Tro inte att du kan förändra världen - uppfinn en ny!

Förra veckan var jag på workshop om en ny webbsatsning. Efter en heldag med mycket kreativitet och djupa analyser var hela gruppen helt överens om vikten av att genomföra satsningen. Man hade också en gemensam syn på de nya produkter och arbetssätt som detta skulle medföra.

Sista delen i workshopen handlade om prioriteringar av aktiviteter för att skapa den nya webblösningen. Snabbt var man överens om att första steget är att genomföra strukturförändringar. "Om vi inte förändrar personalstrukturen och prismodellen kommer vi inte att lyckas."

Förståelsen för webben har ökat enormt de senaste åren. Men det här ett exempel på att det är långt kvar. Det är visserligen sant att strukturfrågorna måste lösas, men problemet här är att webben förändrar förutsättningarna i grunden. Det är webben som ska lösa strukturfrågorna och prismodellen. Allt annat är att försöka klistra och lappa med det gamla, istället för att faktiskt jobba med det nya.

Jag tror att en framgångsrik väg för att verkligen lyckas ta en organisation in i webbåldern, är att sluta förändra det gamla och istället bygga nytt. Istället för att bryta upp alla befintliga strukturer, system och arbetssätt - bygg nya på sidan om. Fler och fler kommer att ansluta sig till det nya. Tänk förtrupp!

(Tips: Läs också om Alexander Bard på Webbdagarna.)

The Two Governing Dynamics of Change

1. Change is difficult but necessary

We are all afraid of trying something new. It's just natural. We are creatures of habit, we do what we are used to and what we are good at. We want to get it right, we want to know what's coming up, we want to keep what we have. People in power want to keep their influence and will fight to preserve things how they are.

On the other hand we all strive for change. The essence of achieving anything is risk-taking, if we don't take a risk we cannot evolve, be it in business, in family or in society.

This is the First Governing Dynamic of change: We all need it, but we are afraid of it.

2. Change is personal, but most change is for a greater purpose

Change always occurs in a context. The management wants to change how we do our work, the authorities want to change how we pay our taxes, or our family wants to change what we do together. When someone wants something to change, it almost always involves others.

But we are all motivated by self-interest. Unless we see a personal winning we wont act. That personal winning may be anything from getting a pay-raise or learning semething, to being loved or just the feeling of having helped someone else.

This is the Second Governing Dynamic of Change: Unless the self-interest is greater than the common-good, change wont happen.

12 skäl till att din organisation bör undvika sociala medier

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation.

Eller så här: För att vi ("sociala medier-ivrare och pr-folk") ska bli bättre på att bemöta företagsledningarnas kritik av sociala medier och den negativa bilden som ofta målas upp i de traditionella medierna, så kan det vara bra att vi funderar på vilka argument de använder. Samtliga argument nedan är verkliga, hämtade från olika organisationer och inspirerat från olika inlägg på nätet.

Vissa är lätta att tillbakavisa, andra är svårare och vissa är faktiskt helt korrekta. Jag tror helt enkelt att vi måste våga problematisera och diskutera fördelar, nackdelar och utmaningar mer öppet istället för att bara höja sociala medier till skyarna utan att riktigt bemöta den skepsis som finns. Uppmaning: Vad är era kortaste och bästa svar på motargumenten nedan? Vilka av dem  har ni stött på? Saknas det något?

1. Vi måste hålla en hög produktivitet bland våra anställda
Om vi öppnar upp för de så kallade sociala medierna kommer det att ta alldeles för mycket tid av de anställda. Det blir avbrott i arbetet hela tiden om man ska sitta och läsa bloggar och svara på chattar. Det finns studier som bevisar detta. Till exempel Trend Micro i Sverige som konstaterar att en stor andel människor privatsurfar 1-2 timmar varje dag på jobbet. Andra intressanta är BizReport eller Bob Bly. 

2. Vi vill inte ha negativa kommentarer
Om vi tillåter kommentarer på vår webbplats eller använder Facebook kommer vi att få massa negativa kommentarer. Det är alltid de som är kritiska som skriver, de positiva skriver inget. Jag vet att vi framförallt har några gamla kunder som alltid kommer tillbaka och är kritiska, det är naturligt i vår bransch. Och några före detta anställda som är förbannade. Men vi kan inte låta dem ta över och skriva ner oss. Tänk om någon startar en hatgrupp mot oss? Vi förlorar helt enkelt kontrollen över vårt varumärke.

