Portalhysteri hos regeringen

Det haglar in uppdrag om nya webbportaler från regeringen till myndigheterna. De senaste månaderna har mängder nya uppdrag kommit in, listan nedan visar ett axplock av de som finns redovisade i myndigheternas regleringsbrev och andra regeringsuppdrag (regleringsbreven kommer kring årsskiftet, så den här tiden på året är det förstås bitvis också en naturlig överrepresentation av nya uppdrag). Till de här finns det ytterligare uppdrag och det finns dessutom mängder webbrelaterade projekt som myndigheterna initierat själva.

Jag tycker att den här typen av uppdrag är lite problematiska, eftersom de ofta har fel utgångspunkt: Man har bestämt att göra en webbplats, men har lagt alldeles för lite tid för analys av syfte, målgrupp och eventuella alternativa lösningar. Uppdragen kring webblösningar ingår ofta som en del i ett större paket, vilket är helt okej i sig, men tyvärr ofta leder till en dålig lösning eftersom exempelvis utredningen som ingår i uppdraget blir för styrande. Fokuserar man för mycket på utredningen så missar man att fundera på användarnas/målgruppens faktiska behov och då blir det inte en bra webbplats. I många fall landar uppdragen dessutom fel i den mottagande myndigheten. Det landar på någon handläggare som jobbar med sakfrågan/utredningen och är jättebra på det, men som inte för den skull kan driva webbprojekt.


Uppdragen ställer också i många fall krav som inte är vettiga från en webbsynpunkt, det kan till exempel vara formulerat "Ta fram en portal för kvalitetsregister" med avsikten att det ska vara en självständig portallösning trots att det både ekonomiskt och från kommunikationshänseende kanske vore bättre att integrera med myndighetens befintliga webbplats.

Ett axplock regeringsuppdrag kring webbportaler, webbplatser och webblösningar hos svenska myndigheter

Här är min sammanställning över regeringsuppdrag kring portaler och webbplatser till olika svenska myndigheter. Listan visar ett axplock av de regeringsuppdrag som finns redovisade i myndigheternas regleringsbrev och andra regeringsuppdrag. Den är inte komplett, men bör täcka in det mesta. 

• Kommerskollegium, Tillväxtverket och Konsumentverket ansvarar för att utveckla Kontaktpunkten - en länk mellan tjänsteföretagare och myndigheter.
• Länsstyrelsen i Kronobergs län får i uppdrag att samordna Länsstyrelsernas arbete med utveckling av en webbportal för samhällsinformation för att främja integration
• Planerad och samordnad kommunikation är en förutsättning för att öppna jämförelser ska nå ut och användas av målgrupperna. Kommunikationsplanering och målgruppsanalyser ska tas fram. I kommunikationsplaneringen ingår även webbfrågan om en framtida portal för öppna jämförelser för hela socialtjänsten.
• Svenska institutet lanserar på uppdrag av Justitiedepartementet en ny webbportal för att locka arbetskraft till Sverige.
• Inom ramen för "Värdigt liv i äldreomsorgen" etableras en webbaserad kunskapsportal på äldreområdet. 
• Kulturrådet får därför i uppdrag att etablera en portal på nätet som bland annat ska omfatta information om Skapande skola
• Socialstyrelsen får i uppdrag att betala ut bidrag till SKL som ska upprätta en portal för kvalitetsregister inom psykiatrin. Av medlen ska Socialstyrelsen efter rekvisition betala ut 14 000 000 kronor till Sveriges Kommuner och Landsting för att upprätta en portal för kvalitetsregister enligt regeringens beslut nummer I:4 den 24 april 2008. 
• Socialstyrelsen får i uppdrag att att ta fram och ansvara för en webbaserad kunskapsportal samt att utreda portalens utvecklingsmöjligheter. 
• Av medlen ska Socialstyrelsen använda 6 000 000 kronor för att ta fram och ansvara för en webbaserad kunskapsportal enligt regeringens beslut nummer I:3 den 19 november 2009.
• Boverket disponerar 2 000 000 kronor för uppdraget "Informationsportal om boende, byggande och inomhusmiljö".
• Statens energimyndighet ska ta fram en Webbaserad Vindkraftshandbok.
• Statens energimyndighet ska i samråd med Boverket, Energimarknadsinspektionen och Naturvårdsverket och efter samråd med Försvarsmakten, Lantmäteriet, Post- och telestyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, SMHI, Svenska kraftnät, Transportstyrelsen, Vägverket samt Länsstyrelserna förvalta och utveckla webbplattformen för alla tillståndsfrågor (Vindlov.se) som kan bli aktuella för vindkraftsutbyggnad. 
• Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla och ansvara för en webbplats med samlad kunskap kring psykiatri- och äldrefrågor. Målet med webbplatsen är att den ska fungera som en bas för aktuell och relevant kunskap samt som ett pedagogiskt verktyg för att stödja att kunskapen används ute i verksamheterna.
• Skolverket ska särskilt redovisa hur och i vilken omfattning verket arbetar med information om utbildning i Sverige och det svenska utbildningssystemet samt information om yrkesutbildning och yrkeskvalifikationer i Sverige och Europa. I detta ingår bl.a. IT-portalen Utbildningsinfo.se och Nationellt refererenscentrum för yrkesutbildning. Skolverket ska även redovisa det fortsatta arbetet med vidareutveckling och kvalitetshöjande åtgärder avseende IT-portalen Utbildningsinfo.se. Arbetet ska ske i samråd med berörda aktörer.
• Visit Sweden får i uppdrag att ta fram en webbplats för "Sverige – det nya matlandet" liksom en grafisk profil med kompletterande bildpolicy och övriga verktyg/aktiviteter som bedöms vara relevanta. Webbplatsens huvudsakliga målgrupp är svenska och utländska konsumenter och turister. Webbplatsen bör förvaltas och drivas på kommersiell basis. 
• Bolagsverket ska på sin webbplats lämna tydlig och relevant information om myndighetens tjänster och service samt i ett särskilt serviceåtagande ange de mål i form av leveranstider som gäller för företagsregistreringar, företagsinteckningar och ärenden om ersättning till likvidatorer. Bolagsverket ska även på sin webbplats i en särskild avgiftslista tydligt ange de avgifter som myndigheten tar ut i sin verksamhet.
• Statens energimyndighet ska i samråd med Boverket utforma och inrätta en informations- och rådgivningsportal för att främja genomförande av energideklarationer för bostäder och lokaler samt energieffektiviserande åtgärder i enlighet med dessa. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast 15 december 2010. 
• Tandvårdsrådgivning via internet.
• Regeringen beslutade den 8 oktober 2009 att betala ut pengar till SKL för att en informationstjänst på Internet inom cancerområdet ska tas fram. Den ska främst rikta sig till allmänheten. Under perioden fram till hösten 2010 kommer informationstjänsten att byggas upp.

The Two Governing Dynamics of Change

1. Change is difficult but necessary

We are all afraid of trying something new. It's just natural. We are creatures of habit, we do what we are used to and what we are good at. We want to get it right, we want to know what's coming up, we want to keep what we have. People in power want to keep their influence and will fight to preserve things how they are.

On the other hand we all strive for change. The essence of achieving anything is risk-taking, if we don't take a risk we cannot evolve, be it in business, in family or in society.

This is the First Governing Dynamic of change: We all need it, but we are afraid of it.

2. Change is personal, but most change is for a greater purpose

Change always occurs in a context. The management wants to change how we do our work, the authorities want to change how we pay our taxes, or our family wants to change what we do together. When someone wants something to change, it almost always involves others.

But we are all motivated by self-interest. Unless we see a personal winning we wont act. That personal winning may be anything from getting a pay-raise or learning semething, to being loved or just the feeling of having helped someone else.

This is the Second Governing Dynamic of Change: Unless the self-interest is greater than the common-good, change wont happen.

Så får du saker gjorda med Getting Things Done (GTD) i gMail

2005 läste jag en bok som kraftigt förändrade mitt sätt att tänka och jobba. Sedan dess har jag läst den igen ett flertal gånger, läst uppföljarna, läst ett tiotal relaterade böcker samt följer ett antal bloggar och författarens eget nyhetsbrev.

