Därför behöver du ett socialt intranät

Idag använder hälften av Sveriges befolkning Facebook regelbundet. Facebook har en naturlig dragningskraft - man vill vara där. Samtidigt lägger många företag mycket pengar och tid på att få sina medarbetare att använda företagets intranät. Man har valt intranätet som ett bra sätt att informera sina medarbetare om olika beslut, nya interna förordningar eller kommande händelser. Ofta sköter en central informationsavdelning innehållet på intranätet. Men en informationsavdelning kan inte ha koll på allt som händer i företaget och det kräver dessutom mycket resurser med skribenter som fyller intranätet med innehåll.

Facebook har förändrat spelplanen vad det gäller webb och självklart även intranät. Ett intranät måste vara socialt. Här är Pontus Vinderos fem skäl till att du behöver ett socialt intranät. Läs också om hur du bygger ett socialt intranät på två dagar.

1. Behovsanpassning.

En central del i ett socialt intranät är att innehållet som visas bygger på vad användarna skriver och gillar. Det är även möjligt att anpassa flödet av nyheter efter vad den aktuella användaren är intresserad av. Detta är speciellt nyttigt i stora organisationer som har många olika verksamhetsgrenar. Genom att användaren själv väljer vilka flöden som är intressanta att följa, blir intranätet mer behovsanpassat.

2. Engagemang.

Ett statiskt intranät där medarbetarna inte kan bidra på något sätt riskerar att bli tråkigt och förutsägbart. Med ett socialt intranät kan det bli roligare att använda intranätet, något som skulle göra intranätet mer välbesökt och kanske öka engagemanget för verksamheten.

3. Kompetensutveckling.

Kunskap är en färskvara och på nätet kommer varje dag ny kunskap i olika verksamhetsområden. Med ett socialt intranät kan eldsjälar i organisationen dela med sig av denna information till alla medarbetare.

4. Verksamhetsutveckling.

Dina medarbetare är intelligenta människor som varje dag funderar över hur verksamheten fungerar. Deras idéer om hur verksamheten kan förbättras kan vara nyckeln till hur din verksamhet ska lyckas. I bästa fall får du idag reda på dessa idéer utav någon i din ledningsgrupp, men troligare är att det stannar vid ett snack på fikarasten eller i värsta fall inte diskuteras alls. Med ett socialt intranät skulle du uppmuntra folk att komma med frågor, analysera ledningens beslut och tipsa om hur man kan förbättra verksamheten. Istället för en ilsken kommentar på Facebook, kan medarbetaren posta ett konstruktivt förslag på ert intranät.

5. Övning.

Sociala medier är här för att stanna. Om din verksamhet inte har en egen närvaro i sociala medier redan kommer ni att ha det inom kort. Att inrätta ett socialt intranät gör det möjligt för medarbetarna att ”träna” på sociala medier. Det skulle få den delen av din personal som ännu inte använt sociala medier att testa det och förstå vad det handlar om.

3 juridiska tips vid brandjacking på nätet

Den anti-rasistiska sajten sverigedemokraterna.de har fått stor uppmärksamhet. Sajten tog under valkampanjen över första platsen på Google istället för partiets egna sajt sverigedemokraterna.se

Resan fram till topplacering på Google har kantats av en del juridiska utmaningar. Här är några erfarenheter för den som vill göra något liknande eller blir utsatt för det.

1. Bli inte rädd för juridisk skrämseltaktik. Det är inte för att nån skickar ett brev med juridiska argument och hot om stämning som det är korrekt. Partiet Sverigedemokraternas juridiska ombud skickade ett brev till sajten sverigedemokraterna.de. I det fallet hade hotet  faktiskt viss effekt eftersom de tyska kontaktpersonerna för domänen hoppade av. Rent juridiskt saknade brevet dock substans och kontaktpersonerna var snabbt ersatta. Tipset är alltså att inte bli för rädd när man får den här typen av brev. Kolla med en jurist. 
2. Tänk på att juridiska hot på nätet i allmänhet - och i sociala medier i synnerhet - ofta får motsatt effekt. I fallet med sverigedemokraterna.de så ökade antalet positiva inlägg om sajten och antalet länkar markant i samband med det juridiska brevet och i samband med att partiet Sverigedemokraterna skrev pressmeddelande om att de skulle agera juridiskt. Så om man själv vill agera juridiskt, är det viktigt att tänka på hur man gör. Om man anlitar jurist, tänk på att inte låta dem agera den vanliga jurist-vägen med att bara upprätta ett brev. Anlita helst någon som förstår sociala medier. 
3. Gör inga onödiga fel, eller var i alla fall medveten om vad du gör. Ett lätt sätt att komma åt någon juridiskt är att visa att de gjort formfel. I fallet med sverigedemokraterna.de var domänen från början registrerad på en fiktiv person (Christer Pettersson i Märsta), vilket inte är tillåtet enligt reglerna för .de-domäner. Det blir då väldigt lätt att få domänen ogiltig, den registrerades inte på ett korrekt sätt. Tipset är därför att kolla regelverken efter vilka formkrav som finns och se till att följa dem eller ha en plan för hur man agerar annars. 

sverigedemokraterna.de mest intressanta inslaget hittills i valrörelsen på nätet

Sverigedemokraterna är duktiga på att synas på nätet, framförallt i sociala medier och kommentarsfält hos traditionella medier och bloggar. Så snart invandring eller brottslighet nämns på webben, så dyker det upp främlingsfientliga kommentarer med Sverigedemokrater som avsändare.

Som en motpol till detta finns www.sverigedemokraterna.de, alltså med tyska toppdomänen .de som ändelse. sverigedemokraterna.de vill utamana Sverigedemokraterna på webben genom att jobba aktivt med att få bra placeringar i sökmotorer. När man söker på "sverigedemokraterna" kommer kampanjsajten upp bland de första resultaten (i skrivande stund plats 2, precis under partiets egen webbplats).

Det är en otroligt lyckad kampanj (läs Nikkes analys!), med tanke på hur snabbt den rört sig uppåt i sökresultaten och det engagemang den väckt. Men det är också bitvis ett riskfyllt koncept. Tiotusentals webbplatser och bloggar har valt att länka till sverigedemokraterna.de, men några har också valt att ta avstånd på grund av riskerna eller för att man uppfattar det som cybersquatting. (Idag har den tidigare mycket kritiska internetsweden bytt sida.)

Varför jag stödjer sverigedemokraterna.de

1. Jag tycker att Sverigedemokraterna behöver få en motpol på webben. De är duktiga på att synas på bloggar och i kommentarsfält - sverigedemokraterna.de är en motpol som ökar synligheten för det motstånd som finns mot Sverigedemokraterna.
2. Jag har pratat med den som ligger bakom kampanjen och vet att det inte finns några avsikter att lura och inga dolda kopplingar till andra intressen. 
3. Det handlar inte om att sabotera eller försvåra för Sverigedemokraterna att bedriva sitt politiska arbete. Det handlar om att bedriva en kampanj för att skapa politisk debatt och ta avstånd från främlingsfientlighet. Alla kampanjer handlar om att synas, det är inget konstigt i att jobba med sökmotoroptimering för att åstadkomma det. 
4. Det finns sätt att minimera risken (som dock är en risk) med att domänen överlåts till Sverigedemokraterna vid ett eventuellt tvisteförfarande (läs Sverigedemokraternas pressmeddelande). Dessutom tycker jag inte utgången vid en domännamnstvist är helt given (av skäl som jag inte redovisar här). 
5. Det är en kampanj som uppmanar till att ta debatten med Sverigedemokraterna, inte till att försätta dem med munkavle eller försöka tysta ner dem. Så jag håller inte alls med om att det ytterligare förstärker deras "martyrskap". Sverigedemokraterna kan inte tystas ihjäl, det är en av de få saker jag håller med dem om.