3. Vi måste förhindra att information läcker ut
Det är affärer vi bedriver och vårt affärsfokus har lett oss dit vi är. Det är många som skulle vilja veta hur vi gör och våra konkurrenter bevakar oss hela tiden. Vi kan inte tillåta att information läcker ut för att de anställda sitter på nätet. Det kan också vara känsligt internt, stora beslut vi fattar kan skapa oro bland de anställda, vi måste kunna hålla såna diskussioner internt i små grupper. Det finns många exempel på detta, amerikanska försvarsdepartementet har till exempel konstaterat att hemlig militär information läcker ut från amerikanska försvaret via sociala medier nästa varje månad. Se även denna rapport.

4. Vi har juridiska hinder mot att använda sociala medier
Vi är juridiskt ansvariga för allt vi publicerar, men det kan vi inte följa upp när vem som helst får skriva på vår webbplats eller när våra anställda skriver var som helst om oss. Rättsläget är också oklart vad gäller hur mycket vi måste informera om när vi skriver en företagsblogg, eller om kommentarer som kommer in har samma juridiska status som brev. Vem ansvarar för innehållet i bloggkommentarerna, får de anställda skriva vad de vill? Därför måste vi ha kontroll över detta.

5. Vi måste värna om vår höga trovärdighet
De så kallade sociala medierna är inte trovärdiga, vem som helst kan ändra innehållet, det finns ingen kontroll av vem som ligger bakom. Det är ingen trovärdig kanal, man har ju hört om hur sidor på Facebook missbrukas och folk som blir lurade hela tiden. Vi har hög trovärdighet och det får vi inte riskera att förlora.

6. Vi har ingen användning av kommentarerna vi får
Vi kan inte agera utifrån tyckande och allmänna kommentarer, utan måste ha en verifierad metod när vi arbetar. Det är inte statistiskt säkerställt med frågor och svar på nätet och vi måste ha verifierbara data. Om några personer tycker nåt på vår hemsida, hur vet vi att det är representativt för hela vår målgrupp?

7. Vi måste ha hög IT-säkerhet och inte slösa bandbredd
De sociala medierna är inte it-säkra. Det sprids virus och det finns säkerhetsluckor i sajterna så andra kan komma in i våra nätverk och komma över känslig information. Sajterna tar också så mycket bandbredd att vårt nät blir segt. Det är många som gör så här, så det är inget konstigt. Till exempel SEB , SAS , Vasa Stad och Katedralskolan. Läs även SEOtaktik som sammanställer säkerhetsrisker med sociala medier.

8. Vi måste göra långsiktiga investeringar
Vi kan inte bara hoppa på trender, som det här med sociala medier. Det har blivit väldigt stort och övervärderat just nu. Vi är ett företag som har funnits i 75 år, vi måste ta det lite lugnt med att hoppa på nya trender och se till att vi gör långsiktiga satsningar för att överleva i minst 75 år till. Vi behöver inte vara först ut; de andra, mindre, aktörerna måste hoppa på trender för att hitta en nisch men vi tillhör marknadsledarna och då har vi ett annat ansvar för långsiktigheten. Vi ska nog vänta ett tag, vi behöver inte vara först.

9. Vi måste tänka på våra anställda
De måste få ha sin integrititet och sin fritid. Man har ju hört om bedrägerierna och mobbningen på nätet. Vi har ett ansvar som arbetsgivare för att våra anställda inte far illa, i alla fall inte på arbetstid. Det är samma sak som att vi har en strikt alkoholpolicy och inte tillåter rökning. Förresten är det bättre att folk umgås på riktigt!

10. Vi har ingen användning av sociala medier
Det går inte se en return of investment på sociala medier. Kostnaderna är höga och vi vet alla att det är svårt att sälja på nätet. Dessutom kan vi inte bara ge bort informationen vi har, vi måste ju ta betalt för den kunskap och de redskap vi har. Nä, det finns ingen avkastning på sociala medier. Det är bara en massa pladder och småsnack. Det finns omfattande studier på detta. Institutet Pear Analytics i USA har till exempel konstaterat att Twitter består av meningslöst babbel. I sin rapport konstaterar dem att 40 procent av meddelandena är sådant världen kunde vara utan. Twitter är som att läsa mail utan spamfilter.