Den boken var Getting Things Done av David Allen.

Getting Things Done (GTD som det ofta förkortas) är en metod för att öka sin personliga produktivitet. Helt enkelt: Få saker gjorda. Getting Things Done utgår från hur mänskligt beteende faktiskt fungerar, till skillnad från de flesta andra handböcker i produktivetet som bygger upp onaturliga arbetssätt och teoriska idealkonstruktioner som inte fungerar i praktiken.

Googlar man på GTD får man över fem miljoner träffar. Och det har växt fram mängder av hjälpmedel för att jobba enligt GTD. Jag tycker tyvärr att många gör det mer komplicerat än det behöver vara. David Allen är pragmatisk och skriver att det fungerar lika bra med papper och penna som med webbaserade verktyg. Häromdagen ställde Mattias Östmar en fråga på Twitter om vilka verktyg folk använder. Jag kör GTD i gmail, då har jag det alltid tillgängligt, det är flexibelt, inga extra inloggningar och jag kan direkt flytta saker mellan GTD, mejlen och kalendern. Jag ska beskriva hur jag gör, men först försöka mig på att ge en mycket kort introduktion till GTD.

Grundprinciperna i GTD i fyra steg

 

1. Skriv ner allt. Och då menar jag ALLT, både det du ska göra, vill göra, har tänkt på att göra och inte gjort. Stress och svårigheter att koncentrera sig på en uppgift beror helt enkelt på att man har för mycket att tänka på, även om man kanske inte är medveten om det. Jag skulle ju köpa mjölk, jag måste skriva ett nytt blogginlägg, jag måste komma ihåg att boka tvättid, jag vill gå på bio, den där skivan kanske jag kan köpa, jag borde laga spisen, chefen ville ha ett möte, jag behöver få svar från Anna, när ringde jag mamma sist och så vidare och så vidare. När allt är nerskrivet kommer hjärnan att släppa taget och man kan fokusera på en sak i taget.
   
2. Bestäm om du ska agera. Många av de saker du skrivit ner kommer att vara sånt du inte direkt ska agera på.
   
   • Ska det göras "snarast" så sortera det i en hög.
   • Ska det göras på ett visst datum så ska det skrivas in i kalendern.
   • Väntar du på att någon annan ska göra något så sortera det under rubriken "Väntar på". Det kan till exempel vara "väntar på svar från chefen angående semester" eller "väntar på skivan jag beställde".
   • Är det mer en idé som egentligen inte behöver någon snar åtgärd så sortera det under rubriken "Nångång/kanske". Till exempel "den här skivan kanske jag ska köpa" eller "det vore kul att besöka Paris". 
   • Ska det inte göras alls så ska det slängas bort eller arkiveras.
3. Bestäm nästa konkreta steg för de saker som ska göras snarast. Den allra första saken du behöver göra, är det enda din hjärna verkligen kan förstå och agera på, men den behöver hjälp att hitta dit. Om du har "skriva mejl till chefen" på din att-göra-lista, men det aldrig blir gjort, så fundera på vad nästa steg egentligen är. Ändra benämningen på åtgärden till exempelvis "plocka fram papperet med uppgifterna som chefen ville ha". När du väl plockat fram papperet kommer du troligen inte att skjuta upp på att skriva mejlet. Och att ta fram papperet är greppbart för hjärnan.
   
4. Sortera efter kontext. Sortera de konkreta åtgärder du ska göra snarast, efter vilken kontext de ska göras i. Om du har "köp mjölk" på din att göra-lista, så ska du köpa mjölken när du ändå är i affären, även om du har 10 andra saker att göra som är "viktigare". Eller så här: Det spelar ingen roll hur hög prio det är på "skriva ut rapporten", så länge du inte är vid skrivaren kan du inte göra det. Så istället för att prioritera, sortera de saker du ska göra i listor som "Hemma", "På kontoret", "I affären", "Vid nästa möte med chefen". Här gäller det att du skapar en uppsättning kontexter som fungerar för just dig.

GTD i gMail

Jag har gjort enklast möjliga uppsättning av GTD i Google Mail. Jag använder gMails etiketter, färgmärkning samt filter. Det ser ut så här (i det här fallet visas kontexten "Läsning":

1. Inkorgen används på det sätt som David Allen beskriver för insamlingen av allt som ska göras. När något ska skrivas upp så mejlar jag till mig själv. En mycket stor del av de saker som ska göras har dessutom sitt ursprung i mejl från andra, då behöver de bara sorteras. I exemplet syns att jag har 7 olästa mejl i inkorgen, målet är att den ska tömmas hela tiden och det som ligger där fördelas ut enligt nedan.
2. De gröna etiketterna med namn som inleds med K är kontexter. I det här fallet har jag klickat på kontexten "Läsning", där jag har sånt som jag vill läsa när jag har lite tid över. (Bilden är redigerad och visar bara några av mina kontexter.)
3. De bruna etiketterna med namn som inleds med P är projekt. För David Allen är allt som omfattar mer än en åtgärd, i själva verket ett projekt. Jag använder inte riktigt den synen på projekt, utan definierar projekt lite smalare. En åtgärd kan ha både en grön kontext-etikett och en brun projekt-etikett. (Bilden är redigerad och visar bara några av mina projekt.)
4. Här syns de åtgärder som ligger i den aktuella vyn ("Läsning"). I det här fallet har samtliga åtgärder fått etiketten "Läsning" automatiskt genom ett filter i gMail (se nedan).

Så sätter du upp GTD i gMail

1. Skapa dina etiketter. Klicka på Inställning och därefter Etiketter (eller här) och skapa etiketter för de kontexter och projekt du vill ha.
2. Färgsätt etiketterna. Klicka på den lilla ytan framför etiketten där den visas till vänster i gMail. Du får en liten meny med färgval.
3. Börja sortera. Enklast är att dra-och-släppa. Klicka på den lilla prickade ytan längst till vänster om varje åtgärd/mejl. Det går också bra att öppna mejlet och välja i menyn "Etiketter".
   
   
   
   
4. Skapa filter. Vissa delar i flödet kan effektiviseras med hjälp av gMails filter. Jag använder det dels för kontexten "K/Läsning" och "K/Betalningar". Och dels för att sätta många av de bruna projekt-etiketterna. I båda fallen använder jag filter baserat på Från-adress. Mejl som är skickade från familjen hamnar i K/Fam och det som är relaterat till betalningar jag ska göra hamnar i K/Betalningar (här har jag faktiskt också ett filter på mejlets ämne). Och nyhetsbrev, prenumerationer och liknande hamar i K/Läsning. För att skapa ett filter, klicka på "Skapa ett filter" till höger i sökrutan och följ gMails instruktioner.
   
   
   
5. Ändra namn. Om du ska göra flera åtgärder efter varandra, ändra ämnet för mejlet genom att vidarebefordra det till dig själv (där finns ett fält för att ändra ämnesrad).
6. Tips: Du kan mejla direkt till en etikett. Om du skapar filter som fångar alla mejl vars ämnesrad innehåll till exempel #Betalningar så behöver du bara skriva in #Betalningar så får mejlet automatiskt rätt etikett när du skickar det.

Läs också
karatekoll.se, en blogg på svenska om GTD och personlig effektivitet
Fleecelabs.se, Kom igång med GTD på det nya året!
Macworld, Så ordnar du upp ditt liv med GTD-metoden

GTDinbox - GTD i gMail i Firefox
GTDinbox är en addon till Firefox för att köra GTD i gmail. Jag använde den under en kort period men tyckte att den tillförde mer komplexitet än värde - och jag blev beroende av just den webbläsaren.

Definition of Done har fått ny design

Nu har Definition of Done fått ny design! Säg vad ni tycker i omröstningen till höger!

En vanlig kommentar om förra designen var att bloggen kändes "tung". Det bidrar i så fall till att färre faktiskt läser och till färre återkommande besökare. Ett mål med den nya formen är att det ska kännas innehållsrikt, utan att kännas tungt. Textinnehållet är det centrala, därför vill jag öka läsbarheten. Det ska uppfattas som lätt att överblicka och man ska snabbt få en uppfattning om vad det handlar om.

