna är en förutsättning för hela vår civilisation. Vi beter oss inom vissa socialt givna ramar.

Självklart kan negativa rykten spridas på nätet och tillåter man användarkommentarer eller öppnar en sida på Facebook så kommer det säkert förr eller senare kritiska inlägg. Men här finns tre viktiga saker att tänka på:

1. Normen i de allra flesta social medier är väldigt sund. Det är inte okej att bete sig hur som helst och de som gör det kommer av den absoluta majoriteten att avfärdas eller ignoreras. 
2. Kritiken uppstår inte för att man tillåter kommenterar, den finns där ute ändå. Genom att tillåta kommentarer har man tvärtom en möjlighet att ta hem diskussionen till sin hemarena.
3. Kulturen på nätet – och numera värderingarna i hela samhället – är att man ska vara öppen och transparent. Väljer man att inte vara det så målar man in sig i ett hörn och får betydligt svårare att överhuvudtaget möta sina målgrupper.

Kritiska kommentarer ignoreras eller tystas ner på Facebook
I den grupp jag skapat på Facebook angående vaccineringen mot svininfluensan (se tidigare inlägg om svininfluensan på Facebook) finns två exempel från den senaste veckan. Samma mönster återfinns i alla fungerande sociala nätverk (det är just därför de fungerar! för att det uppstår kulturella normer!).
Med drygt 1100 medlemmar i gruppen, som samtliga vill visa sitt stöd för vaccineringen, spelar det mycket liten roll när ett inlägg postas med det motsatta budskapet. Följande är ett utdrag från loggen (listan med meddelanden) på Facebook. Någon postar ett inlägg och får direkt ett bemötande från andra medlemmar som både tillbakavisar hans inlägg och även avfärdar hela diskussionen.

Tittar man på antalet nytillkomna medlemmar under den tid som denna diskussion pågår så har diskussionen och de kritiska åsikterna ingen negativ påverkan. Tvärtom! Tillväxttakten ökade under denna period och det går inte att se några andra faktorer som förändrats.

Nästa exempel är en kritisk kommentar som totalt ignorerats. Någon har postat ett inlägg som handlar om negativa effekter av vaccinering (undre inlägget). Nästa inlägg struntar fullständigt i detta och skriver bara "Äntligen ska jag få min vaccin på fredag" (övre inlägget).

Förstå och bejaka kulturen
Att kulturer uppstår är inget som bara gäller internet, kulturer uppstår överallt där det finns människor. Varje gång man som organisation kommunicerar med sina anställda eller med marknaden följer man de kulturella normerna för det medium man väljer. Och man tycker inte att det är något konstigt i det. Av någon anledning oroar man sig mycket för hur det är på internet och främst i sociala medier. Man oroar sig så mycket att konsekvensen blir att man gör fel, till exempel genom att inte tillåta kommentarer. För att lyckas måste man förstå och även bejaka den rådande kulturen.

Svininfluensa på facebook

Jag är skeptisk till Socialstyrelsens försök att använda social medier för att få fler att vaccinera sig mot svininfluensan. Att bara dela en badge är inte att använda sociala medier. Jag räknade till knappt 100 tweets om kampanjen sedan den drog igång för en vecka sen. Och på Facebook har jag inte sett till kampanjen alls, föga förvånande.

På Facebook finns däremot flera grupper som är mot vaccination mot svininfluensa. De har alltifrån två medlemmar till drygt 1400. Märkligt nog ger de allra flesta ett väldigt oseriöst och konspirationsteoretiskt intryck (det går ju att vara mot vaccinering utan att man behöver tro att regeringen infört svininfluensan för att stimulera ekonomin under kristiden eller att WHO vill ta över världen!).

Jag tycker inte att man som myndighet ska oroa sig så mycket för att jobba med sociala medier. Men ska man jobba med sociala medier måste man göra det på de sociala mediernas villkor.