Alltså: Stöd www.sverigedemokraterna.de. Skriv om kampanjen, ta ställning på din blogg, lägg ut knappen, bemöt deras kommentarer.

Varför är detta det mest intressanta inslaget hittills i valrörelsen på nätet?

Helt bortsett från sakfrågorna, så visar kampanjen makten i webben och sociala medier. På bara knappt en månad har sajten med en ensam upphovsman tagit sig upp till plats två på Google. På Google görs 75.000 sökningar varje månad på ordet "sverigedemokraterna". Det är det mest eftersökta partinamnet. Att ensam lyckas skapa engagemanget (först från rätt personer, sen från väldigt många) är imponerande! Och trots att alla etablerade partier gått kurs efter kurs efter kurs i sociala medier och obama-effekten, så är ingen ens i närheten av en sådan effekt.

Tro inte att du kan förändra världen - uppfinn en ny!

Förra veckan var jag på workshop om en ny webbsatsning. Efter en heldag med mycket kreativitet och djupa analyser var hela gruppen helt överens om vikten av att genomföra satsningen. Man hade också en gemensam syn på de nya produkter och arbetssätt som detta skulle medföra.

Sista delen i workshopen handlade om prioriteringar av aktiviteter för att skapa den nya webblösningen. Snabbt var man överens om att första steget är att genomföra strukturförändringar. "Om vi inte förändrar personalstrukturen och prismodellen kommer vi inte att lyckas."

Förståelsen för webben har ökat enormt de senaste åren. Men det här ett exempel på att det är långt kvar. Det är visserligen sant att strukturfrågorna måste lösas, men problemet här är att webben förändrar förutsättningarna i grunden. Det är webben som ska lösa strukturfrågorna och prismodellen. Allt annat är att försöka klistra och lappa med det gamla, istället för att faktiskt jobba med det nya.

Jag tror att en framgångsrik väg för att verkligen lyckas ta en organisation in i webbåldern, är att sluta förändra det gamla och istället bygga nytt. Istället för att bryta upp alla befintliga strukturer, system och arbetssätt - bygg nya på sidan om. Fler och fler kommer att ansluta sig till det nya. Tänk förtrupp!

(Tips: Läs också om Alexander Bard på Webbdagarna.)

Egennyttan måste alltid vara större än allmännyttan

Att lyckas på nätet kräver tre saker: Användare, Något som användarna vill ha, och att uppnå verksamhetsnytta. Det användarna vill ha och nyttan som verksamheten vill uppnå är väldigt nära knutna till varandra. Men man missar ofta det ena eller det andra, i de allra flesta fall tänker man bara verksamhetsnytta och missar användarna (i många fall tänker man tyvärr inte klart på verksamhetsnyttan heller).

1. Ekonomiavdelningen behöver bättre koll på hur mycket de anställda jobbar i respektive projekt, så tiden faktureras till rätt kund och vi kan följa upp vilka projekt som är lönsamma och vilka som bör avskaffas. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
2. Alla kan förstå att det behövs, ändå är det otroligt svårt att få folk att redovisa sin tid. Man ser helt enkelt ingen egen nytta med det. 

1. Kvalitetsansvarig behöver en interaktiv checklista så vi kan säkerställa att alla följer samma steg i arbetet, gör på rätt sätt och så att vi upprätthåller vår kvalitet. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
2. De anställda förstår att kvalitet är viktigt, men de flesta tycker att de själva har tillräcklig kvalitet och upplever checklistor som ett tidskrävande och störande moment. Checklistorna blir inte ifyllda korrekt, eller användarna fyller i dem utan att faktiskt ha gjort jobbet, bara för att bli av med det på enklast möjliga vis.

För att verksamhetsnyttan ska uppstå måste det finnas en användarnytta. Egennyttan måste helt enkelt alltid överstiga allmännyttan. Så länge den gör det, kommer lösningen att användas och verksamhetsnyttan att uppnås.


Innan du börjar utveckla eller införa ett nytt system eller webblösning, fundera både på verksamhetsnyttan och användarnyttan. För varje sak du vill uppnå med lösningen, fundera på vem som ska göra det i systemet och vad den personen får ut av det.

• Vad vill vi som verksamhet uppnå med lösningen?
• Finns det andra system som försöker lösa samma problem eller uppnå samma nytta?
• Vilka personer kommer att använda lösningen?
• Vad drivs dessa personer av, vad kommer att få dem att VILJA använda systemet?

Webbstrategisk ABC

Väldigt grovt så finns det bara tre skäl till att en del webblösningar aldrig blir riktigt framgångsrika.

Web Strategy Basics on Prezi

1. Man lyckas inte få tillräckligt många besökare. Annonsboken är en köp-och-sälj-sajt som är väldigt lik marknadsledande Blocket. Upplägget är detsamma och utseendet rätt likt. Och Annonsboken är inte ensam, det finns en uppsjö Blocket-kopior. Skillnaden är att Blocket har användare, det har inte de andra. Annonsboken har just nu 83 annonser i Stockholm och det är nästan lite ironiskt att Blocket har exakt 100.083 i Stockholm.
2. Man lyckas inte tillfredsställa besökarnas behov. Google Wave var 2009 års största besvikelse för användarna. Tack vare Googles storlek och den hype man skapade inför lanseringen, så har Wave många användare. Affärsmodellen är annonsintäkter, och det kan nog fungera lika bra där som i till exempel Google Mail. Men tjänsten tillfredsställer inte avnändarnas behov. Bland de som provar, rapporterar en efter en att de inte förstår poängen.
3. Man lyckas inte hitta en affärsmodell som gör satsningen motiverad. Lulilab är en community för ungdomar. Sajten har över 350.000 sidvisningar i månaden och användarna är i stor utsträckning nöjda med tjänsten. Men intäkterna är i princip lika med noll. (Om någon som läser detta har en lysande intäktsmodell för Lulilab så hör av er, så förmedlar jag kontakten.)

Det är webbstrategins ABC. På ett sätt är det helt självklart. Men av någon anledning blir det ändå bortglömt.

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

Ines Uusmann hade rätt: Internet var en fluga

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi." Så sa Ines Uusmann, dåvarande Kommunikationsminister, enligt Svenska Dagbladet, 12 maj 1996.

Hon kanske hade rätt ändå. Internet är en fluga, något obeständigt som inte kommer att finnas kvar. Eller i alla fall internet som det sett ut under hela 2000-talet. De 10 senaste åren har varit webbplatsens decennium. Under 90-talet och några år in på 2000-talet skulle alla "finnas på nätet", det vill säga ha ett domännamn (helst .com eller .se) och en "hemsida". Man pratade om "vårt digitalt skyltfönster" och "vårt visitkort på nätet". Mest handlade det om att ha en plats för att dumpa lite säljmaterial och annat skräp. Sen växte hemsidan till en webbplats och webbplatsen växte till att kompletteras med kampanjsajter.