Ett syfte med bloggen är att bygga relationer och nätverk. Då handlar det i stor utsträckning om att föra en dialog, både på och utanför sajten. Ett tydligt mål med den nya designen är därför att öka aktiviteten i kommentarsdelen.

En del saker återstår: 

• Hover-effekter ska ändras (alltså när man håller musen över till exempel en länk)
• Vissa delar av texten har fel formattering (till exempel punktlistor som alltså inte ska se ut så här)
• Retweet-funktionen fungerar inte
• Koden ska snyggas till, just nu är det alldeles för många fel

Tacksam om ni visar vad ni tycker i omröstningen till höger eller skriver en kommentar ;)

Så här såg den gamla designen ut:

Uppdatering: Resultatet i omröstningen blev 10 "Ser väl bra ut", 7 "Nä, inget vidare" och 6 "Varken eller". Tack för alla röster och kommentarer, här, på Facebook och afk.  

Anonymitet är en mänsklig rättighet

Den senaste tiden har ett antal av internetsamhällets stora försvarare börjat byta sida och några av de gamla cyberpessimisterna har hakat på. Evgeny Morozov skriver till exempel att internet inte har bidragit till demokratiseringen i Iran, utan att regimen tvärtom har blivit mer auktoritär på grund av internet. Victor Galaz beskriver Morozovs argument i Svenska dagbladet. Diktaturen i Iran har begränsat möjligheterna till mobilisering, genom att övervaka trafiken på nätet och stänga av infrastrukturen. Men argumenten biter sig själva i svansen: Internet har alltså misslyckats för att det stängts av? 

Det har också diskuterats om anonyma kommentarer på bloggar och om hela bloggar som är anonyma. Att anonyma kommentarer får förbli anonyma är en viktig grundprincip som måste bevaras. Och väckarklockar, eller whistleblowers som det kallas på engelska, är en förutsättning för en fungerande demokrati. Man måste kunna uttrycka sina åsikter öppet, även om det finns vissa nackdelar. 

Internet bygger på öppenhet. 

Det ligger i den mänskliga naturen att vilja dela med sig av sin kunskap. Vi vill dela, vi vill bli sedda, vi vill bli förstådda, vi vill ha kunskap, vi vill skapa band till andra. Internet gör dessa saker möjliga genom att vem som helst kan publicera och ta del av information på ett helt annat sätt än tidigare.

Internet ger möjligheten för vem som helst att nå ut med sina åsikter. Utan att hindras av staten, utan att hindras av begränsade ekonomiska resurser, utan att hindras av tekniska begränsningar.

Internet måste vara öppet. Och i öppenheten ligger möjligheten att vara anonym. Många kanske helt enkelt inte vill att varje ställningstagande de gör ska vara offentligt. Inte för att de har något att dölja, utan för att vi alla har en integritet. Vissa berättar inte vad de röstar på, men kan ändå vilja delta i en politisk diskussion. Andra berättar inte om sitt sexliv, men ska ändå kunna diskutera sex med andra.

Man måste kunna uttrycka sina åsikter utan att oroa sig för motåtgärder. Politiska motståndare rapporterar om situationen i en diktatur; anställda avslöjar missförhållanden som ledningen skulle vilja hålla tyst om; de som utsatts för hot eller våld berättar om sina upplevelser.

"Everyone has the right to freedom of opinion and expression; this right includes freedom to hold opinions without interference and to seek, receive and impart information and ideas through any media and regardless of frontiers." (Article 19, The Universal Declaration of Human Rights)

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." (Artikel 19, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna) 

"Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser." (Artikel 10, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, PDF)

Internet är vårt viktigaste redskap för att uppnå artikel 19 i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Internet är den starkaste förändringskraften vi någonsin haft och kommer att fortsätta vara det de närmaste 30-40 åren. Internet är större än hjulet, penicillin och kullager. Internet förändrar vårt sätt att tänka och se på världen. Internet förändrar vårt sätt att göra affärer och vårt sätt att arbeta. Internet förändrar medielandskapet, vad vi ägnar vår tid åt, hur vi umgås. Internet förändrar våra mest primitiva drifter. Internet förändrar makten. Internet är Tillsammans. Internet är ett Samhälle. Internet är på Riktigt.

"The best weapon of a dictatorship is secrecy, but the best weapon of a democracy should be the weapon of openness." (Niels Bohr)

• Du har rätt att blogga anonymt
• Du har rätt att kommentera anonymt
• Du har rätt att tillåta anonyma kommentarer

Besök gärna Blue Ribbon Campaign for Free Speech Online

Totalstyrelsen vs. Socialstyrelsen

Igår kväll uppstod en diskussion på Twitter och bland bloggare angående anonyma bloggkommentarer. Det började med att Walter Naeslund fick en anonym kommentar på sin blogg. Han slog då upp den ip-adress som kommentaren var skickad från och svarade genom att avslöja avsändarens identitet. Bland annat Magnus Bråth reagerade på detta och tycker att det är fel att hänga ut någon som vill vara anonym (om man själv erbjuder möjlighet att vara anonym, så ska man inte röja dem som använder den möjligheten). Även Nikke Lindqvist hoppar på diskussionen och uppdaterar kommentarspolicyn på sin blogg.

Under tiden pågår också en annan diskussion kring anonymitet i bloggar. Sedan några månader tillbaka finns nämligen en blogg som skrivs av en anonym anställd på Socialstyrelsen, med mycket hård kritik av den egna organisationen och ledningen. De senaste dagarna har en annan anställd gått in och kommenterat bloggen vilket fört med sig ytterligare en mängd anonyma kommentarer från olika håll.

Personen som driver bloggen kallar sig Gullan och kommenterar så gott som dagligen händelserna på myndigheten. Det är relativt skickligt gjort, dels för att "hon" (om vi antar att personen tillhör den kvinnliga majoriteten på Socialstyrelsen) röjt undan de uppenbara sätten att spåra henne, dels för att kritiken sker i "sagoform" med uppdiktade namn på ett bitvis rätt subtilt sätt. Men att det är Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm som döljer sig bakom namnet "Måns" i Gullans inlägg är uppenbart.

Om Gullan är en whistleblower som till slut får rätt och bidrar till att faktiskt förändra myndigheten, eller om hon är relativt ensam om sina åsikter, kan vi lämna därhän.

Men hur agerar man som organisation när detta uppstår? Jag kan tänka mig några alternativa handlingssätt. Vad tycker ni?

1. Inte göra nånting. Försök inte vidta några motåtgärder mot bloggen och kommentera inte inläggen. Den här typen av avarter ska tigas ihjäl, så länge de inte får någon uppmärksamhet så kommer de inte att överleva. Den här linjen tror jag inte alls på. Men det råkar vara den linje man valt att gå, även om man också gör vissa efterforskningar. 
2. Ta reda på vem som ligger bakom och vidta åtgärder på personalnivå. Det här är ett allvarligt avsteg från den lojalitet arbetsgivaren har rätt att kräva från sin anställda. Det här tror jag inte heller på, det bevisar ju att "Gullan" har rätt: Det är lågt i tak och man får inte tycka vad man vill. 
3. Låt andra personer gå in i diskussionen på ett ärligt och personligt sätt som gör det lite obekvämt för den som ligger bakom. Den här linjen tror jag kan ha viss framgång. Det är inte lika bekvämt att dölja sig bakom anonymitet och anklaga andra för saker, när någon står rakryggad med sitt namn och säger emot. 
4. Visa att bloggen har fel. Publicera till exempel inläggen från bloggen direkt på intranätet (via rss). Bloggen lever ju på att påstå att det är lågt i tak och att man inte får tycka vad man vill på Socialstyrelsen. Publicerar man det direkt på intranätet och tillåter åsikterna där så desarmerar man Gullan fullständigt. Det här tror jag är bästa sättet att ta tag i problemet (det behöver inte vara just på intranätet, men ni förstår poängen). Vad är poängen med att ha en anonym "vi får inte säga vad vi tycker"-blogg om det man skriver publiceras direkt internt? 