• Var personlig. Sociala medier bygger på ett personligt tilltal och en personlig relation till den som ligger bakom budskapen. Kampanjsajten nejtillsvininfluensan.se har visserligen ett rätt avslappnat språk, men den är inte på något sätt personlig.
• Börja från gräsrotsnivå och bygg uppåt. Kampanjen bygger på att man först driver trafik via traditionella medier till kampanjsajten. Väl där kan besökarna dela innehållet via sina nätverk. Problemet är att sociala medier i hög utsträckning fungerar tvärtom: Skapa ett engagemang "underifrån" som så småningom kanske når de traditionella medierna. Den uppmärksamhet man fått handlar dessutom nästan bara om det faktum att Socialstyrelsen vågar prova sociala medier, snarare än om sakfrågan.  
• Var öppen, tillåt diskussion och visa vad andra skriver. Kampanjsajten består av två sidor i flash. Den är som en återvändsgränd och tillåter ingen som helst interaktivitet. Ett minimum skulle vara att till exempel ha en feed med de inlägg som skrivs om kampanjen.

För några dagar sen skapade jag gruppen Jag vaccinerar mig mot svininfluensan för att skydda gravida, småbarn och sjuka på Facebook. Återkommer med rapport om det... ska bli spännande att se om tillväxttakten håller i sig (se diagrammet).

Slaget om startsidan, fler orsaker

Fler bakomliggande orsaker till att Slaget om startsidan uppstår:

• Svårt att se helheten. Även detta är väl ett naturligt mänskligt beteenden; vi ser det som ligger oss närmast och har svårt att sätta oss in i annat. En webbplats som socialstyrelsen.se har över 10.000 sidor, ändå
• Utifrån-in. Det är generellt svårt att tänka utifrån-in, framförallt i stora organisationer och framför allt när man inte varit marknadsutsatt.
• Allt tvingas vara på samma plats. Webben är unik genom att den ofta framhäver de inneboende olikheter och konflikter som finns inom en organisation. Skapar man en broschyr så är man begränsad till ett visst antal sidor och till ett eller ett fåtal ämnen i taget, har man mer så delar man upp innehållet i olika broschyrer. På webben tvingas allt alltid att vara tillsammans, det går inte att skilja på ämnen och områden på samma handfasta sätt som man kan i tryckta medier.
• Information Overload. Man har i de allra flesta fall helt enkelt alldeles för mycket information. På socialstyrelsen.se minskade vi antalet sidor från cirka 15.000 till cirka 10.000 och kunde förmodligen har gått ännu längre. Man får tänka på att det finns en proportion mellan mängden information och hur väl man lyckas.
• Konflikt mellan organisationens syfte och målgruppens beteende. Socialstyrelsens är en normerande verksamhet, vi ska till exempel bestämma vilka begrepp som ska användas. Det heter Nya influensan A(H1N1), det heter inte Svininfluensa. Vill vi på allvar föra ut budskapet att det heter Nya influensan A(H1N1) så måste vi förstås själva använda det begreppet. Problemet är att ingen söker efter det, eftersom det för allmänheten är känt som Svininfluensa.
• Rädd för att välja bort saker. Det är alltid svårt att välja bort. Det är nog ett problem som alla ställs inför i olika vardagssammanhang; det är lättare att köpa nytt än att slänga gammalt.

Sociala objekt gäller inte bara "sociala medier"

Sociala objekt är ett mycket intressant koncept som blev stort för några år sen tack vare Jyri Engeström, Jaikus grundare. Grundidén är att "social" (i till exempel "sociala medier") inte bara betyder "människor tillsammans", utan mer handlar om vad som för dessa människor samman.

“The Social Object, in a nutshell, is the reason two people are talking to each other, as opposed to talking to somebody else.” -- Hugh Macleod (cred Kyle Mathews)

Tittar man på lyckade sajter som Youtube, Flickr eller del.icio.us så kan man i många fall identifiera ett tydligt socialt objekt, det som allt (eller i alla fall nästan allt) annat kretsar kring. För Youtube är det videon, för Flickr är det fotot och för del.icio.us är det bokmärket.