11. Vi måste se till att behålla våra medarbetare
Det är ju massa rekryteringsföretag på nätet, framförallt LinkedIn. Det gör ju att våra medarbetare kanske blir uppsökta av andra aktörer som vill ha information eller rekrytera dem. Vi måste vara försiktiga så inte andra tar vår kompetens. De kanske kan lägga upp sina intressen, men inte hela cv:n.

12. Vi har ingen som kan lägga så mycket tid
Ska vi jobba med sociala medier? Då måste vi ju ha nån som kan svara på alla kommentarer. Och vi måste upprätta en granskningsfunktion och en rutin för det. Tänk om vi får så många kommentarer och frågor att vi inte kan hantera det? Och vem kan läga den tiden?

Om det inte räcker... 
Om argumenten ovan inte biter, så går det också bra att försöka med undanflykter. Till exempel: "Vi får titta på det senare, efter stortavlekampanjen i höst kanske." Eller skyll på nån annan avdelningen: "Det där är marknadsavdelningens/it-avdelningens ansvar." Eller gör det till nåt jättestort: "Det där är en styrelsefråga."


Svar, motargument och uppmuntran: 

• Björn Alberts: Motargument till 12 skäl att inte använda sociala medier
• Same Same but Different, Jerry Silfwer: Veckan som gick – Vecka 4
• Doktorspintt, Jerry Silfwer: Smurftips
• Martin Garlöv, Brygubben: Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier
• Joakim Jardenberg 
• Gert Frost: 12 frågor och svar 
• Beta Alfa

Andra som skriver om detta: Chef: Facebook ger dumma medarbetare , Management Issues: Man blir dummare av Facebook än av marijuana , Trend Micro: Svenska företag brister i riktlinjer , SVT: Facebook oroar chefer , SvD: Nya JK avvisar sociala medier , Ledarna: Allt fler företag spärrar Facebook , Chef: Farligt att stänga av sociala nätverk , Chef: »Ska jag adda medarbetare på Facebook?« , Kreafon: Oro, okunskap och sociala medier , SvD: Chefer oroliga för Facebook , DN: Cheferna oroas över Facebook , Dagens Media: Twitter och Facebook oroar svenska chefer , IDG IT24: Allt fler företag blockerar Facebook , Fredrikbloggen: Chefers oro för sociala medier , Sydsvenskan: Revolutionen kommer inte att äga rum på Twitter , Financial Post: Does Social Media Help or Hinder Productivity? , Resumé: ”PR-byråerna förstår inte sociala medier” ,

Sociala medier är som att bjuda en kund på lunch

Räkna inte ROI för sociala medier för tidigt

Det pågår en diskussion på LinkedIn kring ROI på sociala medier med bland annat Johan Ronnestam och Magnus Lundin. Jag gav mig in i diskussionen genom att påstå att man gör sig en björntjänst om man försöker att räkna i alltför konkreta termer, då missar man poängen. Jag tänker så här:

Det kan finnas många skäl till att man börjar prata sociala medier på ett företag:

1. Man ser en möjlighet till långtgående organisatoriska förändringar, som att till exempel lägga ut hela sin kundtjänst på twitter. Visst, på lite sikt kommer vi nog att se den typen av stora förändringar, där man använder något av de sociala medierna.
2. Man vill använda sociala medier som en del i sin mediemix, för planerad kommuniktion. Gröna Lund kan nog spara lite pengar på att köra sin årliga rekryteringskampanj (för att få in sommarpersonalen) uteslutande på Facebook i år.
3. Man har hört talas om sociala medier och vet att många använder det, men vet inte mycket mer än så. Det här är det absolut vanligaste scenariot. Majoriteten av alla organisationer som har i alla fall några år på nacken, ser med viss skepsis på sociala medier.

Givetvis KAN man räkna på ROI. Det kan man alltid göra och det finns även ett visst värde i det. Handlar det om scenario 1 tycker jag definitivt man ska göra det. Även scenario 2 kan vara förtjänt av en ROI-kalkyl, även om det i det fallet mycket handlar om att fundera på hur man ska göra och sen börja testa sig fram.

