Sociala medier är inte synonymt med Facebook och Twitter

En artikel i Computer Sweden påstår att "Twitter tappar mark" (svt hakar på). Och vips så går disksussionsvågorna höga.

Många har kommenterat artikeln och  ytterligare  ett antal  har bloggat  om det. Störst har diskussionen blivit efter Brit Stakstons kommentar på JMW. 

Men vad handlar diskussionen egentligen om? Var ligger motsättningen? Brit skriver till exempel så här:

"Dessutom är tänket fel från första början. I grunden handlar det ju inte ens om enstaka tjänster, det handlar om teknik som vi konstant förädlar för att kommunicera oftare, bättre, relevant samt oberoende av tid och plats. Det är ett  förhållningssätt till sin omvärld som tekniken stöttar."

Vad jag ser finns det inget i artikeln i Computer Sweden som säger emot detta. Tvärtom handlar ju artikeln just om "enstaka tjänster" (Twitter), men den ifrågasätter ju inte på något sätt sociala medier som fenomen, eller det paradigmskifte som vi genomgår just nu. Till exempel säger Jeanette Fors i artikeln att:

"...det är lätt att förstå varför hajpen kring sociala medier blivit så stor. Tjänsterna infriar alla de möjligheter som det på 1990-talet pratades om att internet skulle göra."

Jag håller helt med Jeanette om att tjänsterna infriar möjligheter som vi tidigare inte haft. Sociala medier är en revolution för att det svarar mot djupt rotade mänskliga behov av socialt umgänge, kommunikation och närhet.

Och det är väl precis det du skriver också Brit, att det inte handlar om enstaka tjänster eller kanaler?

Sociala medier är för de flesta tyvärr synonymt med Facebook och Twitter. Jag tycker att vi som jobbar med webb och sociala medier har ett ansvar för att försöka förklara detta för företag och organisationer. Man måste förstå vad sociala medier innebär för människors värderingar och beteenden och inte låsa in sig på enskilda kanaler.

Facebook och Twitter är störst just nu. Just det: NU är de störst och därför oerhört viktiga. Däremot är det inte säkert att de kommer att vara störst om några år. Brit skriver att en "kärna av den svenska kretsen av early adopters de senaste dagarna med förtjusning återvänt till mikrobloggstjänsten Jaiku". Åter ett tydligt tecken på att tjänsterna som sådana inte är det väsentliga, de utvecklas ständigt och vi förflyttar oss mellan dem. Men det påverkar ju inte det faktum att sociala medier är ett paradigmskifte. "Genombrottet för sociala medier är det största som hänt i människans demokratiska utveckling sen berlinmuren föll" skriver Peter Höjman i sin kommentar. Jag vill påstå att det är ännu större! Berlinmuren är en enskild företeelse, precis som Facebook och Twitter. Sociala medier står för något ännu större: det förändrar på djupet hur vi beter oss, våra värderingar och maktstrukturerna i samhället.

En sak är dock anmärkningsvärd i Computer Swedens artikel . I ingressen står det att "En förklaring (till att Twitter tappar mark) är att användarna har blivit mer restriktiva och medvetna om kommunikationen på nätet och dess konsekvenser." (min kursivering och parentes). Här kan jag hålla med om att det vittnar om ett lite märkligt synsätt, det inneboende "hotet" och "risken" som alltid ska vävas in när man pratar om nya företeelser. Jag utgår dock från att det är journalistik och inte något som intervjupersonerna står för. Så det visar egentligen ytterligare att vi behöver bli bättre på att förklara vad sociala medier handlar om.

Så istället för att kasta skit på varandra kanske vi ska fokusera (ännu) mer på hur vi gemensamt skapar bättre förståelse för skillnaden mellan kanalerna och fenomet som sociala medier handlar om?