Håller ni med om dessa handlingssätt, vad skulle ni göra? 

Läs också Socialstyrelsens tidigare presschef om den anonyma bloggen. 

Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

Behöver man verkligen en policy för sociala medier? I grund och botten handlar det bara om sunt förnuft. Samma regler och förhållningssätt gäller på webben som i andra sammanhang. Har man tystnadsplikt om vissa frågor, så gäller tystnadsplikten förstås på samma sätt på nätet.
Är man bekväm med det synsättet, så ska man förstås inte ha en policy bara för att ha en policy.

Men sociala medier är nytt och då har vi ett annat riskbeteende än på andra områden. Vissa är för försiktiga och andra är alldeles för orädda. När e-post kom införde många företag en mejl-policy, nu 15 år senare är det ovanligt eftersom riskbeteendet har förändrats.

• En policy skapar trygghet för de anställda, att det är okej att använda sociala medier.
• En policy skapar trygghet för företagsledningen. Man vet att medarbetarna är informerade om förhållningsreglerna som gäller.
• En policy innebär att om ett problem uppstår, så har ledning och medarbetare en gemesam grund för att ta itu med frågan.

Med den utgångspunkten bör en policy för sociala medier vara kort och enkel. Den måste vara förankrad i företagsledningen och den måste kommuniceras till samtliga medarbetare. Den ska göra att både medarbetare och företagsledning känner en trygghet, så den får inte bara prata om begränsningar och hinder. Den ska inte bara undvika att vi beter oss fel, utan också bidra till att vi använder sociala medier på ett bra sätt.

Här är en mall för en grundläggande policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier (på webben överhuvudtaget), som jag tror passar de allra flesta organisationer. Orden "kund" och "företag" kan förstås bytas ut.


Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

Genom sociala medier förs kunder och företag närmre varandra eftersom kommunikationen sker på samma villkor. Vi vill uppmuntra till användning av sociala medier i arbetetssyfte men också påminna om att du representerar din arbetsgivare, både på jobbet och privat.

1. Var öppen, ärlig och lyssnande. I sociala medier märks det snabbt om man försöker dölja något. Använd ditt riktiga namn och var tydlig med var du jobbar och din roll. Var öppen och dela med dig. Lyssna på vad som sägs och ta till dig.

2. Håll dig till det du själv jobbar med. Skriv och kommentera inte det som ligger utanför din expertis eller dina arbetsuppgifter. Var tydlig med vad som är din egen åsikt, uttryck inte åsikter som strider mot organisationens ställningstaganden.

3. Var dig själv. Sociala medier är konversationer, gränserna mellan privat och yrkesroll suddas ut. Uttryck dig som du skulle göra när du träffar en kund eller leverantör över en lunch. Försök vara personlig och ge gärna ditt eget perspektiv.

4. Respektera företaget och dina kollegor. Sekretess och tystnadsplikt gäller på samma sätt i sociala medier som i andra sammanhang. Tänk efter en gång till innan du postar. (Tillägg när policyn används i offentlg sektor: Tänk på offentlighetsprincipen och reglerna kring diarieföring, ger du dig in i en diskussion på nätet så kan det komma att betraktas som ett ärende som ska diarieföras. Bedömningen är densamma som för till exempel e-post.)

5. Bekräfta eller förstärk gärna positiva omdömen. Besvara inte negativa kommentarer som är direkt hatiska eller skämtsamma. Bidra gärna med rätt fakta och följ alltid upp om en kund visar missnöje.


Det är fritt fram att använda den här policyn ordagrant eller ändra i den. Eller använda som diskussionsunderlag för att ta fram en egen. Skriv bara en kommentar nedan och berätta om det.


Tips:  http://www.ihm.se/facebook-pa-jobbet

12 skäl till att din organisation bör undvika sociala medier

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation.

Eller så här: För att vi ("sociala medier-ivrare och pr-folk") ska bli bättre på att bemöta företagsledningarnas kritik av sociala medier och den negativa bilden som ofta målas upp i de traditionella medierna, så kan det vara bra att vi funderar på vilka argument de använder. Samtliga argument nedan är verkliga, hämtade från olika organisationer och inspirerat från olika inlägg på nätet.

Vissa är lätta att tillbakavisa, andra är svårare och vissa är faktiskt helt korrekta. Jag tror helt enkelt att vi måste våga problematisera och diskutera fördelar, nackdelar och utmaningar mer öppet istället för att bara höja sociala medier till skyarna utan att riktigt bemöta den skepsis som finns. Uppmaning: Vad är era kortaste och bästa svar på motargumenten nedan? Vilka av dem  har ni stött på? Saknas det något?

1. Vi måste hålla en hög produktivitet bland våra anställda
Om vi öppnar upp för de så kallade sociala medierna kommer det att ta alldeles för mycket tid av de anställda. Det blir avbrott i arbetet hela tiden om man ska sitta och läsa bloggar och svara på chattar. Det finns studier som bevisar detta. Till exempel Trend Micro i Sverige som konstaterar att en stor andel människor privatsurfar 1-2 timmar varje dag på jobbet. Andra intressanta är BizReport eller Bob Bly. 

2. Vi vill inte ha negativa kommentarer
Om vi tillåter kommentarer på vår webbplats eller använder Facebook kommer vi att få massa negativa kommentarer. Det är alltid de som är kritiska som skriver, de positiva skriver inget. Jag vet att vi framförallt har några gamla kunder som alltid kommer tillbaka och är kritiska, det är naturligt i vår bransch. Och några före detta anställda som är förbannade. Men vi kan inte låta dem ta över och skriva ner oss. Tänk om någon startar en hatgrupp mot oss? Vi förlorar helt enkelt kontrollen över vårt varumärke.

3. Vi måste förhindra att information läcker ut
Det är affärer vi bedriver och vårt affärsfokus har lett oss dit vi är. Det är många som skulle vilja veta hur vi gör och våra konkurrenter bevakar oss hela tiden. Vi kan inte tillåta att information läcker ut för att de anställda sitter på nätet. Det kan också vara känsligt internt, stora beslut vi fattar kan skapa oro bland de anställda, vi måste kunna hålla såna diskussioner internt i små grupper. Det finns många exempel på detta, amerikanska försvarsdepartementet har till exempel konstaterat att hemlig militär information läcker ut från amerikanska försvaret via sociala medier nästa varje månad. Se även denna rapport.

4. Vi har juridiska hinder mot att använda sociala medier
Vi är juridiskt ansvariga för allt vi publicerar, men det kan vi inte följa upp när vem som helst får skriva på vår webbplats eller när våra anställda skriver var som helst om oss. Rättsläget är också oklart vad gäller hur mycket vi måste informera om när vi skriver en företagsblogg, eller om kommentarer som kommer in har samma juridiska status som brev. Vem ansvarar för innehållet i bloggkommentarerna, får de anställda skriva vad de vill? Därför måste vi ha kontroll över detta.

5. Vi måste värna om vår höga trovärdighet
De så kallade sociala medierna är inte trovärdiga, vem som helst kan ändra innehållet, det finns ingen kontroll av vem som ligger bakom. Det är ingen trovärdig kanal, man har ju hört om hur sidor på Facebook missbrukas och folk som blir lurade hela tiden. Vi har hög trovärdighet och det får vi inte riskera att förlora.

6. Vi har ingen användning av kommentarerna vi får
Vi kan inte agera utifrån tyckande och allmänna kommentarer, utan måste ha en verifierad metod när vi arbetar. Det är inte statistiskt säkerställt med frågor och svar på nätet och vi måste ha verifierbara data. Om några personer tycker nåt på vår hemsida, hur vet vi att det är representativt för hela vår målgrupp?

7. Vi måste ha hög IT-säkerhet och inte slösa bandbredd
De sociala medierna är inte it-säkra. Det sprids virus och det finns säkerhetsluckor i sajterna så andra kan komma in i våra nätverk och komma över känslig information. Sajterna tar också så mycket bandbredd att vårt nät blir segt. Det är många som gör så här, så det är inget konstigt. Till exempel SEB , SAS , Vasa Stad och Katedralskolan. Läs även SEOtaktik som sammanställer säkerhetsrisker med sociala medier.