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

2010-talet är den sociala webbens decennium. Det handlar mer om att finnas där andra finns, föra en konversation och skapa delaktighet, än om att bygga in sig på egna "platser". Kommunikation är något som sker gemensamt, då kan man inte tro att man ska sitta på sin kammare (webbplatsen) och hoppas att andra kommer dit och pratar. Man måste ut på torgen (den sociala webben) och prata med dem!

Inom två år kommer vi att se ett flertal företag utan webbplats. Inom fyra år kommer vi att se webbutiker utan egna sajter, försäljningen sker hos andra.

Så snälla, om ni tänkt lägga massa pengar på att bygga en ny sajt, tänk efter en gång till om det verkligen behövs. För tio år sen skulle alla lägga till sin domänadress i all sin kommunikation. Nu är det dags att börja ta bort den! Det har redan börjat, Absolut struntar till exempel i att ange sin klassiska adress och går istället direkt på Facebook:

Läs även: Wendelfalck: Tänk Webbnärvaro snarare än Webbsida och Digitala affärer.

Portalhysteri hos regeringen

Det haglar in uppdrag om nya webbportaler från regeringen till myndigheterna. De senaste månaderna har mängder nya uppdrag kommit in, listan nedan visar ett axplock av de som finns redovisade i myndigheternas regleringsbrev och andra regeringsuppdrag (regleringsbreven kommer kring årsskiftet, så den här tiden på året är det förstås bitvis också en naturlig överrepresentation av nya uppdrag). Till de här finns det ytterligare uppdrag och det finns dessutom mängder webbrelaterade projekt som myndigheterna initierat själva.

Jag tycker att den här typen av uppdrag är lite problematiska, eftersom de ofta har fel utgångspunkt: Man har bestämt att göra en webbplats, men har lagt alldeles för lite tid för analys av syfte, målgrupp och eventuella alternativa lösningar. Uppdragen kring webblösningar ingår ofta som en del i ett större paket, vilket är helt okej i sig, men tyvärr ofta leder till en dålig lösning eftersom exempelvis utredningen som ingår i uppdraget blir för styrande. Fokuserar man för mycket på utredningen så missar man att fundera på användarnas/målgruppens faktiska behov och då blir det inte en bra webbplats. I många fall landar uppdragen dessutom fel i den mottagande myndigheten. Det landar på någon handläggare som jobbar med sakfrågan/utredningen och är jättebra på det, men som inte för den skull kan driva webbprojekt.


Uppdragen ställer också i många fall krav som inte är vettiga från en webbsynpunkt, det kan till exempel vara formulerat "Ta fram en portal för kvalitetsregister" med avsikten att det ska vara en självständig portallösning trots att det både ekonomiskt och från kommunikationshänseende kanske vore bättre att integrera med myndighetens befintliga webbplats.

Ett axplock regeringsuppdrag kring webbportaler, webbplatser och webblösningar hos svenska myndigheter

Här är min sammanställning över regeringsuppdrag kring portaler och webbplatser till olika svenska myndigheter. Listan visar ett axplock av de regeringsuppdrag som finns redovisade i myndigheternas regleringsbrev och andra regeringsuppdrag. Den är inte komplett, men bör täcka in det mesta. 

• Kommerskollegium, Tillväxtverket och Konsumentverket ansvarar för att utveckla Kontaktpunkten - en länk mellan tjänsteföretagare och myndigheter.
• Länsstyrelsen i Kronobergs län får i uppdrag att samordna Länsstyrelsernas arbete med utveckling av en webbportal för samhällsinformation för att främja integration
• Planerad och samordnad kommunikation är en förutsättning för att öppna jämförelser ska nå ut och användas av målgrupperna. Kommunikationsplanering och målgruppsanalyser ska tas fram. I kommunikationsplaneringen ingår även webbfrågan om en framtida portal för öppna jämförelser för hela socialtjänsten.
• Svenska institutet lanserar på uppdrag av Justitiedepartementet en ny webbportal för att locka arbetskraft till Sverige.
• Inom ramen för "Värdigt liv i äldreomsorgen" etableras en webbaserad kunskapsportal på äldreområdet. 
• Kulturrådet får därför i uppdrag att etablera en portal på nätet som bland annat ska omfatta information om Skapande skola
• Socialstyrelsen får i uppdrag att betala ut bidrag till SKL som ska upprätta en portal för kvalitetsregister inom psykiatrin. Av medlen ska Socialstyrelsen efter rekvisition betala ut 14 000 000 kronor till Sveriges Kommuner och Landsting för att upprätta en portal för kvalitetsregister enligt regeringens beslut nummer I:4 den 24 april 2008. 
• Socialstyrelsen får i uppdrag att att ta fram och ansvara för en webbaserad kunskapsportal samt att utreda portalens utvecklingsmöjligheter. 
• Av medlen ska Socialstyrelsen använda 6 000 000 kronor för att ta fram och ansvara för en webbaserad kunskapsportal enligt regeringens beslut nummer I:3 den 19 november 2009.
• Boverket disponerar 2 000 000 kronor för uppdraget "Informationsportal om boende, byggande och inomhusmiljö".
• Statens energimyndighet ska ta fram en Webbaserad Vindkraftshandbok.
• Statens energimyndighet ska i samråd med Boverket, Energimarknadsinspektionen och Naturvårdsverket och efter samråd med Försvarsmakten, Lantmäteriet, Post- och telestyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, SMHI, Svenska kraftnät, Transportstyrelsen, Vägverket samt Länsstyrelserna förvalta och utveckla webbplattformen för alla tillståndsfrågor (Vindlov.se) som kan bli aktuella för vindkraftsutbyggnad. 
• Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla och ansvara för en webbplats med samlad kunskap kring psykiatri- och äldrefrågor. Målet med webbplatsen är att den ska fungera som en bas för aktuell och relevant kunskap samt som ett pedagogiskt verktyg för att stödja att kunskapen används ute i verksamheterna.
• Skolverket ska särskilt redovisa hur och i vilken omfattning verket arbetar med information om utbildning i Sverige och det svenska utbildningssystemet samt information om yrkesutbildning och yrkeskvalifikationer i Sverige och Europa. I detta ingår bl.a. IT-portalen Utbildningsinfo.se och Nationellt refererenscentrum för yrkesutbildning. Skolverket ska även redovisa det fortsatta arbetet med vidareutveckling och kvalitetshöjande åtgärder avseende IT-portalen Utbildningsinfo.se. Arbetet ska ske i samråd med berörda aktörer.
• Visit Sweden får i uppdrag att ta fram en webbplats för "Sverige – det nya matlandet" liksom en grafisk profil med kompletterande bildpolicy och övriga verktyg/aktiviteter som bedöms vara relevanta. Webbplatsens huvudsakliga målgrupp är svenska och utländska konsumenter och turister. Webbplatsen bör förvaltas och drivas på kommersiell basis. 
• Bolagsverket ska på sin webbplats lämna tydlig och relevant information om myndighetens tjänster och service samt i ett särskilt serviceåtagande ange de mål i form av leveranstider som gäller för företagsregistreringar, företagsinteckningar och ärenden om ersättning till likvidatorer. Bolagsverket ska även på sin webbplats i en särskild avgiftslista tydligt ange de avgifter som myndigheten tar ut i sin verksamhet.
• Statens energimyndighet ska i samråd med Boverket utforma och inrätta en informations- och rådgivningsportal för att främja genomförande av energideklarationer för bostäder och lokaler samt energieffektiviserande åtgärder i enlighet med dessa. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast 15 december 2010. 
• Tandvårdsrådgivning via internet.
• Regeringen beslutade den 8 oktober 2009 att betala ut pengar till SKL för att en informationstjänst på Internet inom cancerområdet ska tas fram. Den ska främst rikta sig till allmänheten. Under perioden fram till hösten 2010 kommer informationstjänsten att byggas upp.

Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

Behöver man verkligen en policy för sociala medier? I grund och botten handlar det bara om sunt förnuft. Samma regler och förhållningssätt gäller på webben som i andra sammanhang. Har man tystnadsplikt om vissa frågor, så gäller tystnadsplikten förstås på samma sätt på nätet.
Är man bekväm med det synsättet, så ska man förstås inte ha en policy bara för att ha en policy.

Men sociala medier är nytt och då har vi ett annat riskbeteende än på andra områden. Vissa är för försiktiga och andra är alldeles för orädda. När e-post kom införde många företag en mejl-policy, nu 15 år senare är det ovanligt eftersom riskbeteendet har förändrats.

• En policy skapar trygghet för de anställda, att det är okej att använda sociala medier.
• En policy skapar trygghet för företagsledningen. Man vet att medarbetarna är informerade om förhållningsreglerna som gäller.
• En policy innebär att om ett problem uppstår, så har ledning och medarbetare en gemesam grund för att ta itu med frågan.

Med den utgångspunkten bör en policy för sociala medier vara kort och enkel. Den måste vara förankrad i företagsledningen och den måste kommuniceras till samtliga medarbetare. Den ska göra att både medarbetare och företagsledning känner en trygghet, så den får inte bara prata om begränsningar och hinder. Den ska inte bara undvika att vi beter oss fel, utan också bidra till att vi använder sociala medier på ett bra sätt.

Här är en mall för en grundläggande policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier (på webben överhuvudtaget), som jag tror passar de allra flesta organisationer. Orden "kund" och "företag" kan förstås bytas ut.


Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

Genom sociala medier förs kunder och företag närmre varandra eftersom kommunikationen sker på samma villkor. Vi vill uppmuntra till användning av sociala medier i arbetetssyfte men också påminna om att du representerar din arbetsgivare, både på jobbet och privat.

1. Var öppen, ärlig och lyssnande. I sociala medier märks det snabbt om man försöker dölja något. Använd ditt riktiga namn och var tydlig med var du jobbar och din roll. Var öppen och dela med dig. Lyssna på vad som sägs och ta till dig.

2. Håll dig till det du själv jobbar med. Skriv och kommentera inte det som ligger utanför din expertis eller dina arbetsuppgifter. Var tydlig med vad som är din egen åsikt, uttryck inte åsikter som strider mot organisationens ställningstaganden.

3. Var dig själv. Sociala medier är konversationer, gränserna mellan privat och yrkesroll suddas ut. Uttryck dig som du skulle göra när du träffar en kund eller leverantör över en lunch. Försök vara personlig och ge gärna ditt eget perspektiv.

4. Respektera företaget och dina kollegor. Sekretess och tystnadsplikt gäller på samma sätt i sociala medier som i andra sammanhang. Tänk efter en gång till innan du postar. (Tillägg när policyn används i offentlg sektor: Tänk på offentlighetsprincipen och reglerna kring diarieföring, ger du dig in i en diskussion på nätet så kan det komma att betraktas som ett ärende som ska diarieföras. Bedömningen är densamma som för till exempel e-post.)

5. Bekräfta eller förstärk gärna positiva omdömen. Besvara inte negativa kommentarer som är direkt hatiska eller skämtsamma. Bidra gärna med rätt fakta och följ alltid upp om en kund visar missnöje.


Det är fritt fram att använda den här policyn ordagrant eller ändra i den. Eller använda som diskussionsunderlag för att ta fram en egen. Skriv bara en kommentar nedan och berätta om det.


Tips:  http://www.ihm.se/facebook-pa-jobbet

12 skäl till att din organisation bör undvika sociala medier

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation.

Eller så här: För att vi ("sociala medier-ivrare och pr-folk") ska bli bättre på att bemöta företagsledningarnas kritik av sociala medier och den negativa bilden som ofta målas upp i de traditionella medierna, så kan det vara bra att vi funderar på vilka argument de använder. Samtliga argument nedan är verkliga, hämtade från olika organisationer och inspirerat från olika inlägg på nätet.

Vissa är lätta att tillbakavisa, andra är svårare och vissa är faktiskt helt korrekta. Jag tror helt enkelt att vi måste våga problematisera och diskutera fördelar, nackdelar och utmaningar mer öppet istället för att bara höja sociala medier till skyarna utan att riktigt bemöta den skepsis som finns. Uppmaning: Vad är era kortaste och bästa svar på motargumenten nedan? Vilka av dem  har ni stött på? Saknas det något?

1. Vi måste hålla en hög produktivitet bland våra anställda
Om vi öppnar upp för de så kallade sociala medierna kommer det att ta alldeles för mycket tid av de anställda. Det blir avbrott i arbetet hela tiden om man ska sitta och läsa bloggar och svara på chattar. Det finns studier som bevisar detta. Till exempel Trend Micro i Sverige som konstaterar att en stor andel människor privatsurfar 1-2 timmar varje dag på jobbet. Andra intressanta är BizReport eller Bob Bly. 

2. Vi vill inte ha negativa kommentarer
Om vi tillåter kommentarer på vår webbplats eller använder Facebook kommer vi att få massa negativa kommentarer. Det är alltid de som är kritiska som skriver, de positiva skriver inget. Jag vet att vi framförallt har några gamla kunder som alltid kommer tillbaka och är kritiska, det är naturligt i vår bransch. Och några före detta anställda som är förbannade. Men vi kan inte låta dem ta över och skriva ner oss. Tänk om någon startar en hatgrupp mot oss? Vi förlorar helt enkelt kontrollen över vårt varumärke.

3. Vi måste förhindra att information läcker ut
Det är affärer vi bedriver och vårt affärsfokus har lett oss dit vi är. Det är många som skulle vilja veta hur vi gör och våra konkurrenter bevakar oss hela tiden. Vi kan inte tillåta att information läcker ut för att de anställda sitter på nätet. Det kan också vara känsligt internt, stora beslut vi fattar kan skapa oro bland de anställda, vi måste kunna hålla såna diskussioner internt i små grupper. Det finns många exempel på detta, amerikanska försvarsdepartementet har till exempel konstaterat att hemlig militär information läcker ut från amerikanska försvaret via sociala medier nästa varje månad. Se även denna rapport.

4. Vi har juridiska hinder mot att använda sociala medier
Vi är juridiskt ansvariga för allt vi publicerar, men det kan vi inte följa upp när vem som helst får skriva på vår webbplats eller när våra anställda skriver var som helst om oss. Rättsläget är också oklart vad gäller hur mycket vi måste informera om när vi skriver en företagsblogg, eller om kommentarer som kommer in har samma juridiska status som brev. Vem ansvarar för innehållet i bloggkommentarerna, får de anställda skriva vad de vill? Därför måste vi ha kontroll över detta.

5. Vi måste värna om vår höga trovärdighet
De så kallade sociala medierna är inte trovärdiga, vem som helst kan ändra innehållet, det finns ingen kontroll av vem som ligger bakom. Det är ingen trovärdig kanal, man har ju hört om hur sidor på Facebook missbrukas och folk som blir lurade hela tiden. Vi har hög trovärdighet och det får vi inte riskera att förlora.

