Google Plus är ett hot mot Facebook, Twitter, Skype, LinkedIn och befintliga intranät

Under veckan släpptes Google Plus. Plus är Googles senaste satsning på sociala webben, en direkt konkurrent till Facebook och flertalet andra sociala nätverk.

Facebook har legat tvåa i min morgonrutin under lång tid: först kollar jag mejl, sen loggar jag in på Facebook. Men redan andra dagen på Google Plus konstaterade jag att jag ruckade på rutinen och loggade in där först.

Jag vågar påstå att de som säger att Google Plus inte kommer att slå igenom har fel. Så enkelt är det.

Jag tycker att det finns flera saker som pekar på att Google Plus kommer att fungera, till skillnad från Googles tidigare sociala satsningar som till exempel orkut, buzz och wave.

"People" och "Circles"

Facebook vilar på konceptet vän, Twitter på konceptet följare. Google Plus kallar det helt enkelt för folk (people). Relationen med andra är enkelsidig, det vill säga jag kan lägga till dig på Google Plus utan att du accepterar det eller lägger till mig. Det gör att Google Plus i sin grund är mer likt Twitter än Facebook, eftersom Facebooks vänner är en dubbelsidig relation (eller "reciprok"). Till utseendet är Google Plus dock väldigt likt Facebook. Flödet med statusuppdateringar skiljer sig väldigt lite på Facebook:

På Google Plus lägger man till folk i så kallade Circles, som helt enkelt är grupper av användare. Ett passande svenskt ord kanske är "kretsar". Circles är Googles sätt att lösa flera utmaningar som finns hos andra nätverk. Dels kan man lättare sortera i sitt flöde genom att välja vilken circle man vill se uppdateringar från. Dels kan man med hjälp av circles lättare styra vem som får vilka uppdateringar och på så sätt undvika de integritetsproblem som många upplevt på Facebook.

Som standard finns circles för Friends, Family, Acquantances och Following. Man kan självklart skapa egna circles, själv har jag än så länge bara lagt till Jobb och Webbfolk. En person kan tillhöra flera circles. Man får veta när man blivit tillagd i någons circles, men man får inte veta vilken circle man lagts till i. Gränssnittet för att hantera sina circles bygger på drag-och-släpp, vilket gör det otroligt lätt att överblicka sina relationer och ändra tillhörigheterna mellan olika grupper.

Integritet

Facebook har fått kritik för att det är svårt för användaren att säkerställa sin integritet. Det man skriver kommer ut publikt på internet eller når personer som det inte var avsett för. På Google Plus måste man välja en circle för att kunna dela något i sitt flöde. På så sätt har integriteten fått mycket större vikt än på Facebook.

Personligen är jag lite skeptisk till det här. Det är i och för sig bra att möjligheten finns, men jag tycker att det finns en poäng med att allt som standard är publikt, jag tycker att det är en del av styrkan med sociala medier. Det kommer dock att vara en stark fördel för Google Plus.

Stäng av möjligheten att kommentera eller dela vidare
Ytterligare en del i det starkare integritetsskyddet på Google Plus är möjligheten att stänga av möjligheten att kommentera eller dela vidare en statusuppdatering. Genom att klicka på pilen till höger om en uppdatering får man en meny med alternativ:

Privat kommunikation

Både Facebook och Twitter gör det möjligt att kommunicera privat med en eller flera personer. I båda fallen är dock privat-meddelanden en funktion utanför det ordinarie flödet. På Google Plus kan man kommunicera privat direkt i det vanliga flödet genom att ange mottagens namn under sitt meddelande. 

Samla alla relationer på en plats

Ytterligare en stor fördel med Google Plus jämfört med tidigare nätverk, är att personer man lägger till i sina circles inte behöver vara Google Plus-användare själva. Det ger en möjlighet att samla alla sina kontakter på en plats (så länge man har en epostadress och ett namn). För användaren underlättar det och för Google Plus tror jag det kommer att det innebära att fler ansluter sig. Jag vill inte ha vissa kontakter på Facebook, andra på Twitter och ytterligare andra i min e-mail. Jag vill ha dem alla på samma plats.

Dessutom integrerar Google Plus naturligtvis kontakter från andra Google-lösningar, till exempel gMail och gTalk. Plötsligt kan du alltså interagera med enormt många fler människor än du kunde på Facebook. Facebook känns plötsligt begränsat tycker jag. Min mamma har aldrig gått med i Facebook, men hon har ett gMail-konto vilket gör att hon finns med både i min Family Circle och finns med i listan över folk jag kan chatta med på Google Plus.

Utöka sitt nätverk

Facebook bygger som sagt på "vänner", den underförstådda drivkraften är att hålla kontakt med sina vänner. Att hitta nya vänner är inte i fokus, även om det självklart också finns funktioner för att få rekommendationer på nya vänner. På Twitter är det tvärtom: det kallas för följare och drivkraften är att få fler följare och så att säga utöka sin räckvidd. Om man jämför detta med LinkedIn så är drivkraften där i stor utsträckning att skapa nya (affärs)relationer.

Ytterligare en sak som gör Google Plus intressant i detta sammanhang är att det är lättare att utöka sitt nätverk. Det känns som att det är lättare att upptäcka nya människor än på både Twitter och Facebook. Lättare än på Facebook bland annat eftersom relationen man skapar är enkel-sidig så jag kan lägga till nya människor utan att de behöver lägga till mig. Lättare än Twitter eftersom informationen och interaktionen med personer är mer fullödig än i den mycket begränsade Twitter-världen. Dessutom kan man nämna (vilket man kan göra antingen genom att skriva @ eller + framför ett namn) folk som man inte själv har en relation med, som till exempel Google-grundaren Larry Page:

Ytterligare en funktion som underlättar nätverkande är att man lätt kan få statusuppdateringar från folk som inte ingår i ens circles, genom att välja flödet för "Incoming". Jag har inte riktigt listat ut vilka inlägg som visas i incoming, men klart är att det ger nya möjligheter att upptäcka nya människor och man kan också direkt interagera med dem utan att lägga till dem i circles.

Hangout

Hangout är en funktion för att umgås med personerna i en circle genom video, chatt och delningar av information live. Det gör Google Plus till en konkurrent även till Skype och lösningar för livekommunikation som Microsoft Lync. Här kan man också titta på YouTube-klipp tillsammans - vilket i förlängningen förhoppningsvis också innebär att man kan dela annat material, som textdokument eller bilder.

Integration av Googles produkter

Google är inte direkt kända för att vara bra på att integrera sina tjänster med varandra. Men Google Plus lyckas ändå relativt bra. För nån vecka sen kom +1 som är Googles motsvarighet till Facebooks Gilla-knapp. Och lite senare började en mörk menyrad dyka upp på Google. Båda ser ut att ha varit steg i det som sen introducerades som Google Plus.

Chatten på Google Plus kommer från gTalk och är rätt väl integrerad. Bildfunktionen kommer från Picasa:

Det som däremot är synd är att man fortfarande inte lyckats bättre med integrationen med produkter som Google Docs. Lyckas man med det kommer Google Plus att vara en mycket stor konkurrent till intranät och en stor företagsmarknad öppnar sig.

Sparks

Sparks är en ny funktion som inte har någon motsvarighet i andra sociala nätverk. Det handlar om att följa ämnen man är intresserad av. Jag förstår dock inte riktigt hur urvalet görs. Jag har till exempel sparks för "social media" och "ledarskap", men ingen av dem visar egentligen några intressanta länkar. Ser fram en kraftigare sökfunktion (Googles klassiska!) och integration med Google Reader.

Mobilitet - Mer genomtänkt och bra Android-app

Google Plus har byggts med mobilitet i åtanke. Det är smidigt och snabbt att lägga till plats i varje uppdatering man gör. Mobilversionen av Google Plus för Android är även den smidig och bra och åtminstone på min Galaxy S så är den snabbare än Facebooks applikation. Adroid-applikationen för Google Plus kommer dessutom med en specialfunktion: Huddle. Huddle är en sorts gruppchatt, där flera personer kan delta. I princip en utökad och mobilanpassad version av gTalk.