Men i realiteten befinner sig de allra flesta organisationer i scenario 3. Och där är det inte vidare relevant med ROI. Tvärtom tror jag att man gör sig en björntjänst om man börjar räkna ROI där. Det handlar om en övergång till ett helt nytt synsätt. Den förändringen sker bäst genom att till exempel göra liknelser med sånt som dessa människor förstår. Hur ofta bjuder du en kund på lunch? Vad har du för ROI på det? Ytterst sett blir ROI på sociala medier ganska absurd. Kundrelationen är A och O, det vet man. Varför ska vi hålla på med sociala medier (varför ska vi ens tillåta våra anställda att använda sociala medier)? För att våra kunder finns där och en stor del av våra anställda. För att de umgås där. För att de har relationer där. Av samma anledning som du äter lunch med en kund då och då!

Det finns ingen ROI-kalkyl i världen som kan skapa en mental förändring.

Jag tror att de beslutsfattare som inte förstått vad sociala medier handlar om (alltså inte kanalerna, utan den öppna, transparenta, sociala "kulturen"), kommer att ha mycket svårt att fatta beslut om scenario 1 eller 2 oavsett hur positiv ROI-kalkyl de får (man drunknar i risker och brist på förståelse).


Andra bloggar om ROI: Björn Alberts: 14 punkter om att mäta framgång i social media , Jesper Åström: Social Media ROI and when it makes sense , Social Media Insider: 100 Ways To Measure Social Media , Internetworld (Miriam Olsson): Så mäter du sociala medier , Judith Wolst:  Sociala medier & ROI

Sociala medier är inte synonymt med Facebook och Twitter

En artikel i Computer Sweden påstår att "Twitter tappar mark" (svt hakar på). Och vips så går disksussionsvågorna höga.

Många har kommenterat artikeln och  ytterligare  ett antal  har bloggat  om det. Störst har diskussionen blivit efter Brit Stakstons kommentar på JMW. 

Men vad handlar diskussionen egentligen om? Var ligger motsättningen? Brit skriver till exempel så här:

"Dessutom är tänket fel från första början. I grunden handlar det ju inte ens om enstaka tjänster, det handlar om teknik som vi konstant förädlar för att kommunicera oftare, bättre, relevant samt oberoende av tid och plats. Det är ett  förhållningssätt till sin omvärld som tekniken stöttar."

Vad jag ser finns det inget i artikeln i Computer Sweden som säger emot detta. Tvärtom handlar ju artikeln just om "enstaka tjänster" (Twitter), men den ifrågasätter ju inte på något sätt sociala medier som fenomen, eller det paradigmskifte som vi genomgår just nu. Till exempel säger Jeanette Fors i artikeln att:

"...det är lätt att förstå varför hajpen kring sociala medier blivit så stor. Tjänsterna infriar alla de möjligheter som det på 1990-talet pratades om att internet skulle göra."

Jag håller helt med Jeanette om att tjänsterna infriar möjligheter som vi tidigare inte haft. Sociala medier är en revolution för att det svarar mot djupt rotade mänskliga behov av socialt umgänge, kommunikation och närhet.

Och det är väl precis det du skriver också Brit, att det inte handlar om enstaka tjänster eller kanaler?

Sociala medier är för de flesta tyvärr synonymt med Facebook och Twitter. Jag tycker att vi som jobbar med webb och sociala medier har ett ansvar för att försöka förklara detta för företag och organisationer. Man måste förstå vad sociala medier innebär för människors värderingar och beteenden och inte låsa in sig på enskilda kanaler.

Facebook och Twitter är störst just nu. Just det: NU är de störst och därför oerhört viktiga. Däremot är det inte säkert att de kommer att vara störst om några år. Brit skriver att en "kärna av den svenska kretsen av early adopters de senaste dagarna med förtjusning återvänt till mikrobloggstjänsten Jaiku". Åter ett tydligt tecken på att tjänsterna som sådana inte är det väsentliga, de utvecklas ständigt och vi förflyttar oss mellan dem. Men det påverkar ju inte det faktum att sociala medier är ett paradigmskifte. "Genombrottet för sociala medier är det största som hänt i människans demokratiska utveckling sen berlinmuren föll" skriver Peter Höjman i sin kommentar. Jag vill påstå att det är ännu större! Berlinmuren är en enskild företeelse, precis som Facebook och Twitter. Sociala medier står för något ännu större: det förändrar på djupet hur vi beter oss, våra värderingar och maktstrukturerna i samhället.

En sak är dock anmärkningsvärd i Computer Swedens artikel . I ingressen står det att "En förklaring (till att Twitter tappar mark) är att användarna har blivit mer restriktiva och medvetna om kommunikationen på nätet och dess konsekvenser." (min kursivering och parentes). Här kan jag hålla med om att det vittnar om ett lite märkligt synsätt, det inneboende "hotet" och "risken" som alltid ska vävas in när man pratar om nya företeelser. Jag utgår dock från att det är journalistik och inte något som intervjupersonerna står för. Så det visar egentligen ytterligare att vi behöver bli bättre på att förklara vad sociala medier handlar om.