6. Vi har ingen användning av kommentarerna vi får
Vi kan inte agera utifrån tyckande och allmänna kommentarer, utan måste ha en verifierad metod när vi arbetar. Det är inte statistiskt säkerställt med frågor och svar på nätet och vi måste ha verifierbara data. Om några personer tycker nåt på vår hemsida, hur vet vi att det är representativt för hela vår målgrupp?

7. Vi måste ha hög IT-säkerhet och inte slösa bandbredd
De sociala medierna är inte it-säkra. Det sprids virus och det finns säkerhetsluckor i sajterna så andra kan komma in i våra nätverk och komma över känslig information. Sajterna tar också så mycket bandbredd att vårt nät blir segt. Det är många som gör så här, så det är inget konstigt. Till exempel SEB , SAS , Vasa Stad och Katedralskolan. Läs även SEOtaktik som sammanställer säkerhetsrisker med sociala medier.

8. Vi måste göra långsiktiga investeringar
Vi kan inte bara hoppa på trender, som det här med sociala medier. Det har blivit väldigt stort och övervärderat just nu. Vi är ett företag som har funnits i 75 år, vi måste ta det lite lugnt med att hoppa på nya trender och se till att vi gör långsiktiga satsningar för att överleva i minst 75 år till. Vi behöver inte vara först ut; de andra, mindre, aktörerna måste hoppa på trender för att hitta en nisch men vi tillhör marknadsledarna och då har vi ett annat ansvar för långsiktigheten. Vi ska nog vänta ett tag, vi behöver inte vara först.

9. Vi måste tänka på våra anställda
De måste få ha sin integrititet och sin fritid. Man har ju hört om bedrägerierna och mobbningen på nätet. Vi har ett ansvar som arbetsgivare för att våra anställda inte far illa, i alla fall inte på arbetstid. Det är samma sak som att vi har en strikt alkoholpolicy och inte tillåter rökning. Förresten är det bättre att folk umgås på riktigt!

10. Vi har ingen användning av sociala medier
Det går inte se en return of investment på sociala medier. Kostnaderna är höga och vi vet alla att det är svårt att sälja på nätet. Dessutom kan vi inte bara ge bort informationen vi har, vi måste ju ta betalt för den kunskap och de redskap vi har. Nä, det finns ingen avkastning på sociala medier. Det är bara en massa pladder och småsnack. Det finns omfattande studier på detta. Institutet Pear Analytics i USA har till exempel konstaterat att Twitter består av meningslöst babbel. I sin rapport konstaterar dem att 40 procent av meddelandena är sådant världen kunde vara utan. Twitter är som att läsa mail utan spamfilter.

11. Vi måste se till att behålla våra medarbetare
Det är ju massa rekryteringsföretag på nätet, framförallt LinkedIn. Det gör ju att våra medarbetare kanske blir uppsökta av andra aktörer som vill ha information eller rekrytera dem. Vi måste vara försiktiga så inte andra tar vår kompetens. De kanske kan lägga upp sina intressen, men inte hela cv:n.

12. Vi har ingen som kan lägga så mycket tid
Ska vi jobba med sociala medier? Då måste vi ju ha nån som kan svara på alla kommentarer. Och vi måste upprätta en granskningsfunktion och en rutin för det. Tänk om vi får så många kommentarer och frågor att vi inte kan hantera det? Och vem kan läga den tiden?

Om det inte räcker... 
Om argumenten ovan inte biter, så går det också bra att försöka med undanflykter. Till exempel: "Vi får titta på det senare, efter stortavlekampanjen i höst kanske." Eller skyll på nån annan avdelningen: "Det där är marknadsavdelningens/it-avdelningens ansvar." Eller gör det till nåt jättestort: "Det där är en styrelsefråga."


Svar, motargument och uppmuntran: 

• Björn Alberts: Motargument till 12 skäl att inte använda sociala medier
• Same Same but Different, Jerry Silfwer: Veckan som gick – Vecka 4
• Doktorspintt, Jerry Silfwer: Smurftips
• Martin Garlöv, Brygubben: Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier
• Joakim Jardenberg 
• Gert Frost: 12 frågor och svar 
• Beta Alfa

Andra som skriver om detta: Chef: Facebook ger dumma medarbetare , Management Issues: Man blir dummare av Facebook än av marijuana , Trend Micro: Svenska företag brister i riktlinjer , SVT: Facebook oroar chefer , SvD: Nya JK avvisar sociala medier , Ledarna: Allt fler företag spärrar Facebook , Chef: Farligt att stänga av sociala nätverk , Chef: »Ska jag adda medarbetare på Facebook?« , Kreafon: Oro, okunskap och sociala medier , SvD: Chefer oroliga för Facebook , DN: Cheferna oroas över Facebook , Dagens Media: Twitter och Facebook oroar svenska chefer , IDG IT24: Allt fler företag blockerar Facebook , Fredrikbloggen: Chefers oro för sociala medier , Sydsvenskan: Revolutionen kommer inte att äga rum på Twitter , Financial Post: Does Social Media Help or Hinder Productivity? , Resumé: ”PR-byråerna förstår inte sociala medier” ,

Mätning av konverteringar offline från besök på juristjouren.se

Juristjourens webbplats har ett tydligt definierat mål: Besökarna ska mejla via ett formulär eller ännu hellre ringa till den fria rådgivningstjänsten. För att rekrytera besökare använder man främst marknadsföring online, stöttat av vissa offline-aktiviteter.

För att öka nyttan med webbplatsen har sajten byggts om från grunden. Utgångspunkten har varit ett tydligt fokus på varumärket Juristjouren och de värden det står för. Där ligger också en mycket medveten strategi för vilka kunder man vill ha och hur man ska locka dem till sig.

Och uppenbarligen fungerar det. Kostnaderna för nyrekrytering av kunder har minskat med över 85% på ett år och det går att göra mycket mer. 

Tyvärr saknas verktygen för att optimera flödet hela vägen. Det mesta går att mäta, men eftersom den slutliga konverteringen sker offline så saknas en mycket viktig byggsten. Vi har bra siffror både online och offline, men vi har inget konkret sätt att föra ihop online och offline.

Av de som kommer till webbplatsen:

1. Hur många når målsidan? Omvandlingsfrekvensen här är 43% i snitt. Besök som kommer från köpta sökträffar verkar ha något bättre omvandlingsfrekvens än organiska (icke-köpta) sökträffar.
   
   
   
2. Hur många mejlar eller ringer? Det här är än så länge svårare att mäta. Vi har exakta siffror på antal inkommande mejl och antal inkommande samtal. Och vi vet att majoriteten av de som mejlar eller ringer kommer från webbplatsen (andra källor/aktiviteter kan till exempel vara Eniro eller traditionell annonsering). Men vi kan inte mäta exakt hur många som härrör från vad och därför kan vi inte heller avgöra vad som lönar sig bäst. En hypotes är att köpta sökträffar konverterar bättre än någon annan aktivitet, men det skulle vi behöva få bekräftat.
   
   
3. Hur många blir kunder? Det har vi också tillförlitliga siffror på. Vi kan mäta hur många av de som ringer och mejlar som faktiskt blir kunder och vi skulle även kunna se hur stora kunder respektive samtal och mejl blir.
   