Google har över 1 miljard användare

Google Plus är en väldigt lovande produkt tekniskt och användbarhetsmässigt. Utöver de stora funktionerna så finns också ett flertal detaljer som gör helheten ännu mer angenäm, till exempel att man alltid kan redigera sina inlägg i efterhand. Men det räcker inte för att ett socialt nätverk ska fungera. Det centrala är att få dit användarna. Men givet att Google har över en miljard användare och tack vare integrationen mellan olika Google-produkter tror jag att Plus snabbt kan bli en del i många människors vardag. Det gäller att Google inte går för snabbt fram - tillväxten bör ske så organiskt som möjligt, det vill säga låt användarna lägga till varandra successivt. Just nu är det väldigt mycket early adopters  (och så gott som alla som finns på Google Plus finns även på Twitter). Men bara intensiteten i interaktion så här första veckan visar att tjänsten fungerar mycket väl. Antalet medlemmar kommer att växa och steg för steg kommer man att ägna mer tid åt Google Plus och mindre tid åt andra tjänster. Den här bilden kommer att synas som profilbild på fler och fler Facebook-konton:

Andra som skrivit om Google Plus:

• Sökmotorkonsult: Google Plus - Nja
• Bisonblog: Google Plus har en chans att krossa Facebookdominansen
• Dagens media: Veckans snackis - Google Plus
• Wolber: Stort test: Så här är Facebook-dödaren Google+ på insidan
• Zackrisson: Google Plus och jakten på en killer feature
• Doktor Spinn: First Impressions of Google +
• Simon Zetterberg: Google+, Twitter, Facebook och jag
• Google Plus en Killer? 
• Sveriges radio: Augustin Erba provar nya Google+ och funderar kring de sociala nätverkens kretslopp 

Därför behöver du ett socialt intranät

Idag använder hälften av Sveriges befolkning Facebook regelbundet. Facebook har en naturlig dragningskraft - man vill vara där. Samtidigt lägger många företag mycket pengar och tid på att få sina medarbetare att använda företagets intranät. Man har valt intranätet som ett bra sätt att informera sina medarbetare om olika beslut, nya interna förordningar eller kommande händelser. Ofta sköter en central informationsavdelning innehållet på intranätet. Men en informationsavdelning kan inte ha koll på allt som händer i företaget och det kräver dessutom mycket resurser med skribenter som fyller intranätet med innehåll.

Facebook har förändrat spelplanen vad det gäller webb och självklart även intranät. Ett intranät måste vara socialt. Här är Pontus Vinderos fem skäl till att du behöver ett socialt intranät. Läs också om hur du bygger ett socialt intranät på två dagar.

1. Behovsanpassning.

En central del i ett socialt intranät är att innehållet som visas bygger på vad användarna skriver och gillar. Det är även möjligt att anpassa flödet av nyheter efter vad den aktuella användaren är intresserad av. Detta är speciellt nyttigt i stora organisationer som har många olika verksamhetsgrenar. Genom att användaren själv väljer vilka flöden som är intressanta att följa, blir intranätet mer behovsanpassat.

2. Engagemang.

Ett statiskt intranät där medarbetarna inte kan bidra på något sätt riskerar att bli tråkigt och förutsägbart. Med ett socialt intranät kan det bli roligare att använda intranätet, något som skulle göra intranätet mer välbesökt och kanske öka engagemanget för verksamheten.

3. Kompetensutveckling.

Kunskap är en färskvara och på nätet kommer varje dag ny kunskap i olika verksamhetsområden. Med ett socialt intranät kan eldsjälar i organisationen dela med sig av denna information till alla medarbetare.

4. Verksamhetsutveckling.

Dina medarbetare är intelligenta människor som varje dag funderar över hur verksamheten fungerar. Deras idéer om hur verksamheten kan förbättras kan vara nyckeln till hur din verksamhet ska lyckas. I bästa fall får du idag reda på dessa idéer utav någon i din ledningsgrupp, men troligare är att det stannar vid ett snack på fikarasten eller i värsta fall inte diskuteras alls. Med ett socialt intranät skulle du uppmuntra folk att komma med frågor, analysera ledningens beslut och tipsa om hur man kan förbättra verksamheten. Istället för en ilsken kommentar på Facebook, kan medarbetaren posta ett konstruktivt förslag på ert intranät.

5. Övning.

Sociala medier är här för att stanna. Om din verksamhet inte har en egen närvaro i sociala medier redan kommer ni att ha det inom kort. Att inrätta ett socialt intranät gör det möjligt för medarbetarna att ”träna” på sociala medier. Det skulle få den delen av din personal som ännu inte använt sociala medier att testa det och förstå vad det handlar om.

3 juridiska tips vid brandjacking på nätet

Den anti-rasistiska sajten sverigedemokraterna.de har fått stor uppmärksamhet. Sajten tog under valkampanjen över första platsen på Google istället för partiets egna sajt sverigedemokraterna.se

Resan fram till topplacering på Google har kantats av en del juridiska utmaningar. Här är några erfarenheter för den som vill göra något liknande eller blir utsatt för det.

1. Bli inte rädd för juridisk skrämseltaktik. Det är inte för att nån skickar ett brev med juridiska argument och hot om stämning som det är korrekt. Partiet Sverigedemokraternas juridiska ombud skickade ett brev till sajten sverigedemokraterna.de. I det fallet hade hotet  faktiskt viss effekt eftersom de tyska kontaktpersonerna för domänen hoppade av. Rent juridiskt saknade brevet dock substans och kontaktpersonerna var snabbt ersatta. Tipset är alltså att inte bli för rädd när man får den här typen av brev. Kolla med en jurist. 
2. Tänk på att juridiska hot på nätet i allmänhet - och i sociala medier i synnerhet - ofta får motsatt effekt. I fallet med sverigedemokraterna.de så ökade antalet positiva inlägg om sajten och antalet länkar markant i samband med det juridiska brevet och i samband med att partiet Sverigedemokraterna skrev pressmeddelande om att de skulle agera juridiskt. Så om man själv vill agera juridiskt, är det viktigt att tänka på hur man gör. Om man anlitar jurist, tänk på att inte låta dem agera den vanliga jurist-vägen med att bara upprätta ett brev. Anlita helst någon som förstår sociala medier. 
3. Gör inga onödiga fel, eller var i alla fall medveten om vad du gör. Ett lätt sätt att komma åt någon juridiskt är att visa att de gjort formfel. I fallet med sverigedemokraterna.de var domänen från början registrerad på en fiktiv person (Christer Pettersson i Märsta), vilket inte är tillåtet enligt reglerna för .de-domäner. Det blir då väldigt lätt att få domänen ogiltig, den registrerades inte på ett korrekt sätt. Tipset är därför att kolla regelverken efter vilka formkrav som finns och se till att följa dem eller ha en plan för hur man agerar annars. 

Sociala medier för mediets egen skull

Min 91-åriga farmor konstaterade idag att "nu är det ju inte modernt att se på teve längre, det är bara pensionärer som gör det". Det ligger mycket i det - teve förlorar mark till förmån för bland annat sociala medier.

Men hon sa också något annat som jag tycker är tänkvärt i sammanhanget. "När teven kom slutade folk umgås. Framförallt kvinnorna skulle alltid iväg och se på tv. Till slut slutade man gå hem till varandra eftersom alla ändå skulle se på teve. Man tittade inte som idag för att se något man tyckte var bra - man tittade för att det var rörliga bilder."

Det sätter lite perspektiv på tillvaron tycker jag. Sociala medier är här för att stanna - precis som teven. Och sociala medier är ett paradigmskifte, betydligt större än teven. Men tyvärr är det många som använder sociala medier för mediets egen skull, precis som med teven på den tiden. Till exempel politiker som "finns på Twitter" inte för att kommunicera, bygga relationer eller bevaka omvärlden utan enbart för att det är Twitter.

Conversational Management

Idag gästbloggar jag om management på Mindpark.

När Henry Ford anställde personal i sina fabriker ville han ha de personer som ifrågasatte minst. Arbetet delades in i strikta moment och var och en gjorde sin sak utan att blanda sig i andras jobb och utan att försöka förbättra det. Det var till en början frustrerande för Ford, han lär bland annat ska ha sagt "Why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached?" Idag känns detta synsätt främmande för de flesta.