8. Vi måste göra långsiktiga investeringar
Vi kan inte bara hoppa på trender, som det här med sociala medier. Det har blivit väldigt stort och övervärderat just nu. Vi är ett företag som har funnits i 75 år, vi måste ta det lite lugnt med att hoppa på nya trender och se till att vi gör långsiktiga satsningar för att överleva i minst 75 år till. Vi behöver inte vara först ut; de andra, mindre, aktörerna måste hoppa på trender för att hitta en nisch men vi tillhör marknadsledarna och då har vi ett annat ansvar för långsiktigheten. Vi ska nog vänta ett tag, vi behöver inte vara först.

9. Vi måste tänka på våra anställda
De måste få ha sin integrititet och sin fritid. Man har ju hört om bedrägerierna och mobbningen på nätet. Vi har ett ansvar som arbetsgivare för att våra anställda inte far illa, i alla fall inte på arbetstid. Det är samma sak som att vi har en strikt alkoholpolicy och inte tillåter rökning. Förresten är det bättre att folk umgås på riktigt!

10. Vi har ingen användning av sociala medier
Det går inte se en return of investment på sociala medier. Kostnaderna är höga och vi vet alla att det är svårt att sälja på nätet. Dessutom kan vi inte bara ge bort informationen vi har, vi måste ju ta betalt för den kunskap och de redskap vi har. Nä, det finns ingen avkastning på sociala medier. Det är bara en massa pladder och småsnack. Det finns omfattande studier på detta. Institutet Pear Analytics i USA har till exempel konstaterat att Twitter består av meningslöst babbel. I sin rapport konstaterar dem att 40 procent av meddelandena är sådant världen kunde vara utan. Twitter är som att läsa mail utan spamfilter.

11. Vi måste se till att behålla våra medarbetare
Det är ju massa rekryteringsföretag på nätet, framförallt LinkedIn. Det gör ju att våra medarbetare kanske blir uppsökta av andra aktörer som vill ha information eller rekrytera dem. Vi måste vara försiktiga så inte andra tar vår kompetens. De kanske kan lägga upp sina intressen, men inte hela cv:n.

12. Vi har ingen som kan lägga så mycket tid
Ska vi jobba med sociala medier? Då måste vi ju ha nån som kan svara på alla kommentarer. Och vi måste upprätta en granskningsfunktion och en rutin för det. Tänk om vi får så många kommentarer och frågor att vi inte kan hantera det? Och vem kan läga den tiden?

Om det inte räcker... 
Om argumenten ovan inte biter, så går det också bra att försöka med undanflykter. Till exempel: "Vi får titta på det senare, efter stortavlekampanjen i höst kanske." Eller skyll på nån annan avdelningen: "Det där är marknadsavdelningens/it-avdelningens ansvar." Eller gör det till nåt jättestort: "Det där är en styrelsefråga."


Svar, motargument och uppmuntran: 

• Björn Alberts: Motargument till 12 skäl att inte använda sociala medier
• Same Same but Different, Jerry Silfwer: Veckan som gick – Vecka 4
• Doktorspintt, Jerry Silfwer: Smurftips
• Martin Garlöv, Brygubben: Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier
• Joakim Jardenberg 
• Gert Frost: 12 frågor och svar 
• Beta Alfa

Andra som skriver om detta: Chef: Facebook ger dumma medarbetare , Management Issues: Man blir dummare av Facebook än av marijuana , Trend Micro: Svenska företag brister i riktlinjer , SVT: Facebook oroar chefer , SvD: Nya JK avvisar sociala medier , Ledarna: Allt fler företag spärrar Facebook , Chef: Farligt att stänga av sociala nätverk , Chef: »Ska jag adda medarbetare på Facebook?« , Kreafon: Oro, okunskap och sociala medier , SvD: Chefer oroliga för Facebook , DN: Cheferna oroas över Facebook , Dagens Media: Twitter och Facebook oroar svenska chefer , IDG IT24: Allt fler företag blockerar Facebook , Fredrikbloggen: Chefers oro för sociala medier , Sydsvenskan: Revolutionen kommer inte att äga rum på Twitter , Financial Post: Does Social Media Help or Hinder Productivity? , Resumé: ”PR-byråerna förstår inte sociala medier” ,

Fem skäl till varför iPad äger - Gästinlägg av Pontus Löf

Läs även Nikke Lindqvist inlägg och enkät iPad ja eller nej och Per Axboms strategi och värdekurva för iPad.

iPad. Så heter Apples senaste mobila apparat. Precis som iPhone är det internet som står i fokus och användargränssnittet bygger på liknande multitouch-teknologi. Skillnaden är att iPaden har en betydligt större skärm, men i gengäld saknar kamera och telefon. Många funderar säkert på vad det ska vara för nytta med en förvuxen iPhone utan mobiltelefon. Här får du fem skäl till varför iPad inte kommer att floppa.

1. Apples varumärke
Kvällen den 27 januari 2010 anordnads en speciell Apple-vaka där gissningsvis tusentals svenskar följde presskonferensen om iPad via bland annat Twitter. Internationellt handlar det säkert om hundratusenstals människor som frivilligt bänkar sig för att följa ett företagsjippo på dåliga streamar och överfulla twitterflöden.

Apple har blivit idoler för tekniknördar. Som groupies flockas man när Steve Jobs ska leverera något nytt. Tack vare iPod och iPhone har också vanliga dödliga börjat tänka varma tankar om Apple. Medierna är inte sena med att haka på och ger gärna gratisreklam för Apples produkter. Bara det kommer att ge iPad en rejäl knuff i rätt riktning.

2. Priset
I sitt grundutförande ska iPad kosta $499, vilket motsvarar ungefär 3 500 kr. Det är i samma prisklass som netbooks. För den som bara ska surfa och kolla mejl kan det vara ett hett alternativ. Man ska dock inte ha några illusioner om att en iPad kan ersätta en bärbar dator. Men för den som nöjer sig med att bara konsumera media och surfa på webben räcker iPaden. Eftersom priset är så lågt kan den också vara ett komplement till en stationär eller bärbar dator. Kanske blir det årets julklapp till barnen julen 2010?

3. Media på stor fingerskärm
I iPaden finns samma revolutionerande gränssnitt som i iPhonen. Men den stora skillnaden är att man i iPaden har en skärmupplösning på 1024x768 pixlar, vilket är tillräckligt för att titta på webbplatser i rätt storlek. iPaden levererar därmed en helt ny upplevelse av webben som inte finns i någon annan apparat. Det blir till exempel ett smidigt sätt att läsa nyheter på. Med multitouch-teknologin kan man dessutom zooma och bläddra genom att använda fingrarna istället för mus. Den stora skärmen gör även att det blir möjligt att kolla på film och att spela spel.

4. E-böcker
I försnacket har e-böcker varit den kanske viktigaste funktionen med iPaden. Men faktum är att detta inte är en e-boksläsare. Den saknar en läsvänlig skärm som Amazon Kindle eller e-papper. iPaden har med sin led-skärm i HD-kvalitet fokus på många saker. En av dessa är dock böcker. Med iBooks introducerar Apple motsvarigheten till iPod/iTunes för böcker.

iBooks gör det möjligt att köpa böcker digitalt och ställa in dem i sin digitala bokhylla. Man kan sedan ta en bok ur hyllan och bläddra i sidorna genom att dra fingret över skärmen. Det är snyggt och ett helt nytt sätt att läsa böcker digitalt. Fast räkna inte med att folk kommer att sluta läsa pappersböcker. Tekniken är ännu i sin linda. I framtiden kommer vi att få se böjbara skärmar som mer beter sig som vanligt papper. För den teknikinbitna är dock iBooks en bra start på e-boksrevolutionen.

5. iWork för 200 spänn

För drygt 200 spänn får man iWork, det vill säga programmen Keynote, Pages och Numbers, installerade på sin iPad. Man kan säga att dessa program motsvarar de mest basala funktionerna i Microsofts Officepaket. Dessa är speciellt anpassade för iPaden och tillför helt nya möjligheter att jobba med dokument, till exempel när man sitter på bussen eller är på väg till ett möte. Detta gör iPaden mångsidig. Det kommer säkerligen att dyka upp flera nyttiga program i App Store som ytterligare kommer att utöka iPadens förmågor.