För att verkligen optimera flödet skulle vi alltså behöva följa upp hur online-statistiken konverterar offline. Nån som har några idéer?

Sex principer för att påverka på internet

Robert Cialdini har forskat kring påverkan. I sina experimentstudier har han identifierat sex typer av grundläggande påverkningsmönster hos människor. Det här kan enkelt appliceras på webben. Här är Cialdinis sex principer, med en anpassning till webben för var och en av dem (inspirerat av Mattias Malmnäs och Karin Billes Övertyga på internet från 2003, som dock aldrig nämnde att de lånat hela upplägget från Cialdini...). 

1. Återgäldande (reciprocation)

Människor upplever sig stå i skuld till de som gett dem något. Det är en närmast evolutionär princip enligt Cialidni -- de samhällen som lever efter återgäldandet får en kompetitiv fördel och överlever. De individer som behöver hjälp och ber om det kommer att få det, för att de vet att de senare får tillbaka. Vi har en drift att försöka ge tillbaka det vi fått.

Alla relationer bygger på den här principen enligt Cialdini. När vi får något från någon annan uppstår en "skuld". Antingen kan vi avfärda skulden ("det var inget") eller så kan vi behålla den ("du skulle ha gjort detsamma för mig"). Vilket erbjudande ger man först: Det dyrare eller det billigare? Börja alltid med det större, menar Cialdini. Säger personen nej, be om något mindre (kanske det du egentligen är ute efter). Motparten känner sig i skuld och accepterar. "Kan du inte hjälpa oss med 100 kr, kanske du kan köpa ett julkort för 15?"...

På webben: Dela ut digitala smakprover, skapa känslan att besökaren ”får något”, ge bort kunskap, verktyg, underhållning, bidrag till välgörenhet. Värdet av erbjudanden kunden tackar nej till är möjligheten ”att i kundens huvud omvandlas till ett underskott i ge & ta-balansen”. 

2. Knapphet (scarcity)
Begränsad tillgång skapar större efterfrågan. Om man förklarar för någon att en produkt eller tjänst inte går att hitta någon annanstans, så påverkar det motpartens att vilja ha den. Det gäller även information: "Det är bara ett fåtal personer som får veta det här" är mer övertygande än om alla får veta det. "People want more of what they can't have", skriver Cialdini.

Enligt forskningen är folk mer motiverade av vad de kan förlora, än vad de har att vinna. "Utan det här, förlorar du 50 öre per dag" är mer motiverande än "med det här, tjänar du 50 öre per dag".

På webben: Begränsad tillgång, tidsbegränsat, först-till-kvarn, auktioner, här-och-nu-känsla, lagerstatus, rea och utförsäljning

3. Auktoritet (authority)
Vi tror på auktoriteter som läkare eller advokater. Auktoritet uppstår till exempel när man presentera svaga punkter först och de stora fördelarna senare. Det bygger, enligt Cialdini, trovärdighet och pålitlighet.

På webben: Visa upp intyg, länka till trovärdiga källor, använd referenser, love all – serve all, visa vem som ligger bakom webbplatsen, beskriv medarbetare och expertis, uppdatera kontinuerligt, undvik misstag, gör tester på hur trovärdig designen upplevs.

4. Åtagande och konsistens (commitment and consistency)
Har man åtagit sig något, eller tänkt på ett visst sätt, så vill man hålla kvar vid det. "People are significantly more willing to say yes to a request that is consistent to what they have allready said or done."

På webben: Hänvisa till tidigare köp de gjort så vill de vara konsekventa mot det beslut de fattade då och köper igen, låt kunden delta i produktutvecklingen, gör slogantävlingar, låt kunden steg för steg fatta viktiga till synes små beslut i riktning mot köp, låt kunden själv beskriva och skapa sitt behov, låt användare personanpassa webbplatsen eller produkterna.

5. Sociala bevis (consensus)
Människor fattar beslut utifrån hur andra som liknar dem, gör. Grupptryckets makt. "Många andra människor gör så här, så det måste vara rätt." När något ligger längst upp på en topplista så säljer det ännu mer.

På webben: Tio-i-topplistor över mest sålda varor, referenser från tredje part, visa aktiviteten på webbplatsen i realtid, ”en dag i rampljuset”, köptips, recensioner, tipsa-en-vän. 

6. Gillande (liking)
Man säger hellre ja till folk man man gillar och tycker om. Tre faktorer ökar gillande: Likhet (vi tycker om de som är som vi själva), komplimanger (vi tycker om de som ger oss kompliganger) och ansträningen att sammarbeta (vi tycker om de som går i samma riktning som vi gör).

På webben: Sociala webben, personalisering, delning, progress-bars ("grattis, din profil är 80% klar) etc.

(Det här är en lite omarbetad version av en bloggpost jag skrev 2005)

10 skäl till varför webbstrategi är viktigt

Webbstrategi är att ha en medveten plan för att uppnå verksamhetens mål med hjälp av webben

Det innebär enkelt uttryckt tre saker:

1. Förstå var vi befinner oss idag (med hjälp av till exempel målgruppsanalys, branschanlays och effektkartläggning)
2. Förstå var vi vill befinna oss i framtiden (med hjälp av samma verktyg som ovan, kryddat med lite vision och kreativitet)
3. Komma fram till vilka åtgärder som kommer att föra oss från nuläget till det önskade läget (med hjälp av till exempel koncept som sociala objekt)

Webbstrategi är att göra bortval
All strategi handlar om att göra bortval. Om man väljer vad man ska göra utan att också välja vad man inte ska göra, så står man i praktiken kvar på ruta 1.

• Det här kan vara en del i en webbstrategi: "Vi ska skapa en webbplats där vi knyter småföretagare närmre till våra produkter, så att vi på sikt får ökad merförsäljning".
• Men då måste man också acceptera konsekvensen av detta. Vi gör inte en webbplats för stora företag. Små företag vill en sak och stora företag vill något annat. Ska det bli bra, så måste vi hålla oss till strategin (och den omvända konsekvensen av strategin). Försök hitta en lösning som tilltalar både Per-Ove 56 och blomsterhandlare utan anställda och som tilltalar Shell på koncernnivå med hundratusentals anställda. Det går inte.

Webbstrategi är inte att "sälja varor på internet"
Nu när jag sagt att webbstrategi är att ha en medveten plan för att uppnå verksamhetens mål med hjälp av webben, och att det kräver att man gör bortval, så måste jag väl också säga vad webbstrategi inte är.

Att "sälja varor på internet" är inte webbstrategi. Det är i princip detsamma som hysterin på 90-talet när många organisationer desperat tyckte att "vi måste finnas på internet" eller "vi behöver en webbplats". Webbstrategi handlar lika mycket om att nå ut med hjälp av internet som att låta internet nå in i organisationen. Att jobba med internet som stöd för verksamheten för med sig nya sätt att se på saker, nya arbetssätt och ibland till och med nya verksamheter. Webbstrategi är affärsstrategi.

Varför är webbstrategi viktigt? 