Men ändå. I många organisationer jag jobbat i så ser ledningen fortfarande på arbetet och de anställda på samma sätt som Henry Ford gjorde för 100 år sen. Nu pratar man sociala medier och fler och fler förstår betydelsen av konversation för marknadsföring och kommunikation med kunder. Men få har förstått hur djup den förändring som sker faktiskt är.  Ledarskapet och organisationen måste förändras i grunden.

Conversational Management handlar om transparens, delaktighet och öppenhet, om tvärfunktionella team, om att uppmuntra ständig förändring och förbättring, om att använda värdegrund och mission som främsta styrmedel. Det gamla paradigmet var chefens "jag kräver". Det nya paradigmet är allas gemensamma "jag bidrar".

Mindpark: Kära företagsledare - det handlar om hur ni gör, inte vad ni gör. 

Intervju med anonyma bloggaren Wiseman inom Försvarsmakten

Wiseman bloggar sedan 2007 anonymt inifrån Försvarsmakten om förändringarna i det svenska försvaret och om säkerhets- och försvarspolitik. Bloggen Wisemans's Wisdoms är den största och äldsta anonyma kritikbloggen i Sverige och Wiseman har fått ett visst genomslag ända upp till regeringskansliet.

Nedan är en intervju jag genomförde med Wiseman under april i år. Det är ett av en serie inlägg kring anonyma kritik-bloggar.

"Wiseman's Wisdoms styr debatten"

Wiseman började blogga anonymt i juli 2007. I första inlägget på bloggen beskriver han bakgrunden till bloggen så här:

"Härom dagen satt jag i bilen och kände att jag behövde prata av mig. Det är så mycket som händer i omvärlden som jag har synpunkter på, men utan att kunna framföra dem för någon. Tanken slog mig - Varför startar jag inte en blogg? Sagt och gjort, denna blogg är ett resultat av fem minuters tankegångar på väg 288 mellan Uppsala och Rasbo."

Wiseman berättar att bloggen är hans sätt att uttrycka sina åsikter. Bloggen ger större kontroll över innehållet, går snabbt att uppdatera och ger dessutom en större kontakt med läsarna än vad traditionella medier gör.

- Skriver man debattartiklar måste man oftast "vara någon" för att bli publicerad, man blir hänvisad till ett begränsat utrymme och man kan inte vara lika snabb. Därmed är bloggen ett bättre medium för mig.

- Tyvärr fungerar inte informationsflödet som det ska den normala vägen i Försvarsmakten, och som jag misstänker, inom många andra större organisationer. Informationen filtreras på vägen på grund av oförstånd, slarv eller egna agendor. Som skattebetalare och dessutom yrkesman blir jag ofta förbannad på hur det slösas med skattepengar inom Försvarsmakten och framförallt hur liten effekt det blir.

Om anonymiteten...

Det förekommer rykten och spekulationer på nätet och i korridorerna på Försvarsmakten om vem som egentligen gömmer sig bakom pseudonymen Wiseman. Enligt vissa är det folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman som är Wiseman. Andra tror att flera skribenter gemensamt ligger bakom.

- Jag tycker man har en skyldighet att uttrycka sina åsikter. Gör man inte det, ska man heller inte sitta och muttra över att saker och ting är dåliga. Sedan kan man säkert ha synpunkter på anonymiteten. Alla har rätt att kommentera på bloggen och det är diskussion, debatt och kritik som föder utveckling.

- Försvarspolitiken är ett eftersatt område. Händelser som Georigenkriget, 9/11, Tsunamikatastrofen blir en otrevlig påminnelse om att man glömt betala försäkringspremien. Utan ett kontinuerligt medialt tryck faller sådant i glömska igen.

Om effekten bloggen haft i organisationen...

- Jag hoppades på respons, men hade inte förväntade mig så stor respons, kommenterar Wiseman om hur bloggen växt.

Den positiva respons som Wiseman's Wisdoms haft och det stigande besökarantalet, har fört med sig att det finns stora förväntningar på att nya inlägg ska dyka upp. Bloggen besöks dagligen av både medier och försvarsmaktsanställda.

- Jag tror faktiskt att Wisemans's Wisdoms har bidragit till en viss förändring. Jag märker ofta när jag är runt på förbanden att ämnen som tagits upp diskuteras. Det är också glädjande att se att fler och fler försvarspolitiker väljer att blogga och dessutom länka till mig.

- Prioriteringen är dock klar. Wiseman's Wisdoms kommer alltid i andra hand efter arbete och annat.

Att driva en så omfattande blogg som Wiseman's Wisdoms tar tid. Förväntningarna på nya inlägg är höga och kommentarerna som kommer in behöver läsas och i vissa fall besvaras.

- Det tar enormt mycket tid. Vill man dra åt sig läsare är det bra att se till skriva om sådant media tar upp och sedan använda Twingly och liknande för att få länkning från artikeln. Fundera noga igenom om det är värt mödan och risken? Långt ifrån alla uppskattar kritik och uppskattar att verksamheten granskas. Jag är av åsikten att all offentlig verksamhet ska tåla en genomlysning och granskning från skattebetalarnas sida.



Not 1: Jag kallar Wiseman för "han" och bedömmer det som ytterst osannolikt att det inte skulle vara "hon", men säker kan man inte vara.
Not 2: Jag har tidigare jobbat inom Försvarsmakten.

Webben i allmänhet och Sociala medier i synnerhet

Pratat på Nätverket 24-timmarswebben i samband med Offentliga Rummet 2010 i Gävle. Kul publik och många intressanta synvinklar både på plats och på Twitter.

Webben i allmänhet och sociala medier i synnerhet on Prezi

Intervju med anonyma bloggaren bakom Totalstyrelsen

Under våren har en anställd på Socialstyrelsen bloggat anonymt om livet på myndigheten. Bloggen Totalstyrelsen skrivs av "Gullan" och har väckt en hel del reaktioner i organisationen. Nedan är en intervju jag genomförde med Gullan under mars kring drivkrafterna och idéerna bakom bloggen.

Jag har tidigare skrivit hur man som organisation kan hantera anonyma bloggar. I intervjun och några kommande inlägg följer jag istället upp drivkrafterna bakom anonyma kritik-bloggar, sammanställer tips om hur man lyckas som bloggande whistleblower samt (tror jag) en guide om hur man bevarar sin anonymitet.

"Totalstyrelsen har gjort nytta"

Gullan berättar att tanken på bloggen uppstod under hösten 2009 som en reaktion på de interna problem hon upplevde på myndigheten. Hon beskriver att hon kände ett behov av att reagera och få uttrycka sig fritt.


– Den utlösande orsaken var nog till sist den absurda interna situationen som varit frustrerande under två års tid. Den nya ledarstilen som förde med sig rädsla, tystnad och osäkerhet.

Syftet med Totalstyrelsen har enligt Gullan inte varit att minska förtroendet för Socialstyrelsen som myndighet. Hon ger intryck av att vara en person som verkligen tror på Socialstyrelsen och dess uppdrag. Det finns en stor vilja och kunskap bland dem som jobbar på myndigheten och man gör generellt ett bra jobb som förtjänar allmänhetens förtroende.


– Tillit och förtroende är något man får om man förtjänar det. Om Totalstyrelsen förtjänar förtroende får den det. Men verksamheten behöver alltid diskuteras och granskas. Det väcker mer misstankar och osäkerhet när man försöker dölja vad som händer.

Om sagoformen...
Totalstyrelsen är skriven i sagoform. Huvudpersonen Måns är Socialstyrelsens generaldirektör och karaktärerna Måna, Bill O´bull och Strålflickan är alla höga chefer på myndigheten.

– Bloggens sagoform kändes naturlig och gjorde det möjligt att fabulera friare. Jag såg det som hände i sagoform innan jag fick tankarna på att börja blogga. Figurerna Måns och Bill O'bull hade redan skapat sig själva.

Gullan tror också att sagoformen är en orsak till att bloggen blivit levande och att det uppstått så mycket interaktivitet med läsarna. Många som kommenterar väljer också att använda sagoformen och skriver in sig själva i berättelsen. Kommentatorer har också lyft upp personer som saknas i berättelse och Gullan har följt upp med att införa en ny karaktär.

– Jag kan egentligen inte se några nackdelar med sagoformen. Den passar bra ihop med anonymiteten. Bloggaren visar sig inte och då ska inte heller det som beskrivs ha verklighetens form. Det är också en markering om att detta är min subjektiva verklighet. Jag kan inte hävda att det jag skriver är sant. Bloggen är en subjektiv spegelbild av den verkliga myndigheten.