Hittills har konceptet mest använts för sociala webben, men jag tycker att det är ett väldigt intressant synsätt även för andra sajter. Genom att fokusera på ett socialt objekt, även om sajten i sig inte är "social" skapar man tydlighet i arbetet och kan få fram en bättre sajt. Applicerar man det på till exempel Socialstyrelsens webbplats så skulle det sociala objketet troligen vara "ställningstaganden", det vill säga kort och gott Socialstyrelsens åsikter om hur vården och socialtjänsten ska bete sig. Syftet med socialstyrelsen.se är definierat som "Öka följsamheten till Socialstyrelsens ställningstaganden om hur vården och socialtjänsten uppnår god kvalitet". Bakom detta ligger en analys om att det som Socialstyrelsen gör och som målgrupperna förväntar sig att få, är att ta ställning tilll vad som fungerar bra och dåligt i vården och socialtjänsten. Skulle vi ha kommit längre i att erbjuda kommentarsfunktionalitet och diskussionsfunktionalitet på webbplatsen så hade det varit ställningstagandena som var samtalsämnet.

Man kan fråga sig om konceptet även håller för sajter som aftonbladet.se, allabolag.se eller wikipedia.com. Här är några möjliga sociala objekt:

Lite mer om sociala objekt:

Microblogging: Tiny social objects. On the future of participatory media

View more documents from Jyri Engeström.

Slaget om startsidan

Sista dagen som ordförande för Socialstyrelsens webbråd. Det har slagit mig många gånger i webbrådet hur mycket tid vi lägger på diskussioner om webbplatsens startsida. Startsidan på socialstyrelsen.se är inte vår viktigaste sida, ändå får den så mycket fokus.

• Startsidan är den mest besökta sidan på socialstyrelsen.se. Men andelen besökare som kommer direkt till en undersida utan att passera startsidan ökar för varje år och den trenden kommer att hålla i sig.
• Nästan alla besökare har ett bestämt syfte med sitt besök, de är ute efter en specifik sida eller funktion. Målet för deras besök är alltså en undersida, inte startsidan.
• Startsidans funktion är därför att så snabbt som möjligt slussa besökarna vidare till undersidor. "Startsidan är inte där man hänger" var ett tidigt ställningstagande i interaktionsdesignen för webbplatsen.

De bästa insatserna vi kan göra för att förbättra webbplatsen för besökarna är att optimera de viktigaste undersidorna. Materialet om Nya influensan A(H1N1), om reglerna för sjukskrivning samt Socialstyrelsens författningssamling tillhör det absolut mest efterfrågade. Ändå lägger vi så mycket fokus på startsidan.

Jag pratade om problemet med övertron på startsidan på Offentliga rummet i våras under rubriken "Slaget om startsidan". Det handlade om problemet med att förmå organisationer att förstå hur webben fungerar, till exempel att startsidan inte är det viktigaste att tänka på. Men även vi själva som jobbar med webben behöver påminnas om detta, det är väldigt lätt att halka tillbaka till diskussioner om startsidan när det egentligen finns mycket viktigare saker att fokusera på.

Det finns många orsaker till att Slaget om startsidan uppstår:

• Samarbeta över avdelningar är generellt svårt i stora organisationer. Det handlar om prestige, maktkamp och hierarkier.
• Tron att "Syns vi inte, så finns vi inte" är djupt rotad. Att synas är ett grnudläggande mänskligt behov som bottnar ända ner i själva existensen, är man inte med så känner man sig hotad.
• Det finns en övertro på logiskt sammanhang. "Logik" och enhetligt är viktigt för att skapa förståelse, men andra faktorer är ännu viktigare. Finns det Äpplen och Apelsiner på startsidan så vill vän av ordning även ha Päron, Plommon och Meloner där, "de är ju också frukter". Eller omvänt, finns det bara olika Äpplen så kan man inte tänka sig att lägga in ett päron. På webben är det i första hand besökarnas behov som måste avgöra, inte "logik".
• Låg förståelse för webben. Webben är väsentligen ett pull-medium, det vill säga det är läsarna som "drar" till sig den information de är intresserade av (till skillnad fårn ett push-medium som TV där tittarna har mycket små möjligheter att styra). Vill vi som organisation få ut ett budskap så måste vi jobba med att få besökarna att själva söka upp det.

Fler inlägg om Slaget om startsidan kommer...  finns här.