1. Det finns alldeles för många exempel på misslyckade webbsatsningar. Webbstrategi gör att vi kan undvika att skapa till exempel ytterligare en övergiven och oanvänd webbplats.
2. Det är dyrt att ta fram och underhålla en webbplats. Webbstrategi minskar kostnaderna genom att vi gör rätt saker, det vill säga de saker som ger den verksamhetsnytta vi vill ha.
3. Det tar tid att ta fram en bra webbplats. Webbstrategi hjälper oss att minska tiden som går åt genom att vi börjar med det viktigaste och bygger vidare därifrån.
4. Webben kommer att vara den största förändringskraften de kommande 30 åren. Internet är affärskritiskt för många organisationer och det ingen verksamhet som inte berörs av internet. Webbstrategi handlar om hur internet förändrar förutsättningar för att att bedriva sin verksamhet.
5. Webb handlar om så mycket mer än din webbplats. Webbstrategi lyfter fokuset så att man ser utanför den egna webbplatsen.
6. Webb handlar om mycket mer än att lägga ut information eller produkter på nätet. Webbstrategi lyfter fokuset till verksamhetsnyttan så att satsningen görs i relation till verksamhetens övergripande mål och andra pågående projekt.
7. En webbplats kräver underhåll när den väl är lanserad. Webbstrategi tar hänsyn till organisatoriska, personella och administrativa aspekter så att webbplatsen kan leva och vidareutvecklas.
8. Det kan vara svårt för organisationen att förstå varför man gör en webbsatsning. Webbstrategi gör det lättare att kommunicera vad vi håller på med.
9. Det är lätt att kopiera andra på nätet. Webbstrategi gör att man kan inta en position och göra det svårare för konkurrenter att kopiera.
10. Stora webbprojekt har extremt komplexa kravbilder. Webbstrategi gör att man har ett konkret underlag att hålla sig till i alla de tusentals prioritingar och avvägningar som görs under projektet.

Läs också Lisa Welchmans Web Strategy: A Definition

nejtillsvininfluensan.se: bra satsning, men begränsad kampanjeffekt

Nu har Socialstyrelsen utvärderat sin första kampanj i sociala medier. Jag har varit skeptisk till upplägget av kampanjen och startade en alternativ kampanj för att helt enkelt jämföra vilket av olika angreppssätt som fungerar bäst.

Kampanjen nejtillsvininfluensan.se (byrå: Daytona)

• Cirka 2 200 personer har gjort en aktiv handling genom att klicka på någon av "dela"-knapparna (statistiken kommer från Socialstyrelsen, men vad siffrorna bygger på har jag ingen aning om eftersom det är externa länkar och det inte finns något sätt att mäta på)
• Vanligast var att dela på Facebook (samma kommentar som ovan angående vad statistiken bygger på)
• Drygt 22 000 besökare till sidan (bygger på statistik från Google Analytics)
• Mycket stort genomslag i traditionella medier. Kampanjen har nämnts både i nationella och lokala medier och den finns också en mängd webbplatser inom offentlig sektor som uppmärksammat kampanjen. 

Kampanjen Jag vaccinerar mig

• Över 3 000 personer har gjort en aktiv handling och blivit medlemmar, av dessa har många bjudit in sina vänner
• Inget mediestöd
• Ingen produktionskostnad

Mina slutsatser blir tyvärr att kampanjen nejtillsvininfluensan.se inte lyckats vidare bra. Att med det enorma medietrycket Socialstyrelsen skapade, ändå bara få 2 200 delningar kan inte ses som lyckat. (Se tidigare analys av hur man kunde gjort det lite bättre.) Från ett annat perspektiv är det däremot otroligt lyckat och värt en eloge: Man vågade ta ett stort steg mot nya sätt att jobba! Det kommer att bana väg för ytterligare satsningar på sociala medier hos Socialstyrelsen och förhoppningsvis även hos andra myndigheter.

Genial användning av Facebook för Ikea

Ikea i Malmö la upp en Facebook-profil för sin butikschef (reklambyrå: Forsman Bodenfors). Där publicerades bilder från visningsrummen i butiken. Den person som först taggade upp en vara med sitt namn vann produkten. Det spred sig naturligtvis enormt snabbt och skapade betydligt mer buzz än bara taggningen av foton.

Slaget om startsidan, ännu fler orsaker

Ännu fler bakomliggande orsaker till att Slaget om startsidan uppstår, de här handlar mer om faktorer som försvårar arbetet med startsidan:

• Tron att allt måste vara klart från början. Slaget om startsidan späs på av att man ofta vill ha en perfekt lösning från början, vilket gör själva arbetsprocessen svår för att hitta en bra balans. Man måste börja nånstans och få ett underlag från riktiga besökare för att kunna utvärdera hur man ska förbättra. 
• Tron att trovärdighet är viktigare än relevans. Detta förtjänar egentligen ett separat inlägg, får återkomma till det senare. Det handlar om att det sker en generell förskjutning av våra värderingar, från den traditionella tilltron till auktoriteter, mot en större tilltro till personliga relationer. Därmed blir det som är relevant för mig viktigare än det som har en trovärdig källa. Ändå 
• Tron att webben sköter sig själv. För att hitta bra lösningar behöver de som jobbar med sakinnehållet vara med hela vägen i projektet. Det finns en tendens att tro att utvecklingen inte är något man behöver bry sig om. Engagemanget från sakkunniga väcks ofta först vid fullbordat faktum och då är möjligheterna att påverka tyvärr små. Engagemanget måste komma tidigit för att lyckas. 
• Tron att allt måste vara med. Många förutsätter att allt innehåll måste vara med och allt måste behandlas med samma prioritet vilket förstås inte är rimligt om man ska skapa något som fungerar. 
• Rädsla att göra fel, förlora kontroll. Man har en alltför perfektionistisk syn på innehållet. Man lämnar inte ifrån sig utkast förrän det är ett "färdigt" material, vilket får till konsekvens att man missar samordningen med annat material. 

Kulturella normer styr sociala medier

Att ge sig ut i social medier möts ofta av stor oro och skepsis i organisationer. Det är sunt att ifrågasätta, men att vara orolig är inte sunt. Oron handlar till exempel om att "det finns ingen roi", "det där är inget för oss" eller "det är bara en fluga".

Ett av de största orosmolnen är rädslan för att "förlora kontrollen". Man oroar sig till exempel för att få negativa kommentarer och kritik om man låter användarna själva delta. Den oron tycker jag bygger på missuppfattningar.

På internet, liksom i alla sammanhang där det finns människor, uppstår kulturella normer. När jag sitter på puben med några vänner beter jag mig på ett visst sätt, när jag är på klubb beter jag mig på ett annat och när jag hämtar sonen från dagis beter jag på ytterligare ett annat. Dels för att förutsättningarna är annorlunda (på puben sitter jag vid ett bord, på klubben rör jag mig i lokalen, på dagis är jag... på dagis), dels för att jag helt enkelt förväntas göra det. Att komma i badrock till puben, blåställ till klubben eller frack till dagis skulle helt enkelt avvika för mycket från normen – alltså gör jag det inte. De kulturella normerna är en förutsättning för hela vår civilisation. Vi beter oss inom vissa socialt givna ramar.

Självklart kan negativa rykten spridas på nätet och tillåter man användarkommentarer eller öppnar en sida på Facebook så kommer det säkert förr eller senare kritiska inlägg. Men här finns tre viktiga saker att tänka på:

1. Normen i de allra flesta social medier är väldigt sund. Det är inte okej att bete sig hur som helst och de som gör det kommer av den absoluta majoriteten att avfärdas eller ignoreras. 
2. Kritiken uppstår inte för att man tillåter kommenterar, den finns där ute ändå. Genom att tillåta kommentarer har man tvärtom en möjlighet att ta hem diskussionen till sin hemarena.
3. Kulturen på nätet – och numera värderingarna i hela samhället – är att man ska vara öppen och transparent. Väljer man att inte vara det så målar man in sig i ett hörn och får betydligt svårare att överhuvudtaget möta sina målgrupper.