Om anonymiteten...
Anonymiteten är ett tema som diskuterats relativt ofta i kommentarerna på bloggen. Majoriteten av besökarna försvarar Gullan och hennes rätt att vara anonym, medan andra anser att det sänker trovärdigheten och skapar en otrevlig ton.

– Anonymiteten är ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin i sig.

Om läsarnas reaktioner... 
Det övergripande temat på bloggen är kritiken av ledarskapet på myndigheten. Det handlar om lågt i tak, stark hierarki och rädsla att säga vad man tycker. Inläggen har bemötts huvudsakligen av positiva reaktioner, men det är också många som inte håller med Gullan.

– Det mest överraskande i läsarens reaktioner är tacksamheten som uttrycks. Många uttrycker att de känner sig mindre ensamma i sin frustration och mindre galna i sina tolkningar av det som sker. Men det har också kommit några negativa kommentarer. Ett tag blev stämningen hotfull mot mig. Jag skulle vara rädd, man visste vem jag var och så vidare.

Gullan lyfter också fram att hon hela tiden försökt att inte vara utpekande mot enskilda medarbetare. Det har fungerat bra, men har också vid några tillfällen gått fel, främst gentemot medarbetare på kommunikationsavdelningen, "pratarbetare".

– Jag har varit okunnig om vissa begrepp och titlar. Det gjorde att vissa pratarbetare kände sig utpekade. Jag drog egentligen alla över en kam, visste inte att det bara fanns en person med en viss titel och att denna skulle känna sig utpekad.

Om effekten bloggen haft i organisationen... 
Under tiden som bloggen var som mest aktiv fördes en diskussion internt på Socialstyrelsen om hur man skulle förhålla sig till den. Generaldirektör Lars-Erik Holm har också intervjuats på Socialstyrelsens intranät om sin syn på Gullan.

– Ja, jag tror att bloggen haft viss effekt internt, säger Gullan. Jag tror att en effekt är den interna debatten om takhöjden som väcktes till liv här under våren. Det blev nog omöjligt för ledningen att undvika den. Samtidigt är det en svår debatt för ledningen att föra. Det hjälper ju inte hur mycket de ropar att taket är högt om de inte visar det i handling. Om bloggens anhängare har rätt, har den i alla fall bidragit till bättre arbetsmiljö för dem.

Gullan har sedan en liten tid tillbaka tagit "time-out" från bloggandet, men säger att hon kanske kommer tillbaka igen.


Not 1: Jag kallar Gullan för "hon" men det kan lika gärna vara "han".
Not 2: Jag har tidigare jobbat på Socialstyrelsens kommunikationsavdelning.

Ämnen till crowdsourcad föreläsning på Offentliga Rummet

Nu har jag sammanställt förslagen om vad jag ska ta upp i min crowdsourcade föreläsning på Offentliga Rummet. Går fortfarande bra att komma med idéer eller till och med material ni vill visa upp för offentliga sektorns webbansvariga och informationschefer (skriv kommentar här, på facebook-gruppen eller via twitter)! Cred ges under föreläsningen till de personer/företag som bidrar.

Här är de ämnen som verkar mest intressanta hittills

1. Var går gränsen mellan privat och yrkesroll i sociala medier? Hur ska man balansera behovet av att vara personlig i sociala medier med lojaliteten mot arbetsgivaren? Vad har man rätt att säga och vad är etiskt fel att inte säga? Tack till @bjornhagstrom @lenacarlsson @parabrahamsson @Kommunchef och @Hansherman
2. Hur ska man tänka vad gäller diarieföring i samband med sociala medier? Kan en tweet vara en inkommen handling? Tack till @lenacarlsson och @JesperAstrom
3. Hur funkar den semantiska webben och vad är OpenGov? Hur kan mer strukturerad information öka effektiviteten? Tack till @peterkrantz @folkunikalmar och Johan Thorsson
4. Och så den något utmanande men sköna frågeställningen: Hur bygger man en tillgänglig webbplats under 10.000 kr? Tack till @peterkrantz

Andra ämnen som dykt upp: 

1. Hur skiljer sig användningen av sociala medier i privat och offentlig sektor? 
2. Kan förhållningssättet i sociala medier integreras i organisationens organisationsstruktur, beslutsstruktur, ledningsstrkur?
3. Hur hanterar vi troll? 
4. Vad är riskerna för offentlig sektor med att finnas i sociala medier? 
5. Vi skulle aldrig skriva "myndigheten dricker coca-cola" ändå skriver vi gärna "myndigheten finns på facebook". Innebär det att vi gynnar privata intressen? 
6. Hur undviker man dubbelarbete genom att knyta ihop nyhetspublicering (webb) med twitter och Facebook-meddelanden? 
7. Goda exempel på sociala medier?
   

Så, är de fyra första det viktigaste att ta upp? 
Eller vill ni komplettera/ändra/förtydliga/fördjupa/ta bort?

Crowdsourcing av föreläsning på Offentliga Rummet

Härmed crowdsourcar jag min föreläsning på Offentliga rummet.

25 maj pratar jag för en samling webb-folk från kommuner, landsting och myndigheter på Offentliga Rummet där nätverket 24-timmarswebben träffas. Det ska bli grymt kul! Förra året var kring 100 anmälda – ser fram emot liknande siffror i år.

Temat är webb för offentlig sektor i allmänhet och sociala medier i synnerhet. Målgruppen består av informationschefer, IT-samordnar, webbredaktörer, informatörer och webbansvariga.

Vad tycker du att jag ska ta upp?

Vad skulle du vilja skicka för budskap till offentliga sektorn? Vad är de bra på? Vad är de dåliga på? Hur borde man göra annorlunda? Hur löser man de vanligaste problemen offentlig sektor står inför vad gäller sociala medier – till exempel avgörandet av vad som är offentlig handling och inte eller gränsdragningen mellan vad man får och inte får säga? Vilka frågor är viktigast? Största utmaningarna?

Idéer? Färdiga bilder att visa? Budskap ni vill föra fram? Kritik som jag ska framföra?

Självklart blir det cred under föreläsningen till alla som på nåt sätt bidragit!

Misslyckad juridisk skrämseltaktik från Sverigedemokraterna #EpicFail

Sverigedemokraterna gick för några veckor sen ut med ett pressmeddelande om att man tänkte vidta juridiska åtgärder mot kampanjsajten sverigedemokraterna.de för varumärkesintrång. Se min tidigare post om sverigedemokraterna.de här.

Enligt ett pressmeddelande från kampanjen sverigedemokraterna.de har partiet nu gått vidare med hotet genom att skicka ett formellt brev till den person som står som administrativ kontakt för domänen i Tyskland.

Det som är fascinerande med Sverigedemokraterna är deras till synes desperata försök att verka politiskt korrekta trots att majoriteten av medlemmarna inte ens verkar rumsrena. Personen bakom kampanjen har fått kommentarer alltifrån personliga påhopp till hot om skadestånd och fängelsestraff. Som Magnus Bråth skriver "de slafsar runt som arga amatörer och spammar".

Men det är ännu mer fascinerande att de även juridiskt verkar desparata. Det man har skickat till den stackars tyska kontaktpersonen (som inte har någonting med kampanjen att göra och troligen inte nån aning om Sverigedemokraterna) är ett utdrag från ett varumärkesskydd hos EU:s Office for Harmonization in the Internal Market.

Problemet är bara att registreringen gäller ett figurskydd, nämligen Sverigedemokraternas blåsippa. Det är inte en registrering för ett namnskydd. Kampanjen sverigedemokraterna.de har vad jag vet aldrig använt blåsippe-logotypen. Så det Sverigedemokraterna lyfter fram i sin skrämseltaktik är alltså ett dokument som ska verka formellt men i själva verket är helt irrelevant. Man kunde lika gärna ha hänvisat till en registrering av "Banan". 

Att den som ligger bakom kampanjen dessutom väljer att spela med helt öppna kort och publicera alla dokument vad gäller detta, gör inte historien mindre intressant!

Läs även Sverigedemokraterna tokar till det juridikt.