Så istället för att kasta skit på varandra kanske vi ska fokusera (ännu) mer på hur vi gemensamt skapar bättre förståelse för skillnaden mellan kanalerna och fenomet som sociala medier handlar om? 

Bara 5% av myndigheterna har en strategi för sociala medier

För några månader sedan kom resultatet från en undersökning kring användningen av sociala medier hos statliga myndigheter och bolag. Undersökningen passerade förbi förvånansvärt obemärkt. När jag googlade runt nu såg jag inte mer än tre fyra referenser till den. Resultaten (pdf) är visserligen inte så oväntade, men ändå intressanta.

Undersökningen genomfördes på initiativ av Arbetsförmedlingens informationschef Greta Svensson. Den har gått ut till 155 kommunikationsdirektörer, informationschefer och andra personer inom dessa verksamheter. 62 personer har svarat, och representerar 44% av de organisationer som tillfrågades.

”Vi bör finnas där människor är”
Det är tydligt att det finns ett mycket stort intresse för sociala medier bland statliga organisationer. Tre av fyra diskuterar sociala medier internt och över hälften tycker att det är viktigt eller mycket viktigt att man deltar i utvecklingen av sociala medier (bara 12% tycker att det mindre viktigt eller inte viktigt alls). Fyra av fem tror att användningen av sociala medier fortsätter att öka under de kommande 1-3 åren.
 
Sociala medier påverkar förtroendet för myndigheten
De flesta verkar tycka att användningen av sociala medier kan stärka förtroendet för den egna organisationen. Man vill till exempel använda sociala medier för att framstå som "en modern myndighet som därmed kan vara en attraktiv arbetsgivare". Eller man vill uppfattas som "tillgänglig", "mänkslig" och "tilltalande".

...men bara 5% har en strategi för sociala medier
Trots det stora intresset och trots att man ser sociala medier som en viktig faktor för att till exempel bygga förtroende, så är det bara 5% som har en strategi eller policy. I den offentliga världen är ett policydokument allt som oftast det första steget innan man gör något överhuvudtaget, så den siffran är trots allt anmärkningsvärt låg tycker jag.

Undersökningen har också ställt frågan "Använder er myndighet sociala media i kommunikationen med medborgarna?". Här är siffrorna generellt väldigt låga och man kan anta att många av de som svarat ja bara börjat använda men troligen inte är så aktiva. Undantag finns självklart, krisinformation.se är ett framgångsrikt exempel.

Mycket lågt prioriterad fråga i praktiken
Det finns väldigt lite resurser avsatta för att jobba med sociala medier i statliga organisationer. Enligt undersökningen är det oftast informatörer som får som extra uppgift att till exempel bevaka sociala medier. I något enstaka fall finns sakkunnniga på myndigheten som får blogga på arbetstid, men det är mycket sällsynt. Min tidigare arbetsplats Socialstyrelsen ligger generellt rätt långt fram vad gäller digital kommunikation. Men som ett exempel på resursfrågan kan nämnas att det där finns 3-4 pressekreterare som jobbar heltid med "gammelmedia" och har jour dygnet runt. Det finns ingen (eller fanns i alla fall inte för tre månader sen) som har i upprag att jobba med sociala medier. Med tanke på hur mycket de traditionella medierna förlorar och hur mycket de nya medierna vinner i läsare så är det rätt märkligt.

Kulturella normer styr sociala medier

Att ge sig ut i social medier möts ofta av stor oro och skepsis i organisationer. Det är sunt att ifrågasätta, men att vara orolig är inte sunt. Oron handlar till exempel om att "det finns ingen roi", "det där är inget för oss" eller "det är bara en fluga".

Ett av de största orosmolnen är rädslan för att "förlora kontrollen". Man oroar sig till exempel för att få negativa kommentarer och kritik om man låter användarna själva delta. Den oron tycker jag bygger på missuppfattningar.