Kritiska kommentarer ignoreras eller tystas ner på Facebook
I den grupp jag skapat på Facebook angående vaccineringen mot svininfluensan (se tidigare inlägg om svininfluensan på Facebook) finns två exempel från den senaste veckan. Samma mönster återfinns i alla fungerande sociala nätverk (det är just därför de fungerar! för att det uppstår kulturella normer!).
Med drygt 1100 medlemmar i gruppen, som samtliga vill visa sitt stöd för vaccineringen, spelar det mycket liten roll när ett inlägg postas med det motsatta budskapet. Följande är ett utdrag från loggen (listan med meddelanden) på Facebook. Någon postar ett inlägg och får direkt ett bemötande från andra medlemmar som både tillbakavisar hans inlägg och även avfärdar hela diskussionen.

Tittar man på antalet nytillkomna medlemmar under den tid som denna diskussion pågår så har diskussionen och de kritiska åsikterna ingen negativ påverkan. Tvärtom! Tillväxttakten ökade under denna period och det går inte att se några andra faktorer som förändrats.

Nästa exempel är en kritisk kommentar som totalt ignorerats. Någon har postat ett inlägg som handlar om negativa effekter av vaccinering (undre inlägget). Nästa inlägg struntar fullständigt i detta och skriver bara "Äntligen ska jag få min vaccin på fredag" (övre inlägget).

Förstå och bejaka kulturen
Att kulturer uppstår är inget som bara gäller internet, kulturer uppstår överallt där det finns människor. Varje gång man som organisation kommunicerar med sina anställda eller med marknaden följer man de kulturella normerna för det medium man väljer. Och man tycker inte att det är något konstigt i det. Av någon anledning oroar man sig mycket för hur det är på internet och främst i sociala medier. Man oroar sig så mycket att konsekvensen blir att man gör fel, till exempel genom att inte tillåta kommentarer. För att lyckas måste man förstå och även bejaka den rådande kulturen.

Svininfluensa på facebook

Jag är skeptisk till Socialstyrelsens försök att använda social medier för att få fler att vaccinera sig mot svininfluensan. Att bara dela en badge är inte att använda sociala medier. Jag räknade till knappt 100 tweets om kampanjen sedan den drog igång för en vecka sen. Och på Facebook har jag inte sett till kampanjen alls, föga förvånande.

På Facebook finns däremot flera grupper som är mot vaccination mot svininfluensa. De har alltifrån två medlemmar till drygt 1400. Märkligt nog ger de allra flesta ett väldigt oseriöst och konspirationsteoretiskt intryck (det går ju att vara mot vaccinering utan att man behöver tro att regeringen infört svininfluensan för att stimulera ekonomin under kristiden eller att WHO vill ta över världen!).

Jag tycker inte att man som myndighet ska oroa sig så mycket för att jobba med sociala medier. Men ska man jobba med sociala medier måste man göra det på de sociala mediernas villkor.

• Var personlig. Sociala medier bygger på ett personligt tilltal och en personlig relation till den som ligger bakom budskapen. Kampanjsajten nejtillsvininfluensan.se har visserligen ett rätt avslappnat språk, men den är inte på något sätt personlig.
• Börja från gräsrotsnivå och bygg uppåt. Kampanjen bygger på att man först driver trafik via traditionella medier till kampanjsajten. Väl där kan besökarna dela innehållet via sina nätverk. Problemet är att sociala medier i hög utsträckning fungerar tvärtom: Skapa ett engagemang "underifrån" som så småningom kanske når de traditionella medierna. Den uppmärksamhet man fått handlar dessutom nästan bara om det faktum att Socialstyrelsen vågar prova sociala medier, snarare än om sakfrågan.  
• Var öppen, tillåt diskussion och visa vad andra skriver. Kampanjsajten består av två sidor i flash. Den är som en återvändsgränd och tillåter ingen som helst interaktivitet. Ett minimum skulle vara att till exempel ha en feed med de inlägg som skrivs om kampanjen.

För några dagar sen skapade jag gruppen Jag vaccinerar mig mot svininfluensan för att skydda gravida, småbarn och sjuka på Facebook. Återkommer med rapport om det... ska bli spännande att se om tillväxttakten håller i sig (se diagrammet).

Slaget om startsidan, fler orsaker

Fler bakomliggande orsaker till att Slaget om startsidan uppstår:

• Svårt att se helheten. Även detta är väl ett naturligt mänskligt beteenden; vi ser det som ligger oss närmast och har svårt att sätta oss in i annat. En webbplats som socialstyrelsen.se har över 10.000 sidor, ändå
• Utifrån-in. Det är generellt svårt att tänka utifrån-in, framförallt i stora organisationer och framför allt när man inte varit marknadsutsatt.
• Allt tvingas vara på samma plats. Webben är unik genom att den ofta framhäver de inneboende olikheter och konflikter som finns inom en organisation. Skapar man en broschyr så är man begränsad till ett visst antal sidor och till ett eller ett fåtal ämnen i taget, har man mer så delar man upp innehållet i olika broschyrer. På webben tvingas allt alltid att vara tillsammans, det går inte att skilja på ämnen och områden på samma handfasta sätt som man kan i tryckta medier.
• Information Overload. Man har i de allra flesta fall helt enkelt alldeles för mycket information. På socialstyrelsen.se minskade vi antalet sidor från cirka 15.000 till cirka 10.000 och kunde förmodligen har gått ännu längre. Man får tänka på att det finns en proportion mellan mängden information och hur väl man lyckas.
• Konflikt mellan organisationens syfte och målgruppens beteende. Socialstyrelsens är en normerande verksamhet, vi ska till exempel bestämma vilka begrepp som ska användas. Det heter Nya influensan A(H1N1), det heter inte Svininfluensa. Vill vi på allvar föra ut budskapet att det heter Nya influensan A(H1N1) så måste vi förstås själva använda det begreppet. Problemet är att ingen söker efter det, eftersom det för allmänheten är känt som Svininfluensa.
• Rädd för att välja bort saker. Det är alltid svårt att välja bort. Det är nog ett problem som alla ställs inför i olika vardagssammanhang; det är lättare att köpa nytt än att slänga gammalt.

Socialstyrelsen provar sociala medier

Socialstyrelsen ligger bakom kampanjen Nej till svininfluensan och försöker därigenom nå målgruppen 18-24 via Facebook och Twitter. Socialstyrelsens pressmeddelande.

Oron har varit stor för om man vågar ge sig ut i sociala medier. Man har oroat sig för att en sån kampanj kan uppfattas som "storebror-staten-som-övervakar-oss". Man har också oroat sig för till exempel timing av kampanjen, det kan vara känsligt att gå ut med budskapet att man ska vaccinera sig samtidigt som det är brist på vaccin. Och man har oroat sig för att förlora kontrollen, "tänk om de [användarna] sprider felaktiga budskap".

Ett steg i rätt riktning, men nu ska det bli intressant att se om det lyckas. Jag är lite tveksam till upplägget, man kan dela badgen och berätta om varför man själv ska vaccinera sig – men räcker det för att få folk att engagera sig och hur kan det uppfattas?