Från webbplats till social webb

I fredags körde jag en presentation för ett 30-tal partners och directors på PwC om om hur internet utvecklas och hur vi påverkas av det. Från webbplatsens decennium på 2000-talet till den sociala webben på 2010-talet. Från Carl Bildt som 1994 berättade att han skickat e-post för första gången, genom internetbankens utveckling till drivkrafterna i delaktighetskulturen.

Webbplatsen är död - Länge leve den sociala webben! on Prezi

Några snabba polls om åhörarna:
- Alla känner till Wikipedia
- Alla känner till Facebook, cirka 6 av 30 finns där
- Nästan alla har hört talas om Twitter, ingen av 30 finns där
- Ingen har hört talas om crowdsourcing
- Ett fåtal känner till LinkedIn
- Några enstaka känner till rss

Mobbning på nätet: Hur gör du? Vad är det?

Mobbning som äger rum på nätet eller via mobiltelefoner kallas ibland för e-mobbning (eller ibland cybermobbning, nätmobbning, cyberbullying). Men mobbning är mobbning och kränkning är kränkning oavsett var det sker, så organisationer som till exempel Friends har börjat röra sig bort från den benämningen. I kommunikationen på nätet förekommer ibland kränkningar och mobbning, precis som det ibland förekommer i klassrummet eller på skolgården - men det är ingen speciell sorts mobbning.

Mobbning på nätet ska hanteras som all annan mobbning

Nätverket Friends, skriver så här i sin bok om mobbning på nätet:

Frågan du som vuxen bör ställa dig är om du i genrella termer också varnar barn och ungdomar i din närhet för skolgården? Säger du: "Skolgården är en farlig plats där man blir kränkt. Den bör du undvika."? Troligtvis inte. Om någon blir kränkt eller mobbad i skolan agerar du snarare som vuxen för att stoppa det inträffade. Du pratar troligtvis med barnet, kanske ringer till skolan, bestämmer tid för möte med rektor och lärare, begär att fler vuxna är ute på skolgården eller i korridorerna, kanske pratar med andra berörda föräldrar eller tar en dag där du följer med till skolan för att bilda dig en egen uppfattning."

Finns det några skillnader mellan mobbning på nätet och mobbning i andra sammanhang?

Alla områden där människor umgås skiljer sig lite från varandra: På skolgården, i klassrummet, på nätet, på idrottsföreningen.

• Mobbning på nätet kan fortsätta när den mobbade går hem från skolan. Det har alltid förekommit, men är svårare utanför nätet.
• Vid mobbning på nätet kan meddelanden och bilder skickas ut snabbare till många personer.
• Graden av anonymitet för den som mobbar kan vara högre än i andra sammanhang. De flesta sociala nätverk uppmuntrar att man använder ritkiga namn och i de allra flesta fall är det uppenbart för de inblandade vem som är vem. Men nätet ger möjlighet till större anonymitet än andra arenor.
• Spåren av mobbningen kan hänga kvar längre, eftersom meddelanden på internet i många fall ligger kvar under lång tid. Det innebär dock också att mobbningen blir lättare att bevisa och på så sätt lättare att ta tag i. Mobbning på nätet är lättare att dokumentera eftersom den lämnar spår i form av text och bilder.
• Mobbning på nätet sker mer offentligt, den kan ofta beskådas av utomstående vilket är ovanligt vid mobbning på andra platser. Det gör det lättare att upptäcka (under förutsättning att vuxenvärlden engagerar sig).

Vad gör du om du utsätts för mobbning på nätet?

1. Prata med en vuxen, till exempel en förälder, lärare, tränare eller någon annan du litar på.
2. Du kan också prata med Nätvandrarna eller Bris. 
3. Spara meddelanden, mail, postningar och sms som är hotfulla eller kränkande. Då blir det lättare att reda ut situationen. 

Vad kan du göra om du som vuxen upptäcker mobbning på nätet?

1. Var närvarande. Vuxen närvaro är alltid ett första steg och alltid det som kan lösa den akuta situationen. Skapa ett konto på den sajt där mobbningen sker, läs vad som skrivs och bilda dig en egen uppfattning om vad som hänt.
2. Om det är ditt barn som mobbar eller som blivit mobbad, så prata om det som hänt. Ha en respektfull, rak och öppen dialog.
3. Dokumentera det du ser genom att ta skärmdumpar* eller spara som pdf*. I de flesta fall låter mobbaren kränkande material ligga kvar (det är en del av mobbningen) men det kan försvinna lika snabbt som det kom upp.
4. Försök att reda ut vem eller vilka som ligger bakom. Om personenen är anonym kan du till exempel titta på vilka vänner personen har, vad personen skrivit tidigare eller söka efter personens alias på Google. Det finns alltid ledtrådar som pekar i en riktning (till exempel vilken klass personen går i) och andra ledtrådar som utesluter (till exempel vem personen inte är).
5. Prata med skolan och upprätta en plan gemensamt för hur ni ska gå tillväga. Vänd dig till klasslärare eller rektor. Upplever du att du inte får gehör ska du vända dig till utbildningsförvaltningen (för kommunala skolor) eller skolans styrelse (för friskolor). Behöver du ytterligare hjälp för att driva på ärendet kan du göra en anmälan hos Barn- och elevombudet, BEO.
6. Anmäl händelsen till webbplatsen där den äger rum. På Facebook kan till exempel man anmäla både personer och grupper. Förvänta dig dock inget direkt gensvar, den här typen av funktionalitet missbrukas så det ska oftast till flera anmälningar innan sajten agerar.
7. Om någon blivit utsatt för brott kan du göra en polisanmälan. 

* Skärmdump: Med Windows tryck på tangenten PrtSc, gå sedan till Word, PowerPoint eller Paint och välj menyn arkiv-klistra in. På Mac, tryck äpple-shift-3, en fil skapas då på skrivbordet. Spara som PDF: Om du har rätt programvara installerad, kan du välja "Spara som" och formatet PDF alternativt välja "Skriv ut" och välja PDF som skrivare.

Vidareläsning: Friends, Bris, Skolinspektionen, Medierådet, Kränkt.se, Surfa Lugnt med flera.
Exempel på mobbning på Facebook: En annan sida av mobbning på Facebook, Norrbottens Kurirsen, Sydsvenskan DN, SvD.

En annan sida av mobbning på Facebook

Idag har ytterligare ett fall av mobbing på Facebook avslöjats i media. Norrbottens-Kuriren skrev om en flicka som utsatts för mobbning på Facebook. Under dagen har artikeln följts upp i båda tryckta medier, på tv, och i bloggosfären. Det återkommande i denna berättelse, liksom i många tidigare, är att skulden i stor utsträckning läggs på Facebook - inte på de vuxna som borde ha ingripit; inte på skolan; inte på mobbarna själva.

Mobbning är förkastligt på alla sätt, oavsett var den sker. Men för att förhindra det måste man ta sig tid att förstå och sätta sig in i situationen. Skyller man situationen på Facebook eller internet så gör man fel. Det aktuella fallet från idag är tvärtom ett tydligt exempel på den positiva kraft som internet ofta har. 

Redan i det tredje inlägget i Facebook-gruppen tar någon avstånd från mobbningen. 

Därefter kommer några grovt kränkande inlägg upp under några dagar. De bemöts av personer som "gillar" påståendet eller som håller med i kommentarerna. 

Därefter följer en diskussion där ett flertal personer blandar sig i, men som främst är mellan initiativtagaren (en av dem) och den som utsatts för mobbningen. 

Efter detta tas gruppen i princip helt över av de som sätter sig emot smutskastningen.

Internet är inte problemet. Det är däremot ett problem att man skuldbelägger internet istället för att faktiskt ta tag i mobbningen. 

Forskningen är inte helt överens om hur man bäst förhindrar mobbning, men alla är överens om att de vuxnas tydliga ställningstagande och aktiva ingripande är avgörande. Det handlar om att visa vad som är okej och inte.

Det forskningen däremot är överens om är att tonåren handlar om att bryta regler för att ta sig in i vuxenvärlden. Ju mer reglerna tar fasta på att förhindra naturliga delar i ungas vardag, desto mindre kommer de att respekteras. Genom att lägga skulden på internet - eller helt förbjuda användning av till exempel Facebook - riskerar man att få motsatt effekt. Vuxenvärlden motsätter sig något som är en så grundläggande del av ungas vardag att de istället slår ifrån sig ännu mer. Förbud och missriktad skuldbeläggning grundas på rädsla, och det är helt fel sätt att bemöta mobbning!