Jag har tidigare lite ironiskt raljerat över varför iPhone suger. Jag skulle kunna göra liknande anmärkningar om iPaden, men det hindrar den inte från att vara något helt unikt som kommer att bli en kommersiell framgång. Alla kommer inte att äga en iPad, men tillräckligt många kommer att förföras över användarvänligheten i denna nya medieplatta. Om du inte tror mig, kika in videon på www.apple.com/ipad.

Steve Jobs introducerar iPad

Demo, iPad in Action

Gästinlägg av Pontus Löf, webbstrateg på Socialstyrelsen, stolt ägare av en iPhone och kanske i framtiden en iPad. 

Mer om iPad: Sydsvenskan: Ipad överträffade förväntningarna , Sydsvenskan: Hysteri kring Apples nya "nånting" , Simon Sundén: iPad – en gigantisk iPhone med stora möjligheter! , iPad är här! , Apple iPad – Suzanne Fors tycker till , 7 minuter video av iPad in action , Apple iPad äntligen officiell , Allt om nya läckerbiten iPad! , iPad, Apples nya pryl är en tablet , Myt blir verklighet – Apple iPad , ComputerSweden: Apples Ipad är här , TV4 Nyhetskanalen: Nu är den här: Apples iPad , SVT: Apple presenterade ny surfplatta , SvD: iPad räddar inte bokbranschen , Expressen: Vi har fingrat på den, det här är framtiden , e24: Apples succéer och floppar , DN: obs har presenterat Apples nya läsplatta , Demofest inför Apples lansering , Nu är den här - men har den något att göra på ditt företag? , Nej, Apple kommer inte rädda medieindustrin. Det får vi klara själva ,

Nätkultur: Net Slackers, PK-Pretton, Troll och Jerks

Inte alls oväntat så känner sig väldigt många lurade efter att det framkom att en grupp på Facebook med rubriken "2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti" inte alls var vad man förväntade sig. När gruppen hade över 200.000 medlemmar fick den plötsligt en vidrig bild på en död människa och en ny beskrivningstext som berättade att Svenska Nekrofilföreningen låg bakom. Pengarna skulle gå till att ”ha hem kropparna i så bra skick som möjligt”. Läs min tidigare analys, som också avslöjar en till bluff-grupp.

När jag har följt den här händelsen i media, i bloggosfären och i diskussionsforum så utkristalliseras fyra grupper av människor. Generaliseringar förstås!

Disclaimer: Jag hoppas verkligen att de två personer som jag citerar inte tar illa upp. Ni har helt enkelt de bästa beskrivningarna jag har hittat av två av de här synsätten.

Troll

Många av de som skriver om Haitibluffen på sina bloggar, i diskussionsforum eller i kommenterar, är upprörda för att de på allvar tror att Svenska nekrofilföreningen låg bakom gruppen, vilket de förstås inte kan stödja.

Man har alltså fortfarande inte förstått att det är bluff. Det är inte Svenska nekrofilföreningen som ligger bakom, utan en grupp människor som gör den här typen av kapningar som skämt. Det kallas Facebook-trollning och är en form av practical jokes, med samhällskritiska undertoner. Det Macks, som ligger bakom just Haiti-bluffen, skrattar åt i diskussionsforum på nätet är hur pass lättlurade människor är.

Ytterst är det en kritik av att så många människor rakt av accepterar det man säger till dem, utan någon som helst källkritik. Och trollen, som de kallas, har ju en poäng: Först går 200.000 svenskar på att en anonym bidragsgivare ger 2 kr per medlem till Haiti. Sen går en stor del av samma människor på att Svenska nekrofilföreningen ligger bakom. Sen sprider de budskapet vidare till sina vänner om att gruppen är falsk, fortfarande i stor utsträckning utan att kolla själva. Och inte nog med det: Slutligen går ett antal människor med i en annan Facebook-grupp: "Vi som ogillar dem som byter namn på grupper". Som förstås också var en troll-grupp.

Trollen har alltså inte någon politisk agenda i det de gör. Och de gör inte det här i reklamsyfte eller av kommersiella skäl. Det är en anonym grupp av digital natives, som med distanserad - och förvisso morbid - humor kritiserar sina medmänniskor.

Net Slackers

Köper man mediebilden, med gråtande människor och tiotals polisanmälningar om dagen för 2 kr-bluffen, så tror man kanske lätt att alla är upprörda och känner sig lurade. I själva verket tror jag det är en rätt liten andel som blir upprörda. Och en stor grupp människor som har den inställning Lisa beskriver i sin blogg:

"...folk kanske inte lägger ner sin själ i allt de gör på internet? Att de kanske inte stenhårt tror på varenda grupp de går med i? De som kritiserar, känner de hundra procent engagemang, superstöd och lojalitet för exakt varenda grej de är fan av på facebook? Grattis och herrejävlar vad ansträngande det måste vara.

Inse att många går med i grupper som Haitiluringen på vinst och förlust. De fattar att det här förmodligen är båg men tänker fuck it, jag kör, det kostar mig en knapptryckning och inget mer och skit samma om det är fejk, alla som går med hjälper åtminstone till att sprida ordet om Haiti."

Jag tror att det är en rätt bra beskrivning av många användare, man kanske kan kalla dem Net Slackers. De lever ett väldigt avslappnat liv på nätet, strösurfar ofta, facebookar väldigt mycket, men tar allt på väldigt lite allvar. De snackar sällan jobb eller politik på nätet. När de gör det är det ofta i form av korta och snabba handlingar, som att bli medlem i en grupp eller "gilla" det någon annan säger. Ungefär som i ett muntligt samtal:

– Har du hört om Haiti?
– Ja, det är hemsk!

"Ja, det är hemskt." Det är vad en Net Slacker menar med att till exempel gå med i en Facebook-grupp. Det är inte mer än så. Om gruppen sen byter inriktning, so what det där var ju längesen, nu är det helt taget ur sitt sammanhang.

PK-Pretton

En annan bloggare kommenterar kapningarna av Facebook-grupper från ett helt annat perspektiv. Lisa Förare Winbladh skriver, apropå de som inte tar detta på allvar:

"Jo, du förlorar något på det. Du förlorar din trovärdighet och du devalverar betydelsen av en namnunderskrift. Inte bara din egen utan min och alla andras. Ditt namn och dina personuppgifter som du i vanliga fall kanske vakar över som en hök var inte ens värda en minuts halvhjärtad googling vilket hade fått dig att upptäcka att det bara är luft bakom gruppen. /.../ Två kronor. Så lite var ditt namn värt för dig."

Det här synsättet är den politiskt korrekta pretton, PK-pretton. Det är den vanligaste gruppen och den grupp jag själv tillhör (i alla fall oftast). De här människorna har överlag åsikter som ligger inom mainstream. De har svårt att förstå hur man kan ta saker så lättvändigt och de drar gärna långtgående konsekvenser av sitt och framförallt andras agerande.

Men Net Slackerns synsätt ska inte underskattas, det är väldigt många som har den inställningen på nätet och jag tycker inte att det bara kan avfärdas. Man måste se människor i ett större sammanhang, vi lever i olika kulturer som skär mot varandra på olika sätt. Man kan ha ett beteende och en inställning online och en annan offline. Och man kan ha en attityd på Facebook och en på Twitter. Eller en med sina kompisar och en annan med sina föräldrar.

Jerks
Den sista gruppen har jag bitvis redan beskrivit. Det är de personer som jag nämnde i beskrivningen av trollen, de som först på allvar trodde att 2 kr gick till Haiti, sen på allvar trodde att Svenska nekrofilföreningen låg bakom och sen i vissa fall till och med blev blåsta igen i gruppen "Vi som ogillar dem som byter namn på grupper".