På internet, liksom i alla sammanhang där det finns människor, uppstår kulturella normer. När jag sitter på puben med några vänner beter jag mig på ett visst sätt, när jag är på klubb beter jag mig på ett annat och när jag hämtar sonen från dagis beter jag på ytterligare ett annat. Dels för att förutsättningarna är annorlunda (på puben sitter jag vid ett bord, på klubben rör jag mig i lokalen, på dagis är jag... på dagis), dels för att jag helt enkelt förväntas göra det. Att komma i badrock till puben, blåställ till klubben eller frack till dagis skulle helt enkelt avvika för mycket från normen – alltså gör jag det inte. De kulturella normerna är en förutsättning för hela vår civilisation. Vi beter oss inom vissa socialt givna ramar.

Självklart kan negativa rykten spridas på nätet och tillåter man användarkommentarer eller öppnar en sida på Facebook så kommer det säkert förr eller senare kritiska inlägg. Men här finns tre viktiga saker att tänka på:

1. Normen i de allra flesta social medier är väldigt sund. Det är inte okej att bete sig hur som helst och de som gör det kommer av den absoluta majoriteten att avfärdas eller ignoreras. 
2. Kritiken uppstår inte för att man tillåter kommenterar, den finns där ute ändå. Genom att tillåta kommentarer har man tvärtom en möjlighet att ta hem diskussionen till sin hemarena.
3. Kulturen på nätet – och numera värderingarna i hela samhället – är att man ska vara öppen och transparent. Väljer man att inte vara det så målar man in sig i ett hörn och får betydligt svårare att överhuvudtaget möta sina målgrupper.

Kritiska kommentarer ignoreras eller tystas ner på Facebook
I den grupp jag skapat på Facebook angående vaccineringen mot svininfluensan (se tidigare inlägg om svininfluensan på Facebook) finns två exempel från den senaste veckan. Samma mönster återfinns i alla fungerande sociala nätverk (det är just därför de fungerar! för att det uppstår kulturella normer!).
Med drygt 1100 medlemmar i gruppen, som samtliga vill visa sitt stöd för vaccineringen, spelar det mycket liten roll när ett inlägg postas med det motsatta budskapet. Följande är ett utdrag från loggen (listan med meddelanden) på Facebook. Någon postar ett inlägg och får direkt ett bemötande från andra medlemmar som både tillbakavisar hans inlägg och även avfärdar hela diskussionen.

Tittar man på antalet nytillkomna medlemmar under den tid som denna diskussion pågår så har diskussionen och de kritiska åsikterna ingen negativ påverkan. Tvärtom! Tillväxttakten ökade under denna period och det går inte att se några andra faktorer som förändrats.

Nästa exempel är en kritisk kommentar som totalt ignorerats. Någon har postat ett inlägg som handlar om negativa effekter av vaccinering (undre inlägget). Nästa inlägg struntar fullständigt i detta och skriver bara "Äntligen ska jag få min vaccin på fredag" (övre inlägget).

Förstå och bejaka kulturen
Att kulturer uppstår är inget som bara gäller internet, kulturer uppstår överallt där det finns människor. Varje gång man som organisation kommunicerar med sina anställda eller med marknaden följer man de kulturella normerna för det medium man väljer. Och man tycker inte att det är något konstigt i det. Av någon anledning oroar man sig mycket för hur det är på internet och främst i sociala medier. Man oroar sig så mycket att konsekvensen blir att man gör fel, till exempel genom att inte tillåta kommentarer. För att lyckas måste man förstå och även bejaka den rådande kulturen.

Tre revolutionerande saker för en stor organisation med mycket tradition

Min uppgift hos min nya arbetsgivare är att modernisera synsätt och arbetssätt för att "föra oss in i den moderna världen". Här är tre områden jag tänker börja med:

1. Se till att avskaffa alla blockeringar av åtkomsten till internet. I dagsläget är så gott som hela sociala webben och stora delar av det som kan anses vara web 2.0 blockerat för samtliga anställda. Youtube, Facebook, LinkedIn, Blogger etc är spärrade. (Ok, några spärrar kan få vara kvar, typ sidor som sprider skadliga programvaror). √ KLART
2. Starta en utvecklingsblogg. Definitivt internt, men helst externt. Det måste gå att stå för större öppenhet och transparens in i pågående projekt. Samtidigt ger det engagemang och delaktighet.
3. Anordna en "project camp". I sann web camp-anda vore det enormt befriande att låta människor från olika delar av organisationen träffas under öppna och informella former för att utbyta idéer och helst även skapa något tillsammans. (InternetWorld skrev föresten apropå att göra  camps internt.)