NOT 1: Under dagen har gruppens medlemsantal minskat från 130 till 99.
NOT 2: Några tidningsartiklar nämner två grupper. Jag tar inte upp den andra, eftersom jag klassar den som trollning.

Totalstyrelsen vs. Socialstyrelsen

Igår kväll uppstod en diskussion på Twitter och bland bloggare angående anonyma bloggkommentarer. Det började med att Walter Naeslund fick en anonym kommentar på sin blogg. Han slog då upp den ip-adress som kommentaren var skickad från och svarade genom att avslöja avsändarens identitet. Bland annat Magnus Bråth reagerade på detta och tycker att det är fel att hänga ut någon som vill vara anonym (om man själv erbjuder möjlighet att vara anonym, så ska man inte röja dem som använder den möjligheten). Även Nikke Lindqvist hoppar på diskussionen och uppdaterar kommentarspolicyn på sin blogg.

Under tiden pågår också en annan diskussion kring anonymitet i bloggar. Sedan några månader tillbaka finns nämligen en blogg som skrivs av en anonym anställd på Socialstyrelsen, med mycket hård kritik av den egna organisationen och ledningen. De senaste dagarna har en annan anställd gått in och kommenterat bloggen vilket fört med sig ytterligare en mängd anonyma kommentarer från olika håll.

Personen som driver bloggen kallar sig Gullan och kommenterar så gott som dagligen händelserna på myndigheten. Det är relativt skickligt gjort, dels för att "hon" (om vi antar att personen tillhör den kvinnliga majoriteten på Socialstyrelsen) röjt undan de uppenbara sätten att spåra henne, dels för att kritiken sker i "sagoform" med uppdiktade namn på ett bitvis rätt subtilt sätt. Men att det är Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm som döljer sig bakom namnet "Måns" i Gullans inlägg är uppenbart.

Om Gullan är en whistleblower som till slut får rätt och bidrar till att faktiskt förändra myndigheten, eller om hon är relativt ensam om sina åsikter, kan vi lämna därhän.

Men hur agerar man som organisation när detta uppstår? Jag kan tänka mig några alternativa handlingssätt. Vad tycker ni?

1. Inte göra nånting. Försök inte vidta några motåtgärder mot bloggen och kommentera inte inläggen. Den här typen av avarter ska tigas ihjäl, så länge de inte får någon uppmärksamhet så kommer de inte att överleva. Den här linjen tror jag inte alls på. Men det råkar vara den linje man valt att gå, även om man också gör vissa efterforskningar. 
2. Ta reda på vem som ligger bakom och vidta åtgärder på personalnivå. Det här är ett allvarligt avsteg från den lojalitet arbetsgivaren har rätt att kräva från sin anställda. Det här tror jag inte heller på, det bevisar ju att "Gullan" har rätt: Det är lågt i tak och man får inte tycka vad man vill. 
3. Låt andra personer gå in i diskussionen på ett ärligt och personligt sätt som gör det lite obekvämt för den som ligger bakom. Den här linjen tror jag kan ha viss framgång. Det är inte lika bekvämt att dölja sig bakom anonymitet och anklaga andra för saker, när någon står rakryggad med sitt namn och säger emot. 
4. Visa att bloggen har fel. Publicera till exempel inläggen från bloggen direkt på intranätet (via rss). Bloggen lever ju på att påstå att det är lågt i tak och att man inte får tycka vad man vill på Socialstyrelsen. Publicerar man det direkt på intranätet och tillåter åsikterna där så desarmerar man Gullan fullständigt. Det här tror jag är bästa sättet att ta tag i problemet (det behöver inte vara just på intranätet, men ni förstår poängen). Vad är poängen med att ha en anonym "vi får inte säga vad vi tycker"-blogg om det man skriver publiceras direkt internt? 

Håller ni med om dessa handlingssätt, vad skulle ni göra? 

Läs också Socialstyrelsens tidigare presschef om den anonyma bloggen. 

Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

Behöver man verkligen en policy för sociala medier? I grund och botten handlar det bara om sunt förnuft. Samma regler och förhållningssätt gäller på webben som i andra sammanhang. Har man tystnadsplikt om vissa frågor, så gäller tystnadsplikten förstås på samma sätt på nätet.
Är man bekväm med det synsättet, så ska man förstås inte ha en policy bara för att ha en policy.

Men sociala medier är nytt och då har vi ett annat riskbeteende än på andra områden. Vissa är för försiktiga och andra är alldeles för orädda. När e-post kom införde många företag en mejl-policy, nu 15 år senare är det ovanligt eftersom riskbeteendet har förändrats.

• En policy skapar trygghet för de anställda, att det är okej att använda sociala medier.
• En policy skapar trygghet för företagsledningen. Man vet att medarbetarna är informerade om förhållningsreglerna som gäller.
• En policy innebär att om ett problem uppstår, så har ledning och medarbetare en gemesam grund för att ta itu med frågan.

Med den utgångspunkten bör en policy för sociala medier vara kort och enkel. Den måste vara förankrad i företagsledningen och den måste kommuniceras till samtliga medarbetare. Den ska göra att både medarbetare och företagsledning känner en trygghet, så den får inte bara prata om begränsningar och hinder. Den ska inte bara undvika att vi beter oss fel, utan också bidra till att vi använder sociala medier på ett bra sätt.

Här är en mall för en grundläggande policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier (på webben överhuvudtaget), som jag tror passar de allra flesta organisationer. Orden "kund" och "företag" kan förstås bytas ut.


Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

Genom sociala medier förs kunder och företag närmre varandra eftersom kommunikationen sker på samma villkor. Vi vill uppmuntra till användning av sociala medier i arbetetssyfte men också påminna om att du representerar din arbetsgivare, både på jobbet och privat.

1. Var öppen, ärlig och lyssnande. I sociala medier märks det snabbt om man försöker dölja något. Använd ditt riktiga namn och var tydlig med var du jobbar och din roll. Var öppen och dela med dig. Lyssna på vad som sägs och ta till dig.

2. Håll dig till det du själv jobbar med. Skriv och kommentera inte det som ligger utanför din expertis eller dina arbetsuppgifter. Var tydlig med vad som är din egen åsikt, uttryck inte åsikter som strider mot organisationens ställningstaganden.

3. Var dig själv. Sociala medier är konversationer, gränserna mellan privat och yrkesroll suddas ut. Uttryck dig som du skulle göra när du träffar en kund eller leverantör över en lunch. Försök vara personlig och ge gärna ditt eget perspektiv.

4. Respektera företaget och dina kollegor. Sekretess och tystnadsplikt gäller på samma sätt i sociala medier som i andra sammanhang. Tänk efter en gång till innan du postar. (Tillägg när policyn används i offentlg sektor: Tänk på offentlighetsprincipen och reglerna kring diarieföring, ger du dig in i en diskussion på nätet så kan det komma att betraktas som ett ärende som ska diarieföras. Bedömningen är densamma som för till exempel e-post.)

5. Bekräfta eller förstärk gärna positiva omdömen. Besvara inte negativa kommentarer som är direkt hatiska eller skämtsamma. Bidra gärna med rätt fakta och följ alltid upp om en kund visar missnöje.


Det är fritt fram att använda den här policyn ordagrant eller ändra i den. Eller använda som diskussionsunderlag för att ta fram en egen. Skriv bara en kommentar nedan och berätta om det.


Tips:  http://www.ihm.se/facebook-pa-jobbet

12 skäl till att din organisation bör undvika sociala medier

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation.

Eller så här: För att vi ("sociala medier-ivrare och pr-folk") ska bli bättre på att bemöta företagsledningarnas kritik av sociala medier och den negativa bilden som ofta målas upp i de traditionella medierna, så kan det vara bra att vi funderar på vilka argument de använder. Samtliga argument nedan är verkliga, hämtade från olika organisationer och inspirerat från olika inlägg på nätet.

Vissa är lätta att tillbakavisa, andra är svårare och vissa är faktiskt helt korrekta. Jag tror helt enkelt att vi måste våga problematisera och diskutera fördelar, nackdelar och utmaningar mer öppet istället för att bara höja sociala medier till skyarna utan att riktigt bemöta den skepsis som finns. Uppmaning: Vad är era kortaste och bästa svar på motargumenten nedan? Vilka av dem  har ni stött på? Saknas det något?