Fler som skriver om facebook-trollning: SVT: Så lades taktiken up bakom Facebook-bluffen, SVT: Internettroll ingen ny företeelse, Digital PR: Slutet för grupper? , Resumé: Reporter kapar grupp , Expressen: Kända svenskar hängs ut i pedofilgrupp ,Sydsvenskan: Kolla innan du klickar , Sydsvenskan: Facebookgrupp för Haiti avslöjad som bluff , Deepedition: 2 kr till Haiti var vidrig scam , SvD: Osmakligt skämt på Facebook , DN: Polisen maktlös inför bluffar på Facebook , Good Old: 2 kr per medlem till offren i Haiti , What's up STHLM , Kunskapsbloggen: Källkritik, fejkade Facebookgrupper ,Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti) , Dagens media: 200 000 svenskar blåsta , DN: Falska Facebookgruppen ny trend ,

Haitibluffen och Facebooktroll - Källkritiken på nätet är otroligt dålig

Några dagar efter den stora jordbävningen på Haiti dök det upp en grupp på Facebook med namnet "2 kr per användare till Haiti". På kort tid kom den upp i över 211.000 medlemmar. Jag såg själv hur några av mina Facebook-vänner gick med i gruppen.

Gruppen var bluff och skapade rätt mycket rubriker när innehållet plötsligt ersattes med budskap om nekrofili.

Detta kallas trollning och handlar om att man provocerar medlemmarna på en sajt med innehåll som man vet att de inte alls kan stå för. På Facebook har upplägget varit att man skapar en hel grupp för en viss fråga (till exempel "Vi som hatar Sverigedemokraterna"). Sen jobbar man med att få många anhängare, och till slut byter man ut innehållet eller namnet på gruppen till något annat ("Vi som är Sverigedemokrater"). Numera går det inte längre att byta namn på grupper med över 5000 medlemmar, men då byts istället bild och beskrivning ut.

Hittade en trollgrupp på 15 minuter: "Hårdare straff för våldtäktsmän"
Det som är anmärkningsvärt är att det är så pass vanligt och att det är så lätt att få anhängare till en sådan grupp. Det tog mig bara 15 minuter att hitta en solklar trollgrupp genom att titta igenom några grupper som mina Facebook-vänner är med i.

Minst en av mina vänner är med i gruppen "Hårdare straff för våldtäktsmän". Gruppen har 2037 medlemmar efter bara ha funnits lite drygt en månad (första inlägget skrevs 21 december 2009).

Att detta är fejk är helt uppenbart. Det räcker att titta på de tre personer som är administratörer för gruppen: Kennet Hurtig, Tito Rizzoni och Jesper Wass. Kennet har 9 vänner, Tito har 6 vänner och Jesper har 8 vänner. Dessutom är förstås alla tre vänner med varandra, så det är en väldigt liten krets. Detta är förstås fejkade konton, personerna är påhittade.

Om inte gruppen avslöjas (vilket jag hoppas att detta inlägg ska klara av) så lovar jag att den kommer att byta namn till något i stil med "Legalisera våldtäkt" när den börjar nå kring 10.000 medlemmar.

Vem ligger bakom?
Upphovsmännen (nästan helt uteslutande män) bakom trollningarna består dels av en mängd nybörjare som har hört talas om trollning och vill prova själva. I den gruppen finns exempel på folk som misslyckas helt och till exempel använder sina riktiga konton. Det får förstås också som konsekvens att deras riktiga vänner drabbas.

Men det finns också en inre kärna av mycket större troll. De håller till på exempelvis Flashback och numera även Existenz, där man både kommer på trollidéer och planerar tillsammans. Och de har till och med ett eget förbund "Svenska Trollförbundet", där bland annat Haiti-gruppens skapare Macks, är med. 

Jag har försökt förstå vad som driver dem och får faktiskt erkänna att jag förstår en del av charmen med trollning, utan att jag på något sätt stödjer dem. Många verkar tro att facebootrollning handlar om att sprida sina budskap, mer eller mindre i reklamsyfte. Till exempel säger juristen Karolina Lassbo i en intervju med Realtid.se att "en anledning till att dra igång dessa grupper kan vara att de egentligen vill göra reklam för något annat". Dataföreningens it-expert Daniel Tornberg verkar ha samma uppfattning: "Att en grupp vill komma upp i viss volym beror ofta på att de vill få fram ett budskap; det kan gälla politiska, religiösa eller kommersiella intressen."

Men det handlar inte om det. Trollen skriver själva att det handlar om humor och det verkar faktiskt vara deras främsta drivkraft. Stora skrattsalvor uppstår i diskussionstrådarna när någon blivit lurad och återkommande ord är "löjligt", "ironiskt" och uttryck som till exempel "hur kan folk vara så dumma så de går på det där". Det liknar i grund och botten practical jokes och är förstås en typ av humor. Man kanske kan jämföra med det klassiska "dolda kameran"-temat; man lurar någon intet ont anande människa och ser på hur de beter sig i den situationen.

Så långt är jag med. Däremot tycker jag det går till överdrift när man till exempel drar in barnporr eller börjar skratta åt händelser som jordbävningen i Haiti eller olika dödsfall. Men det finns alltså vad jag kan se inget egentligt syfte att sprida dessa budskap. Snarare väljs budskapen ut just för att de väcker uppståndelse, eftersom skämtet når längre då.

Några troll som pratar om Haiti-bluffen:

Yantra: Mycket lyckat tycker jag me, skrattade så jag väckte hela huset igår natt
Cybzil: Underbart kul. Ett intressant iakttagande är ju att dem som klagar över att det var smaklöst och hemskt på ens riktiga facebook är ju till 90% tjejor, antar att det var samma för er?
lillhaggan: Jag följde haitigruppen på avstånd, och bara väntade på att det skulle explodera, och jävlar vilken smäll! Sjukt osmakligt och humor på högsta nivå! Snyggt!

Trollen har en poäng
Det som gång på gång också framhålls av trollen - det som de faktiskt skrattar åt - är hur pass lätt det är att lura folk på det här sättet. Om man försöker bortse lite från upprördheten kring till exempel Haiti-bluffen, så är det faktiskt intressant att det här så lätt kan bli så stort. Hur kan 211.000 människor på en vecka gå med i en grupp som ska skänka 2 kronor per medlem utan att ens veta vem som ligger bakom och skänker pengarna? Tänker man lite på det så är det nästan lika förbluffande som att folk fortfarande blir blåsta av mejlen med låtsas-vinsten på lotto: "Du har vunnit 10 miljoner (i ett lotteri i Nigeria som du aldrig varit med i!), skicka en administrativ avgift på 1000 dollar så skickar vi din vinst".

Trots att internet är en del av vardagen för en väldigt stor mängd människor, så är förståelsen för nätet och grundläggande källkritik fortfarande extremt låg. Beteendet hos många användare på nätet är väldigt "spontant" och okritiskt. I princip accepterar man rakt av det man blir serverad. 

Så vad ska man göra? 
Grundläggande källkritik är inte så svårt. Man når väldigt långt med bara tre frågor och några knep:

1. Verkar den person/organisation som ligger bakom detta vara äkta? Har personen färre än 50 vänner är sannolikheten hög att gruppen är bluff. Har personen över 1000 vänner är sannolikheten också stor att det är bluff. Har profilen skapats ungefär samtidigt som gruppen - hög sannolikhet för bluff? Har du nån misstanke: Googla på personen och se om profilbilden stämmer överens med andra bilder på denna person. Och se om namnet förekommer på andra platser. Är det ett företag, kolla deras sajt, de flesta som har Facebook-kampanjer skriver det också på sin sajt. Är någon anonym (som till exempel sponsorn i Haiti-gruppen) så är det en solklar varningsklocka.
   
2. Verkar det sannolikt att det de säger är sant? Skulle någon verkligen vara beredd att skänka uppåt en halv miljon utan att träda fram? Sannolikheten är låg, om ett företag sponsrar så vill de synas så mycket som möjligt. 
3. Vad kan han/hon ha för motiv till det? Kan det finns politiska, religiösa eller andra ideologiska motiv bakom? Även om gruppen i sig kanske har ett bra syfte, kan det bli jobbigt om personen bakom träder fram som Sverigedemokrat.
   