1. Vi måste hålla en hög produktivitet bland våra anställda
Om vi öppnar upp för de så kallade sociala medierna kommer det att ta alldeles för mycket tid av de anställda. Det blir avbrott i arbetet hela tiden om man ska sitta och läsa bloggar och svara på chattar. Det finns studier som bevisar detta. Till exempel Trend Micro i Sverige som konstaterar att en stor andel människor privatsurfar 1-2 timmar varje dag på jobbet. Andra intressanta är BizReport eller Bob Bly. 

2. Vi vill inte ha negativa kommentarer
Om vi tillåter kommentarer på vår webbplats eller använder Facebook kommer vi att få massa negativa kommentarer. Det är alltid de som är kritiska som skriver, de positiva skriver inget. Jag vet att vi framförallt har några gamla kunder som alltid kommer tillbaka och är kritiska, det är naturligt i vår bransch. Och några före detta anställda som är förbannade. Men vi kan inte låta dem ta över och skriva ner oss. Tänk om någon startar en hatgrupp mot oss? Vi förlorar helt enkelt kontrollen över vårt varumärke.

3. Vi måste förhindra att information läcker ut
Det är affärer vi bedriver och vårt affärsfokus har lett oss dit vi är. Det är många som skulle vilja veta hur vi gör och våra konkurrenter bevakar oss hela tiden. Vi kan inte tillåta att information läcker ut för att de anställda sitter på nätet. Det kan också vara känsligt internt, stora beslut vi fattar kan skapa oro bland de anställda, vi måste kunna hålla såna diskussioner internt i små grupper. Det finns många exempel på detta, amerikanska försvarsdepartementet har till exempel konstaterat att hemlig militär information läcker ut från amerikanska försvaret via sociala medier nästa varje månad. Se även denna rapport.

4. Vi har juridiska hinder mot att använda sociala medier
Vi är juridiskt ansvariga för allt vi publicerar, men det kan vi inte följa upp när vem som helst får skriva på vår webbplats eller när våra anställda skriver var som helst om oss. Rättsläget är också oklart vad gäller hur mycket vi måste informera om när vi skriver en företagsblogg, eller om kommentarer som kommer in har samma juridiska status som brev. Vem ansvarar för innehållet i bloggkommentarerna, får de anställda skriva vad de vill? Därför måste vi ha kontroll över detta.

5. Vi måste värna om vår höga trovärdighet
De så kallade sociala medierna är inte trovärdiga, vem som helst kan ändra innehållet, det finns ingen kontroll av vem som ligger bakom. Det är ingen trovärdig kanal, man har ju hört om hur sidor på Facebook missbrukas och folk som blir lurade hela tiden. Vi har hög trovärdighet och det får vi inte riskera att förlora.

6. Vi har ingen användning av kommentarerna vi får
Vi kan inte agera utifrån tyckande och allmänna kommentarer, utan måste ha en verifierad metod när vi arbetar. Det är inte statistiskt säkerställt med frågor och svar på nätet och vi måste ha verifierbara data. Om några personer tycker nåt på vår hemsida, hur vet vi att det är representativt för hela vår målgrupp?

7. Vi måste ha hög IT-säkerhet och inte slösa bandbredd
De sociala medierna är inte it-säkra. Det sprids virus och det finns säkerhetsluckor i sajterna så andra kan komma in i våra nätverk och komma över känslig information. Sajterna tar också så mycket bandbredd att vårt nät blir segt. Det är många som gör så här, så det är inget konstigt. Till exempel SEB , SAS , Vasa Stad och Katedralskolan. Läs även SEOtaktik som sammanställer säkerhetsrisker med sociala medier.

8. Vi måste göra långsiktiga investeringar
Vi kan inte bara hoppa på trender, som det här med sociala medier. Det har blivit väldigt stort och övervärderat just nu. Vi är ett företag som har funnits i 75 år, vi måste ta det lite lugnt med att hoppa på nya trender och se till att vi gör långsiktiga satsningar för att överleva i minst 75 år till. Vi behöver inte vara först ut; de andra, mindre, aktörerna måste hoppa på trender för att hitta en nisch men vi tillhör marknadsledarna och då har vi ett annat ansvar för långsiktigheten. Vi ska nog vänta ett tag, vi behöver inte vara först.

9. Vi måste tänka på våra anställda
De måste få ha sin integrititet och sin fritid. Man har ju hört om bedrägerierna och mobbningen på nätet. Vi har ett ansvar som arbetsgivare för att våra anställda inte far illa, i alla fall inte på arbetstid. Det är samma sak som att vi har en strikt alkoholpolicy och inte tillåter rökning. Förresten är det bättre att folk umgås på riktigt!

10. Vi har ingen användning av sociala medier
Det går inte se en return of investment på sociala medier. Kostnaderna är höga och vi vet alla att det är svårt att sälja på nätet. Dessutom kan vi inte bara ge bort informationen vi har, vi måste ju ta betalt för den kunskap och de redskap vi har. Nä, det finns ingen avkastning på sociala medier. Det är bara en massa pladder och småsnack. Det finns omfattande studier på detta. Institutet Pear Analytics i USA har till exempel konstaterat att Twitter består av meningslöst babbel. I sin rapport konstaterar dem att 40 procent av meddelandena är sådant världen kunde vara utan. Twitter är som att läsa mail utan spamfilter.

11. Vi måste se till att behålla våra medarbetare
Det är ju massa rekryteringsföretag på nätet, framförallt LinkedIn. Det gör ju att våra medarbetare kanske blir uppsökta av andra aktörer som vill ha information eller rekrytera dem. Vi måste vara försiktiga så inte andra tar vår kompetens. De kanske kan lägga upp sina intressen, men inte hela cv:n.

12. Vi har ingen som kan lägga så mycket tid
Ska vi jobba med sociala medier? Då måste vi ju ha nån som kan svara på alla kommentarer. Och vi måste upprätta en granskningsfunktion och en rutin för det. Tänk om vi får så många kommentarer och frågor att vi inte kan hantera det? Och vem kan läga den tiden?

Om det inte räcker... 
Om argumenten ovan inte biter, så går det också bra att försöka med undanflykter. Till exempel: "Vi får titta på det senare, efter stortavlekampanjen i höst kanske." Eller skyll på nån annan avdelningen: "Det där är marknadsavdelningens/it-avdelningens ansvar." Eller gör det till nåt jättestort: "Det där är en styrelsefråga."


Svar, motargument och uppmuntran: 

• Björn Alberts: Motargument till 12 skäl att inte använda sociala medier
• Same Same but Different, Jerry Silfwer: Veckan som gick – Vecka 4
• Doktorspintt, Jerry Silfwer: Smurftips
• Martin Garlöv, Brygubben: Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier
• Joakim Jardenberg 
• Gert Frost: 12 frågor och svar 
• Beta Alfa

Andra som skriver om detta: Chef: Facebook ger dumma medarbetare , Management Issues: Man blir dummare av Facebook än av marijuana , Trend Micro: Svenska företag brister i riktlinjer , SVT: Facebook oroar chefer , SvD: Nya JK avvisar sociala medier , Ledarna: Allt fler företag spärrar Facebook , Chef: Farligt att stänga av sociala nätverk , Chef: »Ska jag adda medarbetare på Facebook?« , Kreafon: Oro, okunskap och sociala medier , SvD: Chefer oroliga för Facebook , DN: Cheferna oroas över Facebook , Dagens Media: Twitter och Facebook oroar svenska chefer , IDG IT24: Allt fler företag blockerar Facebook , Fredrikbloggen: Chefers oro för sociala medier , Sydsvenskan: Revolutionen kommer inte att äga rum på Twitter , Financial Post: Does Social Media Help or Hinder Productivity? , Resumé: ”PR-byråerna förstår inte sociala medier” ,

Haitibluffen och Facebooktroll - Källkritiken på nätet är otroligt dålig

Några dagar efter den stora jordbävningen på Haiti dök det upp en grupp på Facebook med namnet "2 kr per användare till Haiti". På kort tid kom den upp i över 211.000 medlemmar. Jag såg själv hur några av mina Facebook-vänner gick med i gruppen.

Gruppen var bluff och skapade rätt mycket rubriker när innehållet plötsligt ersattes med budskap om nekrofili.

Detta kallas trollning och handlar om att man provocerar medlemmarna på en sajt med innehåll som man vet att de inte alls kan stå för. På Facebook har upplägget varit att man skapar en hel grupp för en viss fråga (till exempel "Vi som hatar Sverigedemokraterna"). Sen jobbar man med att få många anhängare, och till slut byter man ut innehållet eller namnet på gruppen till något annat ("Vi som är Sverigedemokrater"). Numera går det inte längre att byta namn på grupper med över 5000 medlemmar, men då byts istället bild och beskrivning ut.

Hittade en trollgrupp på 15 minuter: "Hårdare straff för våldtäktsmän"
Det som är anmärkningsvärt är att det är så pass vanligt och att det är så lätt att få anhängare till en sådan grupp. Det tog mig bara 15 minuter att hitta en solklar trollgrupp genom att titta igenom några grupper som mina Facebook-vänner är med i.

Minst en av mina vänner är med i gruppen "Hårdare straff för våldtäktsmän". Gruppen har 2037 medlemmar efter bara ha funnits lite drygt en månad (första inlägget skrevs 21 december 2009).

Att detta är fejk är helt uppenbart. Det räcker att titta på de tre personer som är administratörer för gruppen: Kennet Hurtig, Tito Rizzoni och Jesper Wass. Kennet har 9 vänner, Tito har 6 vänner och Jesper har 8 vänner. Dessutom är förstås alla tre vänner med varandra, så det är en väldigt liten krets. Detta är förstås fejkade konton, personerna är påhittade.

Om inte gruppen avslöjas (vilket jag hoppas att detta inlägg ska klara av) så lovar jag att den kommer att byta namn till något i stil med "Legalisera våldtäkt" när den börjar nå kring 10.000 medlemmar.

Vem ligger bakom?
Upphovsmännen (nästan helt uteslutande män) bakom trollningarna består dels av en mängd nybörjare som har hört talas om trollning och vill prova själva. I den gruppen finns exempel på folk som misslyckas helt och till exempel använder sina riktiga konton. Det får förstås också som konsekvens att deras riktiga vänner drabbas.

Men det finns också en inre kärna av mycket större troll. De håller till på exempelvis Flashback och numera även Existenz, där man både kommer på trollidéer och planerar tillsammans. Och de har till och med ett eget förbund "Svenska Trollförbundet", där bland annat Haiti-gruppens skapare Macks, är med. 

Jag har försökt förstå vad som driver dem och får faktiskt erkänna att jag förstår en del av charmen med trollning, utan att jag på något sätt stödjer dem. Många verkar tro att facebootrollning handlar om att sprida sina budskap, mer eller mindre i reklamsyfte. Till exempel säger juristen Karolina Lassbo i en intervju med Realtid.se att "en anledning till att dra igång dessa grupper kan vara att de egentligen vill göra reklam för något annat". Dataföreningens it-expert Daniel Tornberg verkar ha samma uppfattning: "Att en grupp vill komma upp i viss volym beror ofta på att de vill få fram ett budskap; det kan gälla politiska, religiösa eller kommersiella intressen."

Men det handlar inte om det. Trollen skriver själva att det handlar om humor och det verkar faktiskt vara deras främsta drivkraft. Stora skrattsalvor uppstår i diskussionstrådarna när någon blivit lurad och återkommande ord är "löjligt", "ironiskt" och uttryck som till exempel "hur kan folk vara så dumma så de går på det där". Det liknar i grund och botten practical jokes och är förstås en typ av humor. Man kanske kan jämföra med det klassiska "dolda kameran"-temat; man lurar någon intet ont anande människa och ser på hur de beter sig i den situationen.

Så långt är jag med. Däremot tycker jag det går till överdrift när man till exempel drar in barnporr eller börjar skratta åt händelser som jordbävningen i Haiti eller olika dödsfall. Men det finns alltså vad jag kan se inget egentligt syfte att sprida dessa budskap. Snarare väljs budskapen ut just för att de väcker uppståndelse, eftersom skämtet når längre då.

Några troll som pratar om Haiti-bluffen:

Yantra: Mycket lyckat tycker jag me, skrattade så jag väckte hela huset igår natt
Cybzil: Underbart kul. Ett intressant iakttagande är ju att dem som klagar över att det var smaklöst och hemskt på ens riktiga facebook är ju till 90% tjejor, antar att det var samma för er?
lillhaggan: Jag följde haitigruppen på avstånd, och bara väntade på att det skulle explodera, och jävlar vilken smäll! Sjukt osmakligt och humor på högsta nivå! Snyggt!

Trollen har en poäng
Det som gång på gång också framhålls av trollen - det som de faktiskt skrattar åt - är hur pass lätt det är att lura folk på det här sättet. Om man försöker bortse lite från upprördheten kring till exempel Haiti-bluffen, så är det faktiskt intressant att det här så lätt kan bli så stort. Hur kan 211.000 människor på en vecka gå med i en grupp som ska skänka 2 kronor per medlem utan att ens veta vem som ligger bakom och skänker pengarna? Tänker man lite på det så är det nästan lika förbluffande som att folk fortfarande blir blåsta av mejlen med låtsas-vinsten på lotto: "Du har vunnit 10 miljoner (i ett lotteri i Nigeria som du aldrig varit med i!), skicka en administrativ avgift på 1000 dollar så skickar vi din vinst".

Trots att internet är en del av vardagen för en väldigt stor mängd människor, så är förståelsen för nätet och grundläggande källkritik fortfarande extremt låg. Beteendet hos många användare på nätet är väldigt "spontant" och okritiskt. I princip accepterar man rakt av det man blir serverad. 

Så vad ska man göra? 
Grundläggande källkritik är inte så svårt. Man når väldigt långt med bara tre frågor och några knep:

1. Verkar den person/organisation som ligger bakom detta vara äkta? Har personen färre än 50 vänner är sannolikheten hög att gruppen är bluff. Har personen över 1000 vänner är sannolikheten också stor att det är bluff. Har profilen skapats ungefär samtidigt som gruppen - hög sannolikhet för bluff? Har du nån misstanke: Googla på personen och se om profilbilden stämmer överens med andra bilder på denna person. Och se om namnet förekommer på andra platser. Är det ett företag, kolla deras sajt, de flesta som har Facebook-kampanjer skriver det också på sin sajt. Är någon anonym (som till exempel sponsorn i Haiti-gruppen) så är det en solklar varningsklocka.
   
2. Verkar det sannolikt att det de säger är sant? Skulle någon verkligen vara beredd att skänka uppåt en halv miljon utan att träda fram? Sannolikheten är låg, om ett företag sponsrar så vill de synas så mycket som möjligt. 
3. Vad kan han/hon ha för motiv till det? Kan det finns politiska, religiösa eller andra ideologiska motiv bakom? Även om gruppen i sig kanske har ett bra syfte, kan det bli jobbigt om personen bakom träder fram som Sverigedemokrat.
   

Några exempel på framtida trollgrupper som diskuteras

• Bygga upp och döpa om "vi som inte kan leva utan dator" till "vi som inte kan leva utan japansk bajsporr!
• Bygga upp och döpa om "vi som alltid är positiva " till "vi som är hiv-positiva". 
• Bygga upp och döpa om "vi som hatar djurplågeri" till "vi som gillar att tända eld på katter". 

Fler som skriver om facebook-trollning: SVT: Så lades taktiken up bakom Facebook-bluffen, SVT: Internettroll ingen ny företeelse, Digital PR: Slutet för grupper? , Resumé: Reporter kapar grupp , Expressen: Kända svenskar hängs ut i pedofilgrupp ,Sydsvenskan: Kolla innan du klickar , Sydsvenskan: Facebookgrupp för Haiti avslöjad som bluff , Deepedition: 2 kr till Haiti var vidrig scam , SvD: Osmakligt skämt på Facebook , DN: Polisen maktlös inför bluffar på Facebook , Good Old: 2 kr per medlem till offren i Haiti , What's up STHLM , Kunskapsbloggen: Källkritik, fejkade Facebookgrupper ,Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti) , Dagens media: 200 000 svenskar blåsta , DN: Falska Facebookgruppen ny trend ,