Några exempel på framtida trollgrupper som diskuteras

• Bygga upp och döpa om "vi som inte kan leva utan dator" till "vi som inte kan leva utan japansk bajsporr!
• Bygga upp och döpa om "vi som alltid är positiva " till "vi som är hiv-positiva". 
• Bygga upp och döpa om "vi som hatar djurplågeri" till "vi som gillar att tända eld på katter". 

Fler som skriver om facebook-trollning: SVT: Så lades taktiken up bakom Facebook-bluffen, SVT: Internettroll ingen ny företeelse, Digital PR: Slutet för grupper? , Resumé: Reporter kapar grupp , Expressen: Kända svenskar hängs ut i pedofilgrupp ,Sydsvenskan: Kolla innan du klickar , Sydsvenskan: Facebookgrupp för Haiti avslöjad som bluff , Deepedition: 2 kr till Haiti var vidrig scam , SvD: Osmakligt skämt på Facebook , DN: Polisen maktlös inför bluffar på Facebook , Good Old: 2 kr per medlem till offren i Haiti , What's up STHLM , Kunskapsbloggen: Källkritik, fejkade Facebookgrupper ,Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti) , Dagens media: 200 000 svenskar blåsta , DN: Falska Facebookgruppen ny trend ,

Sociala medier är som att bjuda en kund på lunch

Räkna inte ROI för sociala medier för tidigt

Det pågår en diskussion på LinkedIn kring ROI på sociala medier med bland annat Johan Ronnestam och Magnus Lundin. Jag gav mig in i diskussionen genom att påstå att man gör sig en björntjänst om man försöker att räkna i alltför konkreta termer, då missar man poängen. Jag tänker så här:

Det kan finnas många skäl till att man börjar prata sociala medier på ett företag:

1. Man ser en möjlighet till långtgående organisatoriska förändringar, som att till exempel lägga ut hela sin kundtjänst på twitter. Visst, på lite sikt kommer vi nog att se den typen av stora förändringar, där man använder något av de sociala medierna.
2. Man vill använda sociala medier som en del i sin mediemix, för planerad kommuniktion. Gröna Lund kan nog spara lite pengar på att köra sin årliga rekryteringskampanj (för att få in sommarpersonalen) uteslutande på Facebook i år.
3. Man har hört talas om sociala medier och vet att många använder det, men vet inte mycket mer än så. Det här är det absolut vanligaste scenariot. Majoriteten av alla organisationer som har i alla fall några år på nacken, ser med viss skepsis på sociala medier.

Givetvis KAN man räkna på ROI. Det kan man alltid göra och det finns även ett visst värde i det. Handlar det om scenario 1 tycker jag definitivt man ska göra det. Även scenario 2 kan vara förtjänt av en ROI-kalkyl, även om det i det fallet mycket handlar om att fundera på hur man ska göra och sen börja testa sig fram.

Men i realiteten befinner sig de allra flesta organisationer i scenario 3. Och där är det inte vidare relevant med ROI. Tvärtom tror jag att man gör sig en björntjänst om man börjar räkna ROI där. Det handlar om en övergång till ett helt nytt synsätt. Den förändringen sker bäst genom att till exempel göra liknelser med sånt som dessa människor förstår. Hur ofta bjuder du en kund på lunch? Vad har du för ROI på det? Ytterst sett blir ROI på sociala medier ganska absurd. Kundrelationen är A och O, det vet man. Varför ska vi hålla på med sociala medier (varför ska vi ens tillåta våra anställda att använda sociala medier)? För att våra kunder finns där och en stor del av våra anställda. För att de umgås där. För att de har relationer där. Av samma anledning som du äter lunch med en kund då och då!

Det finns ingen ROI-kalkyl i världen som kan skapa en mental förändring.

Jag tror att de beslutsfattare som inte förstått vad sociala medier handlar om (alltså inte kanalerna, utan den öppna, transparenta, sociala "kulturen"), kommer att ha mycket svårt att fatta beslut om scenario 1 eller 2 oavsett hur positiv ROI-kalkyl de får (man drunknar i risker och brist på förståelse).


Andra bloggar om ROI: Björn Alberts: 14 punkter om att mäta framgång i social media , Jesper Åström: Social Media ROI and when it makes sense , Social Media Insider: 100 Ways To Measure Social Media , Internetworld (Miriam Olsson): Så mäter du sociala medier , Judith Wolst:  Sociala medier & ROI

Sociala medier är inte synonymt med Facebook och Twitter

En artikel i Computer Sweden påstår att "Twitter tappar mark" (svt hakar på). Och vips så går disksussionsvågorna höga.

Många har kommenterat artikeln och  ytterligare  ett antal  har bloggat  om det. Störst har diskussionen blivit efter Brit Stakstons kommentar på JMW. 

Men vad handlar diskussionen egentligen om? Var ligger motsättningen? Brit skriver till exempel så här:

"Dessutom är tänket fel från första början. I grunden handlar det ju inte ens om enstaka tjänster, det handlar om teknik som vi konstant förädlar för att kommunicera oftare, bättre, relevant samt oberoende av tid och plats. Det är ett  förhållningssätt till sin omvärld som tekniken stöttar."

Vad jag ser finns det inget i artikeln i Computer Sweden som säger emot detta. Tvärtom handlar ju artikeln just om "enstaka tjänster" (Twitter), men den ifrågasätter ju inte på något sätt sociala medier som fenomen, eller det paradigmskifte som vi genomgår just nu. Till exempel säger Jeanette Fors i artikeln att:

"...det är lätt att förstå varför hajpen kring sociala medier blivit så stor. Tjänsterna infriar alla de möjligheter som det på 1990-talet pratades om att internet skulle göra."

Jag håller helt med Jeanette om att tjänsterna infriar möjligheter som vi tidigare inte haft. Sociala medier är en revolution för att det svarar mot djupt rotade mänskliga behov av socialt umgänge, kommunikation och närhet.

Och det är väl precis det du skriver också Brit, att det inte handlar om enstaka tjänster eller kanaler?

Sociala medier är för de flesta tyvärr synonymt med Facebook och Twitter. Jag tycker att vi som jobbar med webb och sociala medier har ett ansvar för att försöka förklara detta för företag och organisationer. Man måste förstå vad sociala medier innebär för människors värderingar och beteenden och inte låsa in sig på enskilda kanaler.

Facebook och Twitter är störst just nu. Just det: NU är de störst och därför oerhört viktiga. Däremot är det inte säkert att de kommer att vara störst om några år. Brit skriver att en "kärna av den svenska kretsen av early adopters de senaste dagarna med förtjusning återvänt till mikrobloggstjänsten Jaiku". Åter ett tydligt tecken på att tjänsterna som sådana inte är det väsentliga, de utvecklas ständigt och vi förflyttar oss mellan dem. Men det påverkar ju inte det faktum att sociala medier är ett paradigmskifte. "Genombrottet för sociala medier är det största som hänt i människans demokratiska utveckling sen berlinmuren föll" skriver Peter Höjman i sin kommentar. Jag vill påstå att det är ännu större! Berlinmuren är en enskild företeelse, precis som Facebook och Twitter. Sociala medier står för något ännu större: det förändrar på djupet hur vi beter oss, våra värderingar och maktstrukturerna i samhället.

En sak är dock anmärkningsvärd i Computer Swedens artikel . I ingressen står det att "En förklaring (till att Twitter tappar mark) är att användarna har blivit mer restriktiva och medvetna om kommunikationen på nätet och dess konsekvenser." (min kursivering och parentes). Här kan jag hålla med om att det vittnar om ett lite märkligt synsätt, det inneboende "hotet" och "risken" som alltid ska vävas in när man pratar om nya företeelser. Jag utgår dock från att det är journalistik och inte något som intervjupersonerna står för. Så det visar egentligen ytterligare att vi behöver bli bättre på att förklara vad sociala medier handlar om.

Så istället för att kasta skit på varandra kanske vi ska fokusera (ännu) mer på hur vi gemensamt skapar bättre förståelse för skillnaden mellan kanalerna och fenomet som sociala medier handlar om?